Etikettarkiv: Skaffa barn

Parasiten växer-och det gör jag med…

Det är ju helt stört hur snabbt utvecklingen går med såna här små parasiter. I morgon går jag in i vecka sju, och nu har den plötsligt ett helt eget, fungerande hjärta?! Och har börjat röra på armarna!

Nu har den alltså armar som den kan röra på. Då är den ju liksom en varelse… Kanske inte en människa, men definitivt mer än en slemklump. En parasit, helt enkelt. En duktig parasit, som verkar trivas fint där inne. Fortsätt med det, lilla parasit.

I betydligt snabbare takt än parasiten växer känns det som om jag växer. Det gör jag ju rimligen inte, speciellt inte eftersom jag blir mätt mycket snabbare än tidigare, men det känns så… Viva la preggobyxa!

Framför allt brösten växer ju som ett skämt. För mindre än 1,5 vecka sen fick jag en BH av P. En nästan ny, men P gillade inte riktigt modellen så jag fick den. Då var den lite pösig i kuporna. Det är den inte längre. På bara 1,5 vecka har jag vuxit i den, helt absurt. Det är ÅTTA månader kvar, var ska detta sluta? Får jag köra boobsen i skottkärran fram mot vårkanten? Hoppas inte…

Så går det när man är effektiv!

Alltså. Det är inte så att jag ångrar mig, eller klagar, men jag GRÄMER mig lite över att jag som det ser ut just nu inte kommer få åka på min bokade resa till Skottland eftersom jag är gravid.

Om jag fattade det hela rätt (Men jag har mailat och kollat just in case) så kommer jag vara TVÅ veckor ”för gravid” för att få flyga. Så himla nesligt!

Men jaja, Skottland finns ju kvar. Och jag kommer ju vara ledig i sisådär 13 månader, så jag ska nog hinna med att åka dit ändå. Så synd att jag var så himla säker på att jag skulle åka att jag köpte biljett utan avbokingsskydd 😉

Kan hända att vi har lite illamående trots allt…

Det är en smula oklart, men det kan hända att jag mår lite illa.

Igår kväll och inatt gjorde jag det, på natten ”kräktes” jag tom (Jag kan ju inte kräkas pga gastric bypass, men kroppen simulerade att kräkas. Typ. Ni fattar) och då är det ju lätt att dra slutsatsen att jag helt enkelt är gravid, vilket vi ju redan vet, om det inte vore för det lilla faktum att jag även var risig i magen. Så nu är jag hemma från jobbet ytterligare två dagar OM det är den där magsjukan som härjar på jobbet.

Idag har jag dock mått bra, i alla ändar av kroppen… Jag känner något som PÅMINNER om, eller är RELATERAT TILL att må illa. Oerhört svårt att förklara… Jag mår inte illa, men ni vet när man GÖR det, och liksom försöker svälja ner känslan av att vilja kräkas? Så känner jag. Jag sväljer hela tiden, men jag sväljer liksom ner ingenting för själva illamåendet saknas… Hypokondri at it’s finest typ.

Men, under den stund när jag faktiskt mådde riktigt, riktigt illa så var känslan en smula delad… Dels blev jag glad, för att jag äntligen får KÄNNA något av det här (eventuellt iaf) och dels var väl känslan ungefär ”Åh herregud, låt mig dö, jag ångrar mig”…

Vi får väl se hur det utvecklar sig =)

Brösten

Största anledningen till att jag började tvivla på att jag var gravid i morse var att jag inte tyckte att brösten gjorde ont längre. Så har det ju varit två ggr tidigare. Jätteont i brösten en vecka, sen slutar det och så får jag mens.

Men, när jag gick och köpte den där spaden började jag få ont igen, och nu har jag JÄTTEONT. Dom tidigare gångerna när jag haft ont i brösten har jag främst haft ont i bröstvårtorna, men nu är det liksom i ”basen” av bröstet. Liksom där bröstet fäster i kroppen, fast på insidan av kroppen. Kanske är det helt enkelt så att det här bröstontet inte främst beror på hormoner och mjölkkörtlar ÄNNU, utan mer på att brösten blivit större. För det har dom. Främst det vänstra, som sticker ut flera centimeter mer än det högra ur min point of view…

Så på morgonen har jag inte så ont, av den enkla anledningen att dom inte skumpat runt och slitit i kroppen så mycket. Men när jag rört lite på mig har dom slitit och dragit i alla ligament, så det gör ont igen. En analys. Jag är bra på såna 😉 Nu kanske jag slipper stressa upp mig i morgon, om jag inte har ont då… Med betoning på kanske.

På sätt och vis är det lite tröstande att mitt enda (nästan, jag är också väldigt trött) symptom inte är exakt lika som dom gångerna när jag TROR att jag varit gravid, men det skitit sig. Det känns lite som att om inte allt är likadant så kanske det går bättre den här gången.

När jag pratade med Frodis om den här paranoian frågade hon lite hur länge man ska gå runt och känna så, och när jag svarade att risken för att det går åt helvete minskar efter 12 veckor så kände jag att det är fan SJU veckor kvar… Visst, man säger att ”vi jobbar och sover och så har det plötsligt gått en månad”, men det är ändå ganska mycket tid man har kvar att oroa sig… Ganska många gånger man hinner gå på toa, och maniskt kolla så man inte blöder. Det kanske mildras ju längre tiden går, jag hoppas det, för jag vågar knappt vara glad. Going through the motions, men vågar inte riktigt känna efter. Det finns ju inget att känna, förutom att klämma på brösten, men jag vågar inte känna någonting! Jag hoppas jag chillar lite vart efter.

Varje gång jag gick förbi en affär eller ett apotek idag var jag på väg att gå in och köpa ett graviditetstest, men jag hann hejda mig. OM jag inte längre är gravid så är det ingenting jag kan göra med den informationen mer än vänta på mens, och det kan jag göra oavsett. Jag kan inte hålla på och noja, jag måste lära mig att bara slappna av och vänta och se vad som händer. Jag kan inte varken kontrollera eller påverka det här. Jag får anlägga samma attityd som min barnmorska: Det är klart att det kommer finnas en graviditet om tre veckor, när vi ska boka tid för KUB-test.

Nu ska det här preggot gå och sova. I morgon ska det grävas på odlingslotten, och i en perfekt värld orkar jag gräva 4,5 bädd… I den verkliga världen är det inte så troligt, men vi siktar på det. God natt!

Barnmorskebesök och anti-reklam 

Barnmorskebesöket avlöpte väl, tror jag. Barnmorskan, som jag tyckt var lite sävlig i telefon, var jätterar och från Norrland (Kuriosa: det är även min läkare på fertilitetsenheten. Det är som ett tema). Första frågan var ”Har ni försökt länge?”, vilket provocerade mig lite, men jag svalde det och förklarade läget. Sen var det en timme av mängder med information. Inget som var direkt nytt (Va? Måste man borsta tänderna när man är gravid också??), men ändå.

Eftersom jag gick dit och nästan tvivlade på att jag var gravid så blev jag lite stressad av att hon hela tiden pratade om framtiden, som om det skulle finnas en graviditet. Helt irrationellt. Liksom ”Kan vi verkligen boka in en tid för info om KUB-test redan om tre veckor, vi vet ju inte ens OM JAG ÄR GRAVID!?”. Det vet vi ju, jag har gjort tre test, gått en dryg vecka över tiden på mensen och det finns inget som säger att jag INTE skulle vara gravid längre, förutom min egen rädsla.

En sak som faktiskt var rätt skön, som jag inte ens tänkt på, var att jag fick ta ett blodprov redan idag. Min facebookvän och Hens fru har pratat om det tidigare, om att jag ska tjata mig till att få ta ett sköldkörtelprov tidigt i graviditeten. Nu minns jag inte exakt vad det kunde vara för fel, men resultatet skulle iaf bli att man har svårt för att bli gravid, och behålla barnet. Det där har jag glömt bort sen i hela den här känslomässiga röran, men kom ihåg det när barnmorskan säger att vi kommer ta alla andra prov om några veckor när jag kommer på inskrivningssamtal, men just sköldkörtelprovet skulle vi ta redan idag, för om något är fel så vill man veta det så snabbt som möjligt. Så himla skönt, trots att jag glömt bort det! Att inte behöva oroa sig eller strida för det, utan det bara hände av sig själv. Skulle något vara fel så vet vi ju om det väldigt tidigt eftersom jag bara är i vecka 5 (4+2) och kan medicinera.

Efter läkarbesöket åkte jag ner på stan för att luncha med Frodis. När jag var framme hade jag 40 minuter till godo, så jag tänkte att jag går och köper den där spaden så är det gjort! Bra tänkt. Tidseffektivt. Det innebar ju dock att jag fick släpa runt på en jäkla spade sen resten av dagen… ”Hej, här kommer jag, min kompis och min spade och ska äta lunch! Bord för tre, tack!”

Himla trevligt att träffa Frodis, det känns som om det är hundra år sedan fast det inte kan vara mer än några veckor. Tiden rullar liksom iväg i en jäkla fart… Vi säger det ganska exakt varje gång vi ses. ”Det är redan *Fyll i valfri månad under hela året*, var tar tiden VÄGEN??”. Man jobbar och sover och så har det gått en månad helt plötsligt.

När Frodis lunchrast var slut skulle jag på massage. The never ending story, som Frodis kallar den. Men nu är den över. The end. Jag har försökt i två år att boka tid hos en massör som ”alla” säger är så himla bra. Men antingen har mitt schema ändrats så att jag fått avboka, eller så har HON avbokat av en eller annan anledning. Nu har jag ju tidig fredag var tredje vecka, så jag chansade och bokade in massage idag.

Ganska snart efter fick jag ett sms där hon frågade om jag kunde boka om tiden? När jag hade svarat att den tid hon erbjöd istället tyvärr inte fungerade så hörde jag inget mer, och förutsatte att min bokade tid skulle gälla fortfarande. Naivt. När jag kom fram ringde jag först på porttelefonen, men fick inget svar. Jag var tidig, så jag tänkte att hon säkert är upptagen med någon före mig, så jag väntade och provade några gånger till, utan svar. Till sist, ungefär fyra minuter innan min tid, var det några som skulle ut, så jag passade på att gå in och gå upp till lokalen. Som var tyst och släckt. Inte ett livstecken. Så tydligen blev min tid avbokad, utan att jag fick information om det. Så jävla dåligt, jag ska ALDRIG någonsin ha något med det företaget att göra igen. Never ever in my life! Usch!

Jag hade verkligen sett fram mot den där massagen, så jag blev riktigt sur. Nu tar jag mina friskvårdskuponger och spenderar dom någon annanstans istället, och kommer aldrig i livet rekommendera den där människan. Lugn och ro yoga… Jojo, om man skiter i att kunderna har tider inbokade blir det ju jävligt lugnt!

Klämdag

Klämdag-en extra ledig dag, så jäkla nice! Det är iofs min tidiga fredag så jag skulle ha slutat klockan 13 om jag jobbat, men helt ledig är ändå snäppet bättre.

Klockan 10 ska jag till barnmorskan och göra vad det nu är man gör när man nyss blivit gravid. Jag har lite ångest, eftersom jag fortfarande går och väntar på att någon ska hoppa fram och ropa ”LURAD!”… Det vore väl typiskt om jag fick göra ett grav-test eller nåt, och barnmorskan bara säger ”Nä jag vet inte riktigt, men du är då inte gravid iaf…”

Jag har inga direkta graviditetssymptom ännu, förutom att brösten börjat göra lite ont. Inte mycket, men dock. Nu är jag paranoid, eftersom jag tycker att dom gör mindre ont idag än tidigare… Det är ju toppen det här med att vara gravid. En massa paranoia och ångest. Jag kan ju inte göra så mycket mer än att vänta och hoppas att tiden fortgår utan att graviditeten ”går över”. Vår specialpedagog på jobbet frågade mig om jag  mådde illa ännu, och sa ”vad skönt!” när jag sa nej. Själv skulle jag ge rätt mycket för att få må illa, så jag hade något slags tecken på att det var på riktigt. Ja, jag vet att jag förhoppningsvis kommer ångra det uttalandet sen, men just nu skulle jag göra vad som helst för att få känna att jag faktiskt ÄR gravid.

Efter barnmorskan ska jag köpa en spade (E kommer och hjälper mig gräva i morgon) och sen luncha med Frodis, och efter det ska jag få massage. En himla bra ledig dag, helt enkelt.

Queen of jinxing it

Jag har ju redan jinxat skiten ur den här bebisen, så jag kan lika gärna köra på.

Senaste veckorna har det känts som om jag rusat iväg i vikt. Jag har inte använt jeans på flera veckor för att det känns som om dom inte skulle passa… Mest troligt skulle dom ju det eftersom jag inte ätit annorlunda och därmed troligen inte alls gått upp i vikt, men det KÄNNS så.

Så nu när jag ändå är gravid köpte jag gravidbyxor… Eller, det har jag i ärlighetens namn redan gjort. Jag beställde ett par trädgårdsbyxor som var JÄTTESKÖNA, bortsett från att dom hade hög och smal midja… Passar inte riktigt på min kropp, så jag skickade tillbaka dom och bytte mot en gravidmodell, eftersom jag ju ändå PLANERADE att bli gravid (och till dess funkar det bra att vara tjock). Lustigt att jag redan VAR gravid när jag beställde dom…

Så jäkla sköna byxor… Dom är lite stora eftersom jag är mer tjock än gravid än så länge, men det går fint ändå att ha dom på sig. GALET sköna.

Men som sagt, nu köpte jag lite jeans i gravidmodell också. Jag har en bra känsla för det här lilla chiafröet, let’s jinx it! Jag kan inte hasa runt i mjukisbyxor på jobbet varenda dag, och kroppen skriker att den VÄGRAR klämma in sig i några jeans… Bara tanken på det känns jobbig.

Det är intressant det där, hur snabbt kroppen förändras. Nu har det ju gått oerhört kort tid, men jag kan knappt stänga min största jacka över brösten… Beställde en ny jacka för någon vecka sen, och fick hem den i förrgår. Hade beställt den i en storlek större än vad jag använder normalt, och den var för liten redan när den kom… Bara att skicka tillbaka och beställa en större storlek. Har 42 i normala fall, nu beställde jag 46! Det blir dyrt att vara gravid på vintern…

Grävpanik

Pratade lite med även Frodis om gammalt hö, och om hennes kompis kan tänkas ha sånt liggande. Jag har fått löfte av E, men det känns som om jag kommer behöva rätt mycket till hela den odlingslotten, så jag lägger ut krokar lite varstans.

Medan vi pratade så insåg jag att jag MÅSTE gräva mina bäddar i höst, annars blir det inget odlat i vår! Jag hade liksom glömt den lilla detaljen att jag åtminstone just nu är gravid, och därmed förhoppningsvis kommer vara JÄTTEGRAVID i vår när jorden är så pass varm att jag kan gräva en halvmeter ner i den… Det finns ju inte en chans att jag kommer orka det i sjätte – sjunde månaden.

Ergo, det måste grävas i höst. Och inte ”sen”, utan NU! Jag var förbi lotten idag efter jobbet och kollade om något nytt hänt (Oklart, dom KANSKE har rensat lite mer, jag minns inte exakt hur det såg ut sist) och jag kände att marken är rätt hård redan nu, trots att det fortfarande är plusgrader ute, om än inte många. Det är med andra ord lite bråttom! Det vill verkligen till att jag kan göra det i helgen, att det inte blir för kallt i backen, och att jag hinner/orkar gräva alla bäddar färdigt…

Om jag ska kunna plantera det absoluta minimum av vad jag vill så behöver jag gräva tre, men helst fyra bäddar 1×2 meter. Allra helst vill jag gräva en för tomat och sommarens sådd av vintermorötter,  också, men det är inte alls säkert att jag hinner/orkar det. Jag skulle helt enkelt behöva hjälp. Eller värmebölja, så här i slutet av oktober. Troligt, när väderappen visar nollgradigt på nätterna framöver.

Jag fick sån stresspanik så jag gick och samlade lite mer löv. Jag behöver ju något att gräva ner i bäddarna, om jag hinner gräva dom. Tror jag får försöka samla ihop fler i veckan, det kan man ju göra på kvällen när det är för mörkt för att gräva på odlingslotten.

Lilla hunden tycker iaf att det här med att vara odlingshund är ganska trivsamt.

Ny sorts hypokondri

Tre test har jag gjort, bara för att vara säker på att jag (fortfarande) är gravid. Jag vågar inte riktigt lita på att det är på riktigt, utan går och väntar på att det ska gå över. Att jag ska få mens. Nu på morgonen tyckte jag att jag hade liiite liiite (ljust) blod i en flytning.

Skulle det vara så så är det ju inget konstigt, det kan vara så, men jag är livrädd för att det ska vara på låtsas. Innan jag visste att jag var gravid drömde jag att jag skulle föda barn, men det blev inget. Det fanns inget barn, allt var bara på låtsas… Så känns det mest hela tiden nu.

Hm… Falska förhoppningar

Eftersom jag ska dricka vin i morgon gjorde jag ett graviditetstest i morse innan jag åkte till jobbet, just in case… Akvariemän, och allt det där… Testet visade negativt, och så var det inte mer med det.

Men nu när jag kom hem låg testet överst i papperskorgen, och visade oerhört svagt positivt. Jag VET att det inte är pålitligt efter så lång tid som flera timmar, men jag vet också att dom tidigare testen jag gjort aldrig(!) visat ett annat resultat än det jag fått direkt.

Mest troligt är det ju negativt, men jag får nog ta ett test till innan jag hinkar i mig vin…