Etikettarkiv: Guldkorn

Lätt trevligaste stunden på hela veckan!

Herregud så segt det är att jobba den här sommaren! Det är knappt att det hjälper att jag har min egen semester att se fram mot!

Strax efter lunch kom jag på att jag kunde muntra upp mig själv med att fråga F om jag fick låna hans barn någon dag nästa vecka, och gå en kort promenad med hundarna. Förut brukade jag träffa E flera ggr i veckan, om än korta stunder, men jag saknar henne. Man fäster sig vid en del barn, och E är ett sådant, helt oberoende av att hon är F’s barn. Hon är så härligt rak och ärlig, man behöver aldrig undra vad hon tycker, och sånt gillar jag =)

Nu föll det sig så att det passade bättre ikväll, så ikväll blev det trots att jag skulle stänga på jobbet och vara hemma ganska sent. Man blir ju mindre trött och less av att ha något att se fram mot.

F och E har flyttat så nu bor vi nästan grannar, det tog ungefär en kvart att gå dit med hundar som ska stanna var tredje meter. Tog med E och gick en kort promenad, där vi hann med att leka med hundarna, klättra på stenar, prata om allt och absolut ingenting, bränna oss på brännässlor, ligga och sola på en parkering (…) och bara ha det bra. Jag känner att jag blev gladare direkt, gud vad jag har saknat henne! Orimligt mycket.

När vi kom tillbaka igen pratade jag lite med F om allt och ingenting, och det behövde jag känner jag. Det var länge sen, för många komplikationer har kommit i vägen för att bara vara tillsammans på samma plats och prata om allt, men inget av värde.

Jag har sannerligen inte så höga krav på socialt umgänge! En promenad med en fantastisk femåring och en stunds samtal med hennes far var veckans höjdpunkt för mig, just nu mår jag riktigt bra på något vis, trots att jag är rätt trött och seg. Jag känner mig lite lugn, F har den effekten på mitt snurrande huvud.

Dessutom fick jag veta att min bästa vikarie verkar rätt peppad på att jobba i höst (Ja, vi håller våra relationer inom familjen här, gillar man en så gillar man alla verkar det som!) vilket gör mig väldigt glad, för jag vill så gärna att han ska trivas hos oss. Jag har fått intrycket att han gör det, men jag har också fått intrycket (Mest för att han erkände det när jag frågade honom) att han mest håller med mig om allt jag säger för att han inte vågar säga något annat 😉 Men det känns bra att höra att han är peppad, jag saknar honom! (och har sjukt mycket jobb…Har han otur jobbar han bara 50% i okt-nov, annars är det 100% året ut och en bit in på nästa år)

En bra kväll att avsluta en ganska seg vecka med, får jag säga. Sådana tar jag gärna fler av, tack.

Är det inte jävligt märkligt…

Hur ett enda normalt samtal om egentligen ingenting (Det är ju den bästa sorten) kan göra att man känner sig mer stabil mentalt? Liksom känslan att det nog fan finns hopp, ändå. Man lugnar ner sig lite.

Man är ju så känslig, när man är lite instabil och orolig över en relation. Man reagerar och överreagerar på minsta lilla nyans i språket på den man pratar med, och gör man det via text kan det ju finnas en miljard orsaker till att någon låter lite kort i tonen, man har ju ingen aning, men tolkar det direkt till att personen inte vill prata med en. Såklart. Och det kanske den inte vill heller… Men å andra sidan… Ja men ni fattar ju.

Så just idag njuter jag av att vara semi-stabil. Huvudet snurrar inte lika mycket. Den här personen har den effekten på mig, otroligt lugnande. Jag är aldrig så stillsam i huvudet som efter att ha pratat med hen ett tag. Märkligt.

Guldkorn

Kan inte riktigt sluta fnissa över att vi engagerat en halv familj, en vän till familjen och hans arbetsplats i vårt påskpyssel… Där står en vilt främmande man och kämpar med att knäcka ägg på ”rätt” sätt, instruerad av en fyraåring. Exakt hur roligt som helst faktiskt.
 
Och så mamman som ringde idag: ”Jag SAKNAR dig!” Haha, detsamma!