Etikettarkiv: Jobb

Studiebesök 

Igår var en arbetsdag, men inte som alla andra. 0748 packade femton personer från min organisation ihop sig och tog sikte på Stockholm och en förskola som heter Blomsterkungen,  där vi skulle göra studiebesök i deras NTA-studio.

Vi har bland annat fokus på naturkunskap och teknik i år i vår arbetsplan, men vi känner överlag att vi lite saknar kunskap/verktyg för att göra det riktigt bra, så chefen la en ganska stor del av vårt budgetöverskott på ett studiebesök.

Nu är ju den här förskolan ganska speciell, eftersom dom har ett halvt våningsplan till enbart NTA-grejer, och en person som är anställd enbart för detta. Vi har ju inte riktigt dom förutsättningarna ute hos oss, men jag tror ändå vi fick med oss mängder med inspiration, främst ur den pedagogens sätt att arbeta! Vi fick även testa på nästan allt dom hade där, och det var riktigt roligt. Vi var som småungar, och jag skrattade så jag nästan dog åt gamla tanter som satt på golvet och stavade med korkar från mjölkpaket 😉

Största vinsten var nog ändå att det blev en riktig ”må bra-dag”. Det var oerhört skönt att komma iväg med både kända och okända kollegor, och få bli inspirerade och ha ROLIGT! Vi hade roligt från att vi träffades på pressbyrån, tills vi klev av å tågstationen hemma igen efter en lång dag. Min närmsta kollega sa att hon hade skrattat så hon fått träningsvärk, och en annan kollega skrattade så hon grät flera gånger under dagen, och jag kände mig bara rätt tillfreds och lycklig, som omväxling.

Chefen sa det vid något tillfälle att syftet var inte bara att vi skulle titta på NTA, det besöket tog ju inte mer än två timmar, men resten av dagen blir liksom teambuilding. Vi var som sagt femton personer, inkl chefen, från sju olika förskolor, och många av oss känner inte varandra alls. Det ÄR svårt att få en så stor organisation att fungera TILLSAMMANS som en enda stor enhet, när vi inte känner varandra. Nu fick vi tillfälle att lära känna varandra bättre, skapa relationer och bygga mer på det där samarbetet.

Några av oss är ju lite tightare än andra eftersom vi känner varandra sen tidigare, tex i sommar när vi jobbat ihop, men nu kunde vi utöka den kretsen lite. Vi tre roade oss med att ta wefies hela dagen. Först på centralen, med en uggla (Vilket bestyr att få med tre personer och en UGGLA!), och sen i en kub i NTA-studion. Dom andra tittade lite besynnerligt på oss när vi kröp in och tog bilder på oss själva 😉

Så himla fin dag, den kommer jag leva väldigt länge på!

Det hade blivit en sort of dubbelbokad dag, så jag hann bara precis landa på stationen så fick jag gå till konserthuset för att titta på David Batra. Vi köpte biljetterna i Mars, och jag visste att det skulle vara i Oktober, men att det var just igår kom som en total överraskning tidigare i veckan när Frodis berättade det! Jag var visst inte ensam om den förvirringen, hade vi inte haft Frodis hade ingen av oss varit på rätt plats, i rätt STAD, vid rätt tidpunkt. Tur vi har en super-organisatör!

Jag var JÄTTETRÖTT efter dagen i Stockholm, och JÄTTEHUNGRIG eftersom jag inte ätit något vettigt sen lunchen klockan elva. Blev sjukt irriterad på kvinnan bredvid och den framför, som pratade en evighet innan det började, och till och med tog NY SATS när föreställningen skulle börja, för att FORTSÄTTA prata! Tack och lov ångrade hon sig i sista sekund, annars hade jag blivit tokig. Jag var så himla hungrig och lättretlig så när jag såg att hon tog ny sats trots att föreställningen uppenbart skulle börja kunde jag inte låta bli att säga att ”Nu kanske vi kan vara lite TYSTA också!” högt, rakt ut… Oh well. Det blev ju TYST, äntligen!

Föreställningen var SJUKT rolig. Jag har inte sett något av David Batra tidigare, men trots att jag varit på en hel del stand up i år faktiskt så har jag inte skrattat så mycket som igår! Jag skrattade så mycket att jag liksom inte ORKADE mer, jag var helt slut! SÅ jäkla rolig föreställning, jag höll på att avlida! Kan ni se den så gör det för guds skull. I Februari kommer han tydligen tillbaka till Örebro, om någon här missade tillfället igår.

Hela dagen blev verkligen en riktig måbra-dag, precis allt vi gjorde var positivt! Fler sådana dagar, tack.

Ett klapp-på-axeln-inlägg

Chefen mailade igår med den feedback ni kan se nedan. Hur kul som helst! När jag hade funderat på saken en stund insåg jag att hon troligen tagit fasta på en grej jag sa vid APT senast. Hon frågade hur vi ville att hon skulle visa sin uppskattning (eftersom det var en sak vi ville bibehålla från medarbetarenkäten) och jag svarade att många kanske behöver få konkret positiv feedback.

Vi har en väldigt effektiv chef, som dessutom är ganska upptagen (hon är chef över 50 anställda, mot rekommenderade 30…) och JAG tolkar henne som att när hon inget säger så är allt bra, då är det bara att köra på. Men många andra kanske tycker att hon säger ju aldrig något positivt, så då är väl inget bra då? Jag tror inte alls att det är så, men jag lyfte det ändå när hon frågade, och det var efter det som dessa mail började trilla in.

När jag insåg det blev jag först lite obekväm. JAG tycker ju inte att JAG behöver den feedbacken, hoppas det inte bara är jag som får det för att hon tolkar det som om jag menade mig själv… Och det är förvisso sant, det hoppas jag verkligen. Men samtidigt insåg jag att jag ju faktiskt blir så pass glad av att få den här feedbacken att jag vill visa den för alla och envar, så jag kanske behöver den mer än jag tror själv…

Dessutom kan jag hur som helst vara säker på att den är ärlig. Min chef skulle aldrig komma med falska komplimanger, bara för att ge positiv feedback, det ligger långt från hennes personlighet. Jag får helt enkelt försöka komma över den obekväma känslan, och fokusera på det positiva. Jobbet går iaf bra just nu! (Åtminstone den del jag kan påverka…)

Och ska jag fortsätta klappa mig själv på axeln så tycker jag att jag har varit rätt duktig med den här gymgrejen. Dels att inte tänka att ”jag är ju där så sällan så vad spelar det för roll?” och att faktiskt ta mig dit dom dagar jag känner att jag har tid. Och inte ta det där tänket att ”hinner jag inte så hinner jag inte” med mig in i dom dagar när jag HINNER, men kanske inte har LUST…

Den här veckan har varit hemsk på jobbet, så jag har bara hunnit dit två gånger, varav andra gången var idag. Det var iofs lika bra det, för idag var första gången sen sist som jag kunde GÅ NORMALT! Herregud vilken träningsvärk jag har haft!! I benen då såklart, armarna har jag inte känt något i vilket har retat mig.

Idag kom jag iväg ”lite sent”. Jag var vaken redan kl fem, men kom inte iväg till gymmet förrän vid sju, och då brukar det vara några andra morgonpigga jäklar där. Idag var det dock inte en själ inne på tjejgymmet, och bara någon enstaka ute i det andra gymmet. Jag var där i strax över en timme, och inte en enda människan kom under den tiden! Skönt som sjutton.

Dels behövde jag inte ta hänsyn till andra, vänta på min tur och sånt där som hör till ett socialt samhälle, utan jag kunde bara köra på exakt hur jag ville, i vilken ordning jag ville och hur länge jag ville. Skönt. Sen blir jag ju så självmedveten när det är andra människor där, men när ingen är där kan jag testa lite mer nya maskiner, och idag hittade jag en som tränade armarna väldigt bra, så nu hoppas jag på rejäl träningsvärk! Jag känner mig ganska mör i armarna. Benen var jag LITE mer försiktig med den här gången. Jag tränade ordentligt, men med lite tur kan jag träna IGEN på måndag när jag slutar tidigt…

Jag testade dessutom löpbandet. Jag är lite rädd för såna där tingestar, men nu har jag testat iaf. Jag sprang inte utan promenerade, men jag känner att jag är rätt sugen på att springa igen! Skulle jag mot förmodan vara gravid är det ju ingen idé att starta upp någon satsning mot löpning, men är jag det inte (vilket jag med tidigare erfarenheter troligen inte är…) så har jag ju gissningsvis runt ett halvår på mig att springa innan det blir IVF. Om jag inte kör några privata insemineringar emellan, men jag vet inte… Vi får se. Jag är iaf sugen på att börja springa igen. Det var länge sedan jag kände det suget.

Hej och hå…

Idag är en sån där dag när jag knappt kommer vara på jobbet, trots att jag jobbar hela dagen…

Hinner med att vara där en timme över frukost, sen ska jag traska iväg till den där mystiska ledningsgruppen som jag ska vara med i, men ingen riktigt vet vad den gör… Efter det tillbaka för lunch och vila, sen hinner jag med lite umgänge med barnen innan jag ska ”ta rast” och åka till sjukhuset. Kl 14 fick jag tid idag, så tänk fertila tankar eller nåt.

Kl 14 slutar jag, så jag hade sen tidigare bokat in att fixa naglarna 14,30… Jag försökte boka om tiden, men det fanns inga tider lediga den närmsta veckan så jag får försöka hinna ändå. Om jag bara får komma in i tid så tar inte behandlingen mer än en kvart, och då tar det kanske fem minuter att cykla in till stan igen, så det kan gå…

Tighta marginaler, men då går ju dagen iaf.

Det körde ihop sig direkt…

Min föregångare, dvs personen som just nu är utvecklingsledare, skulle egentligen jobbat till sista Augusti, men behövdes på sitt nya jobb tidigare än så och önskade att få gå tidigare.

Min chef är lite av åsikten att vill man inte vara kvar kan man lämna plats för dom som vill det, och tog mer eller mindre bort uppsägningstiden, så hon slutar redan efter semestern-som hon gick på igår. En vecka under sommaren ska hon jobba that’s it.

Det sista personen gjorde, bokstavligen fem minuter innan, var att lämna fram ett reviderat schema som ska gälla from i höst. Vi har tidigare fått se ett utkast som vi typ-ish godkänt, men på den här versionen är det gjort ändringar som vi inte godkänt, och mina kollegor gick i taket… Många upprörda röster höjdes, vilket troligen var orsaken till att hon lämnade schemat och drog på semester…

Nu landade ju allt i att det här blev mitt problem, eftersom det är mitt ansvar from i höst. Många förhoppningsfulla blickar vände sig mot mig för att jag skulle strimla schemat i småbitar, och helt magiskt lösa det så att alla blir nöjda!

Sorry kids, men den lilla bajshögen tar jag inte! På grund av dom öppettider vi har, 06-20, så kommer jag inte kunna göra ett bättre schema än hon gjort. Det jag kan göra, och VILL göra, är att göra hela schemat rullande. Nu gör alla avdelningar lite som man vill. Vi på min avdelning har rullande schema och kan för vårt liv inte fatta hur man kan vilja ha något annat, medan dom andra två avdelningarna har en fast rad.

Eftersom vi har öppet så som vi har så måste någon alltid börja 06, och på onsdagar måste någon sluta 18,30. Efter 18,30 ”får” inte ordinarie personal jobba -vi kostar för mycket- så vi har separat kvällspersonal. Utöver det måste någon alltid jobba till 17 eller 17,30.

Just nu har en avdelning öppning, och en annan stängning, och den tredje har dom sena onsdagarna-men inget annat. Schemat är helt sinnessjukt orättvist eftersom samma personer alltid får öppna/stänga och några bara har lyxiga mellantider…

Jag kan inte göra något åt tiderna, för det är dom öppettider vi har, men jag är av åsikten att ALLA som jobbar ska dela på skiten, så att säga. Jag vill att schemat ska rulla, så att ALLA någon gång öppnar 06, stänger 18,30 och däremellan jobbar till 17. Det skulle i praktiken innebära att man har en skit-tid var nionde vecka, och det är väl ärligt talat inte så jävla jobbigt?? Istället för att en person ska ha den tiden VARJE VECKA…

Tyvärr är merparten av mina kollegor emot detta eftersom det innebär att vi har nio veckors rullande schema och det blir svårt att planera in återkommande event (fotbollsträning varje måndag tex), vilket jag förstår. Men det är ändå den mest rättvisa lösningen.

Nej som sagt, den här bajshögen tar jag inte. Jag sa att dom får maila personen som gjort schemat så får hon lösa det den vecka hon jobbar i sommar, vilket hon inte har några planer alls på att göra. Dessutom jobbar inte dom som är missnöjda då, så hon kommer ändå inte få till det som dom vill.

Hur jag än vänder mig kommer det här bli min bajshög. Min lösning, så att flest blir nöjda, är att dom får sätta sig ner på sin avdelning och ändra tiderna hur dom vill så att alla blir nöjda. så länge någon är tidig, mellan och sen och totalsumman inkl tjänstemannatid är 40 timmar får dom göra hur dom vill. Opponerar dom sig får jag förklara att min lösning BLIR att göra schemat rullande, så det är vad dom har att välja mellan. Lös det själv eller så blir schemat rullande.

Jag är ju av åsikten att om man inte VILL börja kl 06 eller sluta kl 18,30 så ska man inte jobba på en förskola med dom öppettiderna. Jag vet att min chef är av samma principiella åsikt, det har hon sagt förr. Men hennes jobb, och numera även mitt, är ju att lösa det så att alla mår bra på jobbet… Då kan man (tydligen!) inte säga att folk får köpa schemat eller byta jobb. Jag kommer ju själv få byta jobb den dag jag har barn och inte KAN börja jobba kl 06, om det inte går att lösa så att jag kan byta mina 06-tider med någon kollega.

Jag kommer bli tvungen att boka in ett samtal med min chef för att få hjälp med hur jag ska lösa det här, och hur jag ska lägga fram det… Jag tycker ju att det är någon annans problem att lösa, men jag vet också att den personen inte KOMMER lösa problemet, så det kommer bli mitt problem inom kort.

Välkommen till jobbet då Ebba! Här har du lite problem som du skulle behöva lösa någon månad innan du får betalt för att lösa dom!

In the running, iaf

Intervjun gick ungefär som väntat. Det var precis så jobbigt som jag trodde. Jag och T har pratat lite om det här, att det alltid känns som när man blev kallad till rektorn… Den känslan finns där oavsett vad mötet handlar om.

Men frågorna var ungefär som jag kunde tänkt mig. Såklart fick jag svara på båda dom frågor jag förutsett. ”Vad vill du utveckla på arbetsplatsen” och ”Varför vill du ha det här jobbet”. Och så några till, såklart. Det kändes som om jag levererade rimliga svar på alla frågor, och framför allt var det inga problem att svara ärligt på alla frågor. Får jag inte jobbet så beror det inte på DET iaf.

Det är ju lite konstigt att sitta på intervju med sin chef. Hon känner ju mig utan och innan efter dom senaste två terminerna som har varit KATASTROF stundtals. Nu pratade vi bland annat om min största brist, den här lilla lilla detaljen att jag har så oerhört kort tålamod med vuxna människor som jag i så fall ska fungera som ledare för, och hur jag i så fall ska hantera det… Det är ju en brist vi båda är oerhört medvetna om, men som jag också jobbar oerhört hårt med. Jag fick faktiskt positiv feedback på det. ”Du ska vara stolt över dig själv för den förändring du redan gjort”. Tackar och bockar!

Jag vet inte, allt är ju rätt oklart. Men, med tanke på att jag redan nästan gjort det här jobbet ganska länge, står fast vid hur jag tycker att vi behöver jobba, redan jobbar på arbetsplatsen och känner alla och dessutom får credit för att jag jobbar sjukt hårt med att bli en bättre människa (Bättre, inte perfekt, jag har en bit kvar…) så känns det som om jag iaf är med in the running. Vad nu den svenska motsvarigheten skulle vara. Jag har nog en skaplig chans. Får jag inte jobbet beror det inte på att jag är dålig, utan på att någon annan är sjukt mycket bättre. S J U K T mycket bättre. Det finns andra saker som lite insinuerar att hon inte tänker flytta över någon ny (utvecklingsledare) personal till oss (typ att alla tjänster just nu är täckta…) men hon kan ha någon plan som vi inte vet något om. Hon är sneaky, min chef.

Jag är iaf försiktigt hoppfull. Min chef måste ha jobbat hårt med intervjuer med alla dessa som hade sökt från området (och utifrån?), för redan på onsdag ska jag ha fått besked. ”Kanske redan i början av veckan, men jag är ledig tisdag så vi säger ONSDAG så behöver du inte vänta redan på måndag om jag inte hinner!”

Jag är lika delar förväntansfull och panikslagen.

Intervjudags

Mjahapp, då var det dags igen för den där intervjun jag stressar över… Nu känner jag mig inte särskilt förberedd längre. Jag kom på en fråga till som jag inte vet om jag kan svara ordentligt på utan att det låter fel, undrar om jag kan få besvara den skriftligt? 😀 ”Varför vill du ha det här jobbet” Tja…

Tur jag har några timmar på mig att formulera ett vettigt svar, även om jag inte riktigt vet om jag kommer hinna tänka! Jag vet ju svaret, bara inte hur jag ska SÄGA det. Kl 14 är intervjun, före det ska jag ha IT-workshop med mina IT-ansvariga kollegor på andra förskolor samt chefen, se är det lunch och rast, och sen är det i princip dags. Oh well…

Diskussionen kom upp igår på min avdelning. Vår nuvarande närmsta chef hade sagt till min kollega att ”Det är många från området som sökt”, dvs från andra förskolor i vår organisation. Vi satte oss ner och funderade på vilka det kunde vara (MÅNGA låter ju så… Många.) och då var jag ju tvungen att berätta att jag sökt. Vi kom inte fram till så många… Det måste vara en förskollärare, och såna är det inte så gott om… Av dom vi kom på som inte redan har en utvecklingsledartjänst är det tveksamt om merparten av dom vill byta förskola och komma och jobba hos oss istället, och så är några helt ny-utexaminerade och har precis börjat jobba på sina förskolor, så vi kom inte riktigt fram till särskilt MÅNGA!

Sen vet vi ju inte, det är ju bara spekulationer. Dom vi tror inte vill byta förskola kanske vill det jättegärna, det har vi ju ingen aning om, det är bara inte det intrycket vi fått. Det spelar ju heller ingen roll. Mina chanser är ju egentligen inte beroende av vilka andra som sökt från vår organisation, folk UTIFRÅN är ett större hot i så fall. I organisationen har jag fördelen att jag redan jobbar där och känner alla utan och innan, och att chefen i så fall måste flytta någon från en förskola till en annan, och hon gör inte gärna det om personen inte v e r k l i g e n vill. Alla förskolor söker ju personal, mer eller mindre.

Nå, vi får se. Jag får knappast veta något förrän i slutet av månaden när hon intervjuat alla dom MÅNGA som sökt. Först ska jag överleva intervjun.

Mikrovardag…

Tydligen är det dags att återgå till vardagen. Skönt att det bara är en dag innan man får vila sig lite igen…

Med andra ord dags att ställa väckarklockan, komma i säng i tid, förbereda morgonte och ta på sig en klocka. Jag förväntas nog även ha något som påminner om arbetskläder på mig.

Jag känner mig lite stressad inför min intervju i morgon. Jag skulle vilja vara mer förberedd, men jag vet inte riktigt hur. Med min chef så är man aldrig riktigt förberedd, känns det som. Oavsett hur förberedd man faktiskt är… Jag ÄR nog så förberedd jag KAN vara, jag vet att jag skulle göra ett bra jobb och jag tror att jag kan förmedla det också. Bäst vore ju förstås om vi kunde ta intervjun skriftligt, jag är så mycket bättre på att uttrycka mig i skrift än verbalt… Oh well. Klockan åtta är min intervju. Eller tio i, om jag känner min chef rätt. Vi kommer båda vara där tidigt.

Och så håller vi tummarna för att jag inte får ett positivt test i morgon, för då blir jag fan sur. Jag har iofs inte fått det på dag tio någon gång hittills, men det vore väl nu då, bara för att… I morgon är enda dagen på hela veckan (förutom lördag men SÅ långa cykler har jag inte…) som jag inte vill få ett positivt test. Får jag det ändå blir det ingen behandling den här månaden. Inte förrän i Augusti. Får jag däremot positivt på tisdag vore det helt perfekt, förutsatt att dom kan ge mig en tid samma dag om jag ringer på onsdag morgon. Får jag positivt på torsdag måste jag boka om ett jobbmöte på fredag, och det vill jag helst slippa, men if it has to be done, i will… Onsdag vore nästan den bästa dagen att få positivt, då är det inget krångel eller tveksamheter. Onsdag är dag tolv, så det finns ju med facit i hand en skaplig chans eftersom jag fått omslag två gånger tidigare på dag tolv.

Oh well. Så länge det inte blir i morgon.

Ett inlägg, där går gränsen…

Jag hann ner på apoteket på rasten. Jag hann precis tillbaka innan min presentationskollega kom och knackade på, och vi skulle cykla tillbaka samma väg och lite till…

Mycket kan man säga om panodil (som tydligen är det enda helt säkra vid graviditet), men det är helt jävla verkningslöst. Jag hade haft mer glädje av att äta godis. Jag har varit helt slut hela dagen, och det var väldigt skönt att äntligen komma hem!

Så, under presentationen och främst på vägen hem igen samlade jag bilder till ett inlägg, men just nu har jag energi till exakt ett blogginlägg, och då får det jag strax kommer till företräde, så får en cykeltur med ballonger komma i morgon, kanske.

Grejen är att jag har sökt ett nytt jobb. Eller, inte så mycket ett nytt jobb som lite mer arbetsuppgifter. Jag har inte velat prata så mycket om det ännu. Första impulsen var att berätta för F eftersom vi pratat väldigt mycket om hur jag ska göra om chansen kommer, men det får jag ju inte numera. Det suger. Jag behöver hans klokskap och input i frågan. Jag har berättat det för några utvalda,bland annat J, F’s son,  men i övrigt knipit käft.

Främst har jag inte velat prata så mycket om det för att jag inte känner mig särskilt självsäker i frågan. Om jag inte får jobbet vill jag inte ha en massa spekulationer om varför osv. Det finns en hel del som talar för att jag ska kunna få det, men också en del som talar för att jag inte ska det. Tex den här grejen att jag förhoppningsvis bara kan ha jobbet i ca sex månader innan jag går hem och är föräldraledig, men sånt kan man jobba runt. Vi får se, helt enkelt.

Idag hade vi ju APT, och vid ett tillfälle skojade jag lite med vår specialpedagog och kallade henne för ”tantaluring”. Helt kärleksfullt såklart, jag avgudar den tanten! Då skojar hon tillbaka och säger att jag ska akta mig, annars ska hon ”sluta argumentera för mig!”. Jag fattade aldrig riktigt vad hon menade, och vi blev avbrutna när det kom människor och ville prata med oss, så jag tänkte inte så mycket på det förrän jag kom hem. Nu är jag ganska säker på att hon menade att hon lobbar för att jag ska få tjänsten… Jag kan för mitt liv inte begripa vad hon annars skulle mena.

OM det är så, så har mina chanser ändå ökat lite. Jag kommer ju fortfarande få argumentera för mig själv på en intervju, såklart (och det är här jag behöver F…), men jag vet ändå att jag har en ganska stark kraft i min ringhörna. Det känns faktiskt väldigt bra! Jag känner att jag behöver någon i min ringhörna…

Sen hänger ju ganska mycket på vilka andra sökanden det finns. Tjänsten ligger ute, och ansökningstiden går ut den 25e, så vi får se! Jag får ju såklart inget veta, eftersom jag är sökande till tjänsten =) I normala fall skulle vi få löpande rapporter och läsa alla ansökningar.

Och apropå nya tjänster så pratade jag med J idag, och han berättar att han fått (som jag fattade det) en fast anställning på ”grannförskolan” som hör till vår organisation. Så SJUKT roligt! Nu är det ganska exakt ett år sedan jag rekryterade honom som vikarie, och så har han fått fast jobb om jag fattade honom rätt! (Jag kunde inte fråga så mycket, mitt barn drog…) Så sjukt stolt! Han är så himla värd det, jag har stöttat honom från dag ett och trott att han kan fixa det, och det gjorde han ju bevisligen! För ganska exakt ett år sedan fick han en flaska bubbel för att han klarade körkortet, nu är det nog dags för en till känner jag.

Nu mina vänner, tar jag min uttråkade hund och går och sover!

Det gick bra!

Jag överlevde samtalet! Chefen höll med om min egen bedömning, och så fick jag lite beröm också. Plus en tusenlapp mer i lön. Jag kan inte vara annat än nöjd! Dessutom fick jag lite hintar om vad jag kan utveckla, både hos mig själv och i verksamheten. Jag säger hintar, för chefen räknar inte riktigt med mig i verksamheten just nu eftersom jag har ett så speciellt uppdrag med ETT enda barn, men jag tror jag kan tjuvstarta ändå 😉

Dessutom valde jag att berätta för min chef att jag planerar att bli gravid. Även fast jag inte ens FÖRSÖKT ännu så ingenting är ju självklart, så kände jag att jag vill berätta vad jag planerar.

Min chef är ju inte en anonym person som sitter på ett kommunalkontor någonstans. Hon är ju ute i verksamheten, vi ses minst en gång i veckan och har mail och telefonkontakt ofta, ibland dagligen. Hon är engagerad och intresserad. Dessutom är hon rak och ärlig mot oss, och jag känner att hon förtjänar att jag är likadan mot henne. Hon har redan nu ett pussel att lägga 2018 (med 7 förskolor och en ny som öppnar och ev ska ingå i vår organisation är det en del anställda att hantera), och om det eventuellt kommer saknas ytterligare en bit tycker jag att hon ska få veta det i förväg.

Först såg hon ut som en fågelholk. Jag har aldrig sett min chef svarslös, så det var lite roligt 😉 Sen pratade vi lite om processen, var jag befann mig nu, om regler gällande ålder osv en stund. Till sist frågade hon om mina kollegor vet om det, och jag svarade att alla utom hon har vetat länge *S* Utan stödet från mina kollegor hade jag inte kunnat åka till sjukhuset en gång i veckan (känns det som) mitt under arbetstid, så jag är glad att jag inte haft problem med att prata om det så öppet. Det roligaste var att min chef blev så glad att jag berättade. Säkert delvis på grund av ovan nämnda pussel, men jag fick intrycket att hon var genuint intresserad som MÄNNISKA, snarare än chef. Hon tackade för att hon fått veta och sa att hon gärna blev inkluderad i processen. Det känns bra. Jag känner att jag har stöd från alla håll och kanter nu, det finns liksom INGEN friktion bland mina vänner och bekanta och det känns otroligt skönt.

Haha, en mamma på jobbet som jag har rätt bra kontakt med är ju så rolig. Jag berättade för henne om var jag befann mig i processen, och så kom vi lite in på det där med barnvakt osv, och hon är så skön! Hon säger direkt ”Jag kan ta hand om den, du har ju tagit hand om mina så ofta!” Haha, jojo, det är mitt jobb 😉

Överlag kändes gårdagen som en väldigt bra dag, många saker liksom löste sig av sig själv nästan!

Well hello there Mr. Jetlag…

Johorå. Runt 01 somnade jag, och kl 04,45 vaknade jag, och kände direkt att kroppen var klar med det där att sova. Klarvaken och sprängande huvudvärk.

Just nu känns det ok. Jag har fått kliva upp, ta på pyjamas (jag gör ofta saker lite baklänges, sova naken ftw!) och sköljt ner en ipren med en hink kaffe ur min nya australienmugg. Det kommer inte kännas ett dugg bra om några timmar, när min kropp inser att den bara sovit fyra timmar, och inte kommer få sova mer dom närmsta 14 timmarna. När jag la in min semester tyckte jag att det skulle kännas lite fånigt att ha semester HELA den här veckan, när jag kom hem på tisdagen. Just nu kan jag ju säga att det hade varit ett jävla smart drag att vara ledig tills sömnen styrt upp sig lite mer.

Men, nu ska jag hinka i mig resten av kaffet och ta en dusch. Trots att jag kommer vara jättetrött, och trots att jag har en hysteriskt lång dag framför mig, så är jag rätt peppad på att ta tag i mitt nya uppdrag på jobbet. Jag kommer i princip bara jobba med ett barn istället för 23, och det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig!

Ikväll kommer lilla hunden hem också! Hoppas jag kan muta F till att stanna och ta en kopp kaffe när han lämnar det lilla djuret, jag känner att jag saknar honom fasen lite! Det gick bra en månad, sen började jag sakna folk som befann sig på andra sidan jorden. Frodis har jag en date med på Lördag, och jag hoppas kunna snabbträffa T idag, och sen boka in en längre date med henne framöver. Vi har ju det konstanta problemet med våra scheman, och nu när jag slutar 16,45 i princip varje dag blir det inte lättare… Sen är det bara E kvar, och jag ska kolla med F om vi inte kan hitta på något nästa gång jag har en tidig måndag.

Oh well, mot duschen!