På söndagar odlar man,

Det är sen gammalt. Iaf sen några veckor gammalt 😉

Söndagarna har jag senaste veckorna ägnat åt att halvhjärtat försöka röja hemma, och så plantera, plantera om, pyssla och så saker. Så även idag.

Det förta jag märkte när jag gick ut i morse var att ramslöken har tittat upp! Jag planterade den i höstas, som man gör, men jag var inte ett dugg säker på att den skulle vilja växa där jag planterade den. Det vet vi ju fortfarande inte, den kanske tvärdör och inte kommer tillbaka nästa vår, vi får väl se. Men just nu har jag massa små fina ramslökar som växer! Dom ska jag göra ramslökssalt av!

Sen har jag grävt ner lite kompost från vinterförrådet i köket… Skönt att bli av med några hinkar, även om man nästan börjat betrakta dom som en inredningsdetalj… Jag grävde ner två hinkar Bokashikompost där jag (just nu) planerar att ha tomater i sommar. Innan tomaterna (som inte ens grott ännu) är redo att plantera ut kommer allt det där vara jord! Älskar Bokashi. S frågade igår om jag behövde hästbajs, när jag frågade om hon kände någon som har stall. Men nej, Bokashi täcker mer eller mindre hela mitt gödslingsbehov när det gäller sånt som ska grävas ner i jorden. Världens bästa grej! Det jag grävde ner idag har stått sen i november och var riktigt nedbrutet och göttigt, det kommer bli toppen för maskarna när dom vaknar! Tomaterna kommer växa i raketfart.

Utöver det drog jag en chansning och sådde lite (en jäkla massa) rödbetor och blommor. Tiodygnsprognosen lovar TOPPENVÄDER, så jag chansar på att det inte är för kallt. Jag sådde det där i pallkragarna där jag först tänkt ha kålen, för jag har insett att det är alldeles för lite jord i pallkragarna för att kålen ska stå stadigt. Jag gjorde ju om alla pallkragar i höstas och la ner tre skottkärror löv i varje pallkrage, och så jord ovanpå. Men inte tillräckligt med jord för stora rotsystem. OM det blir någon kål, vilket vi sannerligen inte sett ännu, så får jag försöka klämma ner den på odlingslotten istället.

Odlingslotten är lite av ett stressmoment just nu… Jag vill så mycket, och kan så lite… Främst stressar jag över att jag inte har tillräckligt med bäddar. Visst, jag MÅSTE inte plantera allt jag behöver bäddar till, men jag VILL! Jag ska ju gå hemma i (minst) 13 månader och odlingarna kommer ju både vara mat och något att sysselsätta sig med. Folk får säga vad dom vill, små bebisar sover mycket, och då vill jag kunna leka med mina grönsaker!

Men, bäddar behöver grävas. Eller nej, måste måste dom inte, jag kan plantera direkt i backen, men det kommer inte bli bra. Det mesta av det jag vill plantera är ju rotsaker av olika slag, och för att dom ska bli stora och fina vill jag ha djupbäddar som jag kan täckodla. Då kan jag dessutom lagra maten i landet långt in på vintern. Själva grävandet kommer lösa sig, E har erbjudit sig att hjälpa till, och så har jag mutat S att också hjälpa mig att gräva. Erbjöd hennes bonusbarn en krona för varje sten dom plockar upp, så är dom sysselsatta också! Hoppas bara S fattade att jag menade allvar 😉 Det är så SJUKT mycket sten på lotten! Jag tyckte att jag rensade bort massor i höstas när jag grävde, men det är ju MASSOR kvar! Det som ska bli lök/purjolöksbädd ser ju ut som om någon kastat dit flera nävar med grus!

Men som sagt, grävandet kommer lösa sig. Det som är mer stressande är bristen på material att gräva ner! Jag vill ju som sagt ha djupbäddar fulla med organiskt material, vilket innebär att man gräver ett hål, öser ner material och lägger tillbaka jorden igen. Bädden blir då full med näring, och kommer upp någon decimeter ovanför markytan, och blir så djup att rotsaker kan växa sig riktigt stora.

Just nu har jag exakt två säckar löv som är kvar sen i höstas, och det räcker INGENSTANS. Till bäddarna jag grävde i höstas gick det åt ca fem säckar i varje bädd, och det var i minsta laget. Men så såg jag på instagram att E börjat städa på tomten till sitt nya hus, och bland annat krattade löv, så jag skyndade mig att påminna henne om att hon har en kompis som älskar gamla löv 😀 E lovade att jag ska få några säckar, och så ska vi åka ut till hennes gamla stall och samla ihop gammalt hö som ska kastas, det kommer bli så himla bra!! Mitt behov av gammalt hö, löv osv är ju mer eller mindre oändligt eftersom jag vill täckodla på odlingslotten, och det går som sagt åt ganska mycket bara till att bygga själva bädden först! Även manspersonen har lovat att bidra med någon säck gammalt hö, men vi får se om han kommer till skott med det. Han är jättebra på att erbjuda saker, men sen glömmer han, det lilla livet.

Sen har jag även satsat på att ODLA täckmaterial. Det har jag ju ingen glädje av förrän i höst, men då kommer det bli toppenbra. Solrosor, buskkrasse, olika slags blommor, tomatplantorna och så blasten från alla rotsaker. Om allt gror kommer det bli toppenfint, och perfekt att gräva ner eller täcka med. Allt det där blir ju på sikt ny jord, och ger massor med näring till jorden helt gratis!

Jag är så himla peppad på vår, och att allt ska börja växa ordentligt!

Saker man kan bli orimligt glad över:

Att bli alldeles gråtig över en dålig TV-serie, att få ont i ryggen och gå som en anka av att vagga sig ut på en promenad till odlingslotten och sätta upp två plastskynken över dom grävda bäddarna… 😉 (Nu väntar vi på ihållande minusgrader så jag kan slänga ner frön i jorden, och sen vänta på våren!)

Samtidigt fick jag lite feeling och var på väg att föreslå Frodis att vi skulle gå en vandringsled jag hittade till våren… Väl optimistiskt kanske, men den var ju bara två mil 😉 Kanske till hösten, snarare…

Julen då. Det var supertrevligt att träffa brorsan och hans familj igen, det är nog typ tusen år sen sist. Det var också superkul att träffa mormor igen, henne saknar jag verkligen! Träffade även resten av familjen, minus ena syrran som precis fött barn och ena brorsan som också precis blivit förälder, och ytterligare en bror som jag tror jobbar, och det var oväntat friktionsfritt. Faktiskt rätt trevligt om jag ska vara ärlig. Brorsan hade varit smart och samlat alla hemma hos mormor, så vi slapp åka runt, och det är jag evigt tacksam för. Jag hade inte fixat att åka från ställe till ställe. Nu klarade vi av allihop på några timmar istället.

När resten av familjen var ute i köket och hämtade pizza passade jag på att berätta för mormor att jag är gravid, med stränga förhållningsorder om att inte berätta det för dom andra =) Jag ville verkligen berätta det för henne, och jag ville verkligen inte berätta det för dom andra… I samma sekund som dom andra får veta det kommer exakt hela världen få veta det också, och det skulle inte ha varit min egen historia att berätta. Jag tänker att det kan få bli officiellt på tisdag, om ultraljudet visar något levande i livmodern. Men som sagt, mormor fick veta. Hon blev så himla glad, och förvånad! Mina syskon har ju spottat ur sig ungar på löpande band (Jag tror jag har 10-11 syskonbarn), men vid nästan 39 års ålder var det nog ingen som trodde att JAG skulle skaffa barn. Långsiktig planering och riskanalys är mer min grej 😉

Det är oerhört tveksamt, men vi får se om jag (vi, Bulan och jag) åker upp i sommar. Brorsan passade på att berätta att han ska gifta sig i sommar! Den 14 Juli… Tre dagar efter min preliminärt beräknade förlossning… Jag kommer ju inte åka upp höggravid och riskera att föda barn där, så det känns oerhört tveksamt om vi kommer åka. Möjligen om bebisen föds tidigt, men i så fall några VECKOR för tidigt så man hinner repa sig lite, och även det känns lite väl optimistiskt.

Hur som helst var det en trevlig resa! I retrospekt var det kanske inte vad jag BEHÖVDE, men det var trevligt. Jag skulle behövt sitta i en stuga ensam och lägga ved på brasan, inte umgås med människor varje minut av varje dag, jag var precis helt slut sista dagarna! På julafton somnade jag i soffan efter julmiddagen, himla socialt och trevligt må jag säga. Men det är väl lite så julen fungerar, tänker jag. Man blir helt slut.