Etikettarkiv: Thailand

Två dagars resande…

Sista kvällen på Jonassons hade jag ingen som helst lust att gå hem, trots att jag var nästan medvetslös av trötthet… Jag visste liksom att när jag går hem ikväll så är semestern slut, resten av tiden i Thailand är bara transport för att ta sig härifrån… När jag väl gick hem kunde jag ändå inte somna, utan låg och vred mig hela natten, så när vi gick upp morgonen efter hade jag varit vaken ett dygn.

Vi gick upp strax efter fem för att lämna koh Chang, och dagen såg ut ungefär så här:

Leta taxi, hitta taxi, åka taxi. Åka färja, åka taxi, åka buss i sex timmar, åka taxi, åka taxi igen, åka båt, åka taxi och så åka taxi igen. Kl 22 var vi på vårt sista hotell och kunde packa om väskorna, för att sedan mer eller mindre svimma av utmattning.

Kl 05 ringde väckarklockan igen, och det var dags att åka till flygplatsen. Jag har ju haft ångest över flygresan i flera veckor, det tar så låååååång tid, men det gick bättre den här gången. Det var inte kul, men det gick. 2 timmar på flygplatsen, 11 timmar på flyget till Helsingfors, 1 timme där, och sedan 1,5 timme till innan vi var i Göteborg. Äntligen!

Väl i Göteborg blev jag hämtad av fantastiska F som satt sig i bilen och kört ner för att hämta mig på självaste nyårsafton. Jag är lite ställd av den vänligheten faktiskt. Män i allmänhet har en tendens att visa sig inte fullt så bra som man hoppas, så det är lika delar förvirrande och glädjande att jag har en i mitt liv som inte bara inte gör mig besviken, utan faktiskt överraskar genom att växa i mina ögon. Fantastisk människa, den där F. Jag hoppas jag får tillfälle att hjälpa tillbaka.

Hur som helst tog det väl runt fyra timmar att hämta hundarna, äta och åka hem, så runt 21 var vi hemma i Örebro. Jag var helt trasig efter att inte ha sovit, och allt detta resande, men lyckades hålla mig vaken till strax efter 23 innan jag fick ge upp och gå och lägga mig. Vaknade till som snabbast runt tolvslaget när hela helvetet brakade loss utanför fönstret, men somnade om igen så fort hundarna somnade om igen. Precis helt slut. Nu är jag jetlaggad bortom sans och förnuft, men jag är oerhört glad att vara hemma igen!

En sista backanal…

Skulle bara sätta mig på Jonassons en stund så att klockan blev tillräckligt mkt för att jag skulle få gå och sova, men en öl blev under oklara omständigheter fler, och till sist hade vi stängt stället. Igen. Eller, Pernilla var förståndig och gick hem tidigt, ”vi” i det här fallet var jag och kanadensaren Cliff.

Vi traskade vidare till nästa bar som av oklar anledning var öppen fortfarande och tog en till öl. Vi slog vad om vilken nationalitet de övriga gästerna hade, han gissade svenskar och jag sa tyskar, och det baserade vi helt på deras engelska. Dom var irländare. Jag frågade.

Vid ett tillfälle under kvällen sa han att ”jag tror han stötte på dig!?” Om en gemensam bekant, och jag svarade att ”ja det gjorde han, men jag hoppas jag var tydlig med att det aldrig kommer hända?” ”Du sa att du skulle slå honom på käften om han rörde dig, du var nog tydlig…” Haha, herregud, oklart om manshatet blir bättre eller sämre av att vara här..?

Men cliff är kul! Han tog det med grace när jag anklagade honom för att vara 20 när han sagt att han är 30 (jag KAN ha läst lite fel…) och lovade att jag skulle få se ladyboysen stöta på honom när vi gick vidare. Det fick jag inte. Jag är besviken! Jag kommer sakna att prata engelska (med någon som förstår vad jag säger) när jag kommer hem igen, den blir så ofantligt mycket bättre när man dagligen pratar med någon som har det som modersmål.

Ikväll blir det en tidig kväll(!), vi ska upp runt 05 för att ta en taxi till färjan och styra kosan mot Bangkok igen, och så flyger vi hem på nyårsafton.

Sistaminutenshopping. (Ja, det är ett ord. Nu)

Snart dags att åka hem som sagt, så idag gick jag och köpte på mig lite grejer jag vill ha med hem. Hittade ingen tiffy, får se om jag orkar leta i Bangkok när vi kommer dit, annars får jag klara mig med dom jag redan köpt. (Tiffy är, enligt hon som vet, ett smärre mirakel mot förkylning. Bra skit för en förskollärare!)

Men jag köpte dom där byxorna jag tittat på i flera dagar. Dom som egentligen är lite för ”dyra” (550 bath. Dvs strax över en hundring) men som ser så jäkla sköna ut, och Pernilla får säga vad hon vill, är skitsnygga.

Sen köpte jag lite mirakelsalva. Jag hade ju JÄTTEONT i ryggen när vi åkte, sen blev det bättre och jag kom hela vägen till flygplatsen i Phuket innan jag fick ont igen. Inte lika, jag kunde fortfarande GÅ, men jag hade ont. Köpte den här salvan på ett thailändskt apotek, och piff poff var ryggen bra! Jag önskar att jag hade råd att köpa fler (nåja, dom kostar runt 25 spänn st men jag vill inte börja ta pengar från min ”hemmabudget” och semesterkassan är snart slut) men nu har jag iaf köpt en värmande och en kylande. Alltid något.

Hemlängtansångest

Jag är inte riktigt redo att åka hem ännu. Jag vill inte riktigt sluta sitta i en bar, barfota, läsandes en bok samtidigt som jag tjuvlyssnar på andra människors samtal. Jag gillar att kunna simma varje dag (armmuskeln är kvar! Tom större) och jag gillar att tid egentligen inte är en aspekt i mitt liv just nu. Hemma är jag ju nästan styrd ner på minuten för att få min vardag att gå ihop.

Samtidigt är semestern snart slut, vi åker hem om några dagar och iom det känns det som att det roliga är slut. Med tanke på hur risig jag var efter resan TILL Thailand ser jag inte fram mot resan hem, jag har nästan ångest. Jag vill bara att det ska vara över, att jag är i Sverige-allra helst hemma i Örebro.

Även med dom bästa förutsättningar, om herr Putin inte bestämmer sig för att utöka restriktionerna för flygen, så  kommer vi flyga i typ åtta timmar och landa ”mitt i natten” enligt thaitid, och när jag väl är i Örebro har jag varit vaken i ett dygn. Som sagt. Jag ser inte fram mot det.

Men, när nu semestern ändå är slut så ska det bli skönt att komma hem. Till ett land jag vet hur det fungerar, där folk förstår vad jag säger, där jag har mina kläder och inte lever i kappsäck. Få rutiner, träna ordentligt, äta vad som helst utom thaimat. Och herregud, få en vettig frukost!

Det enda jag inte riktigt ser fram mot är det där att vara styrd av tid. Jag måste fundera lite över hur jag ska lösa det.

Walkabout

Snörde på mig löparskorna och traskade iväg.


Jag hade fått för mig att det var längre än vad det var, så jag blev lite snopen när jag kom fram nästan direkt. Tror inte det tog mer än en kvart att gå dit. Jag var precis genomsvettig när jag kom fram! Det var dels varmt, men även jäkligt branta backar. Det var inte så JOBBIGT, men jag tror att jag får flytta fram starten för det där ultraloppet jag vill springa här på koh Chang. Jag behöver lite backträning…


Himla fin utsikt, jag tror att jag behöver gå tillbaka någon kväll och titta på solnedgången, den ska visst vara fin där uppe.


Passade på att logga en geocache när jag ändå var där.


Och tog en elefantbild åt Frodis


Den här brevlådan ska visst vara känd. Hit åker alla thaier och tar en bild på när dom postar vykort. Lite förvånande, eftersom det är hart när omöjligt att köpa frimärken i det här landet…

Båttur

Julaftonen spenderade vi på stranden, i solen och i poolen. Sen var vi skittrötta och tänkte vara helt förnuftiga och lägga oss tidigt eftersom vi skulle upp tidigt dagen efter, men det gick, som man säger, åt helvete. Vi glömde att vi 1, inte sover och 2, hade en idiot till granne.

Jag somnade bra, precis som vanligt, men vaknade igen vid två på natten, och var vaken till fyra innan jag kunde somna igen. Kul. Vid halv sju blev det ett jävla liv hos grannen och då vaknade jag igen. Larmet stod på sju så det var inte ens lönt att försöka sova mer.

Före det hade hans larm ringt halv sex, vilket han inte hört eftersom han kom hem snorpackad kl två och väckte mig. Jag hörde inte hans larm, men det höll Pernilla vaken, så vi var inte jättepigga och glada när vi skulle ut på båttur…

Det var vårt hängställe, Jonassons, som hyrt en båt och arrangerat turen, och alla som ville fick boka en plats och hänga med. Först skeppades vi med taxi till södra delen av ön, som ser helt annorlunda ut mot för där vi bor. Vi har en väldigt aktiv gata med butiker och restauranger som ligger kloss i kloss, där nere har dom växtlighet och apor! Jättefint.

Vi hoppade på en båt och åkte iväg ut bland öarna. Jättefint, jätteskönt och jättetrevligt!


Vi gjorde några stopp längs vägen, första stoppet blev fiske. Betet var små bläckfiskar. Jag hoppade över den aktiviteten och agerade hejaklack samt ölhållare istället, men Pernilla fiskade och fick efter mycket slit en liten firre!


 Kvinnan bredvid henne är en jättetrevlig svenska, som på egen hand fiskade upp hälften av vår lunch. Den andra halvan stod ett av barnen för. Resten matade mest fiskarna ?

Efter fisket åkte vi vidare och gjorde några stopp för att bada och snorkla. Vi stannade bland annat vid koh wai där vi funderade på att vara några dagar när vi bokade resan, men vi struntade i det till sist.

Jag struntade i att snorkla, jag har ingen som helst önskan att se vad som rör sig under ytan, men det var ruskigt skönt att bada! Bara hoppa av båten och bada, och när man tröttnat på det (eller när båten typ ville åka vidare…) så klättrar man på igen. Vid koh wai fick vi lägga till sida vid sida med en annan båt, och sedan klättra över till den för att nå bryggan, eftersom det bara fanns en landgång. Vi hade sedan tre båtar på utsidan av oss innan vi åkte, och alla på dom båtarna fick klättra över vår, och alla andra. Det var väldigt lugnt och skönt på koh wai, tills den stora anstormningen kom farande, då gick jag tillbaka till båten igen.

Vi var hemma på vår ö igen vid 17, och skeppades tillbaka samma väg med taxi.


 Alla var jättetrötta, och eftersom Jonassons var stängt fanns inte mycket annat att göra än sova, trots att jag var så rastlös att jag höll på att gå sönder. Var i säng långt före nio, vilket visade sig vara ett genidrag när jag vaknade igen före midnatt. Toppen.

Vid det laget hade alla små Thai-matställen stängt och jag orkade inte med något stort, brötigt västerländskt ställe, så det blev färdigmat från Seven eleven.


Idag är jag fortfarande rastlös, så jag skiter i stranden och ger mig ut för att promenera lite istället.

God jul då.

Har klarat mig bra hittills, men i morse vaknade jag med den stora julångesten. Eller, jag är inte säker på om det är så mycket julångest, eller om det är en mer generell saknad av folk och rövhattar. Oklart.

Julaftonen spenderar vi på stranden, med en jävla idiot som spelar musik för hela stranden, och ikväll blir det glögg och Tantrenovering. I morgon åker vi ut på en båttur med gänget från Jonassons.

Personlighetsutveckling deluxe…

Min generella inställning mot människor är att dom är idioter tills dom bevisat motsatsen. Man kan annars tycka att det vore rimligare att ha motsatt inställning. Jag jobbar på det.

Det finns en kvinna här på ön i vår omedelbara umgängeskrets som både jag och Pernilla litegrann dömde ut. Utan att ha pratat med henne har vi utgått från att hon är en dryg jävel.

Igår kom hon helt enkelt och satte sig hos oss och pratade, och tänka sig, hon är en trevlig jävel… Vem kunde tro att folk kan visa sig vara trevliga om man tar sig tid att prata med dom..?

Jag behöver ta med min semesterattityd hem. Jag mår väldigt mycket bättre av att vara lite avslappnad och öppen mot livet…

På rullande stenar växer ingen mossa. 

Idag var det dags att byta boende. Igår vandrade vi runt lite och letade efter något bra, men ändå billigt. Till sist hittade vi ett ställe som heter the green resort där vi bokade rum på studs.

Det är inte färdigbyggt, utan dom har smällt upp några rum lagom till högsäsongen och bygger fortfarande på resten, så vi bor egentligen mitt i ett byggkaos, vilket ger ett väldigt bra pris! Det är ett fint ställe, och som sagt helt nybyggt, men vi betalar bara 900 bath/natt. När det är färdigbyggt kommer priset ligga på 1500 bath.



Men nu blir det sådär jobbigt att vara naken igen…