Etikettarkiv: Semester

Hemresan

Jetlagen är ett faktum, min sömn är helt wacko. Det kommer bli en LÅNG dag i morgon känner jag.

Hemresan gick både bättre och sämre än väntat. Första flighten gick ok, vi flög i en rasande fart och landade i Peking en timme tidigare än planerat. Toppen, ytterligare en timme i Peking… Dock var det varmt och trångt, och mer eller mindre omöjligt att sova. Jag fick ont i hela kroppen.

Väl i Peking skulle jag vilja säga att jag hade viss fördel av att ha spenderat 15 timmar där tidigare… Jag visste hur jag skulle ta mig till transfern (jävligt oklart) och att jag måste gå ner under den där suspekta trappen för att komma till säkerhetskontrollen (Ännu mer jävligt oklart) och sedan när jag väl var i terminalen visste jag ju precis var jag kunde gå för att få sitta ifred, och ha allt jag behöver inom synhåll. Så jag satte mig i ett hörn, drack en vedervärdig kaffe och läste ut min bok, och grät en skvätt. Sådär som man gör när man läser Fredrik Backman.

Jag visste också att det fanns bra mat på Coolava Islands Coffee, gate E 23. Det är också det enda stället på hela Pekings flygplats där det säljs öl, vad jag kunnat utröna. Dom har dessutom el-uttag. Win win.

På det hela taget gick mina åtta (nio, men en timme gick till att komma igenom säkerhetskontrollen. Tips från coachen: Res med en bok i handen. Inte i väskan, handen. Det gör köandet lättsammare) timmar i Peking rätt bra. 13.15 fick vi boarda sista flighten och just då kändes ju livet ganska lättsamt! Det gick över…

Flighten Peking-Stockholm var hemsk! Det var jättevarmt, och jättetrångt, och jag hade så ont i kroppen. Jag kunde omöjligt sova, för jag hade en kvinna bredvid mig och hon var liksom i vägen… Dessutom var hon sjukt varm, och jag kunde liksom inte slippa ifrån henne! Nio timmar på ett plan när man inte kan sova, har ont överallt och bara är generellt obekväm… Fy fan.

Jag och S pratade om det där med att sam-sova (familjevis) och jag konstaterade att det finns en anledning till att jag har en två meter bred säng… Jag sover gärna med någon, så länge hen håller sig på sin sida sängen! Det vidrigaste som finns är ju att ha någon annans andedräkt i ansiktet, jag sover alltid med ryggen mot den jag sover med, för att inte ens riskera det… Plus att det blir för varmt, och trångt, och man väcks… Nä, jag behöver mitt eget space. Både i livet, sängen och definitivt på ett flygplan.

Hur som helst så landade vi till sist, och kroppen blev så lycklig! Jag misstänker att mina medresenärer hade lidit liknande kval, för jag höll fan på att bli nedtrampad på vägen ut ur planet… Jezus folk, chilla lite! Väskan kom utan större dramatik, och när jag kom ut var det sju minuter kvar innan bussen jag INTE skulle hinna med, skulle gå. Jag sprang ut och frågade busschauffören snällt om jag fick åka med trots fel biljett, och det fick jag. Skickade meddelande till Frodis som erbjudit sig att hämta mig vid bussen (Tack!!).

Det visade sig att hon även hade fixat middag åt mig tills jag skulle komma hem, så himla snällt! När man varit borta 1,5 månad har man ju INGENTING i kylen, och jag var så sjukt jävla hungrig! Guld värt. På vägen från bussen stannade vi till och handlade lite på Ica Maxi också, så jag skulle slippa ge mig ut för att jaga efter frukost på morgonen, det finns ju fan inget värre!


Jag hade inte bara fått middag (Galet gott), utan även godis, och korv och ost! Bästa Frodis fixarsork!

Försökte härda ut lite med sömnen och tittade på farmen till kl 23 ungefär, sen somnade jag så gott. Och vaknade 03,20… Nu är det midnatt, och jag ska upp 06, och jag är väl inte skit-trött just nu… Har redan gjort ett försök att somna, men vaknade av att mobilen burrade. Let’s try again!

A celebration of some sort…

Man skulle nästan kunna tro att det är min födelsedag, jag har fått både presenter och massage! Och en grattishälsning från Frodis, eftersom det faktiskt är min födelsedag 😊

Igår fick jag två jättefina coasters i födelsedagspresent. Dom väger tillsammans nästan ett halvkilo, så jag får smuggla med mig dom hem… 

Idag fick jag två jättefina par örhängen. Stora och skramliga, just the way i like them! 

Efter en tupplur vaknade jag till ett förslag om att få massage. Jag var väl inte SÅ svårövertalad! 


Perfekt massagestudio, komplett med skötbord in case of emergency. S, som övar för att bli professionell massage therapist hade fixat så fint med hemmagjord olja, lämplig musik och allt. Hon höll så fint upp en handduk för att jag skulle (graciöst som en gasell) kunna klättra upp på massagebordet i all min nakna prakt utan att bli generad (nu har jag ju NOLL problem med att vara naken, men hon övar ju för andra kunder), en gest som förtogs lite av den gigantiska spegelväggen bredvid massagebordet 😂😂

Massagen var GRYMT skön, det är ju helt makalöst att bli masserad. Det är nog det bästa jag vet! 

Det är dock lite oklart om vi firar min födelsedag, eller det faktum att jag ska åka hem 😊

Pappan föreslog take away till middag, och orerade en stund om ”your last supper” och såna saker. Sen brast han ut i sång. ”I’ve got a feeling! That tonight ‘s gonna be a Good night!” Haha, jag vet inte riktigt jag… 😊 nu dricker vi iaf vin och öl, och har siktet inställt på indiskt ikväll. Att jag måste kliva upp och åka hem i morgon försöker jag undvika att tänka på, annars gråter jag bara. 

Let’s talk plastic!

Jag gillar att försöka tänka på miljön, även om F höjer både ett och två ögonbryn åt det faktum att jag fraktar hem vin från andra sidan världen. Vi har alla våra små krig, och mitt krig är primärt el.

Elslöseri gör att det kryper lite i kroppen på mig. Lampor som lämnas tända när ingen är i rummet, mobilladdare som lämnas i väggen fast ingen mobil siter i andra änden, kylskåp – och främst FRYSAR som har betydligt kallare temperatur än vad som är nödvändigt. Såna grejer har jag ett litet krig mot. Det blir ju tyvärr ett väldigt internt krig, eftersom man ogärna går hem till folk och börjar ifrågasätta temperaturen i deras frys… Men ändå! When opportunity knocks, och så.

S driver ett krig mot plast. Främst engångsplast. Här i landet är plastpåsar man får när man handlar gratis, och kassörskan packar varorna åt kunden. Det resulterar i ett dom gärna packar en till tre grejer i varje påse (dom är ju gratis!) och veckohandlar man då åt en familj på fyra personer blir det en JÄVLA massa engångspåsar man släpar hem. All den plasten kunde ju fått förbli oproducerad. Det löser man ju enkelt genom att alltid ha med sig egna tygpåsar, och det är S proffs på. Jag brukar nästan alltid ha tygpåse eller ryggsäck när jag handlar, men det beror mest på att jag inte slänger sopor i samma utsträckning som jag handlar, så jag drunknar i påsar… Jag brukar dock mest handla på vägen hem från jobbet, och då har jag ju ingen tygpåse med.

Jag känner att jag har blivit lite inspirerad av S krig mot plast, och tar med mig det hem! Det är ju så väldigt enkelt att använda andra lösningar än engångsplast! Allra enklast är ju att stoppa ner en tygpåse i jobbväskan. Min påse från ung cancer (fuck cancer) går att vika till ingenting, och är inget problem att släpa med sig.

En annan sorts engångsplast som jag AVSKYR, men främst av orsaken att det är så jävla svårhanterligt, är plastfolie. Det finns ingenting med den där jävla skiten som är positivt, så det gör mig så lycklig att ha hittat ett bättre sätt, som dessutom är bättre ur miljösynpunkt.

S använder en produkt som heter Eco Wraps, som basically är tyg behandlat med biwax och lite andra, naturliga grejer. Fungerar exakt som den vidriga plasten, men ca en miljard gånger bättre. Vi använde en bit sallad för några veckor sedan, och eftersom vi planerade att använda resten inom kort vek jag in resten av salladshuvudet i ett wrap, och la i kylen. Efter en vecka tog jag ut den, fullt beredd på att kasta allt, men den var som ny. Helt krispig och fräsch. Imponerande! Sen blev det inte att vi använde den under veckan efter heller, så igår tog jag ut den och kände att nu måste den vara klar för soporna! Nix. Lite lite brun på ena kanten, men skär man bort det är den felfri. Efter två veckor i kylen. Ett annat krig jag driver är att inte kasta mat, så jag är salig. Testa lägg ett salladshuvud i plast i två veckor, och återkom sen.

Överlag håller sig allt fräschare längre med Eco Wraps. Lök, banan, tomat, gurka, avocado och just about anything, jag har testat det och är övertygad om produktens förträfflighet. Såpass att jag köpt med mig halva resväskan full, och beställt ett gäng hem till sverige. Dom är ju ganska dyra, men slår man ut det över hur mycket plast man använder, och hur mycket mat man kastar för att plasten är kass, så vinner eco wraps. Alla dagar i veckan. Jag vill köpa fler. Tydligen finns produkten i sverige också, men enligt uppgift från säkra källor (S syster) är dom inte lika bra, maten tar smak av vaxet, vilket den inte gör av eco wraps, så jag tänker fortsätta importera mina.

Det var veckans tips, varsågoda!

Hemreseångesten

Vi blev lite sugna på vin igår när vi lagade mat, så vi hällde upp ett glas var och tog en bild. Glaumoren försvann en aning när det lät ”finished!” Från toan, och mamman sa ”jag tror det är någon som bajsar…”


När jag stod och tittade på bilden drabbades jag av hur mycket jag kommer sakna den här kvinnan när jag åker hem, och det hela slutade med att vi båda stod i köket och storgrinade… Resten av kvällen blev väldigt gråtig, och det ångestdracks en del vin. Fy fan, jag är inte redo att åka hem… 

Vaknade en smula förvirrad i morse, utan trosor. (Jag bjuder på det här…) Det är inte så märkligt, jag gillar att sova naken. Speciellt när det är tusen grader. Det som var förvirrande var att dom inte stod att finna… resten av kläderna var prydligt ihopvikta bredvid sängen, men trosorna saknades. Mycket förvirrat. Det visade sig sen att dom låg i tvättkorgen. Både helt logiskt, och mycket udda. Jag vet inte hur jag resonerade när jag vek ihop alla kläder, lämnade rummet, tog av mig trosorna och la dom i tvätten, och gick tillbaka näck. Logiskt. Om jag varit hemma.