Jag är inget om inte rationell… Typ

Mensvärk har jag ju som sagt haft i flera veckor, så det har jag slutat hoppas på. Men i natt vaknade jag och tänkte att det var väl FAN vilken mensvärk jag har nu då, och somnade om.

Sen vaknade jag igen kring 06 när jag brukar vakna till, och kände att japp, mensvärken var kvar, och gjorde ovanligt jäkla ont… Masade mig upp och klädde på mig, och kände att det här är fan inte kul… Ni vet säkert känslan, när man har sån mensvärk att man helst inte vill röra sig, utan sitta dubbelvikt tills värktabletterna börjat ge effekt… Man är retlig, vill inte ha folk i närheten och absolut inte röra sig! Så kändes det hela morgonrastningen med hunden. Han fick bara en kort sväng pga ovan nämnda, sen gick vi in och åt frukost.

Var egentligen inte det minsta sugen på att äta, men fick i mig en macka. När jag suttit stilla en stund kändes det bättre, så jag samlade mig och cyklade ner till jobbet. Som man gör när man gått åtta dagar över tiden och inte har fattat att man har värkar 😉

Någonstans halvvägs till jobbet, när jag insåg att det fanns ett mönster i smärtan, började jag tänka att fan, det är kanske värkar?! Nu var det ju inte värre än att jag kunde överleva även om det är obehagligt, så jag cyklade vidare. Jag behövde verkligen skriva ut en kopia på polisanmälan, och alternativen är ju att göra det NU, eller släpa med en nyfödd bebis till jobbet… Jag vill ju helst inte vänta i flera VECKOR med att reda ut den där id-kapningen, även om det ”bara” är kreditkortet, inte mitt lönekonto, som blivit kapat.

När jag väl kom till jobbet kändes allt helt ok, det gjorde inte så ont. Även om jag VERKLIGEN inte saknar jobbet, så var det himla mysigt att träffa barnen igen! Massor av kramar och alla hade så mycket att berätta, och dom hade vuxit (minst) flera decimeter dom senaste tre veckorna.

Skrev ut alla papper, ringde lönekontoret, pratade med alla som jobbar en stund och så. Under tiden gjorde det lite ont, men inte så farligt. En kollega som själv fått fyra barn höll med om att jo, det var nog värkar, så vad fasen gjorde jag på JOBBET? Oh well 😉

När jag var klar cyklade jag hem, och ungefär samtidigt som jag satte mig på cykeln började det göra rejält ont igen, så det verkar bli värre vid aktivitet. Det gör det ju svårt att veta om det är värkar, eller om kroppen bara opponerar sig mot aktiviteten. Men längs vägen hem gjorde det vid ett tillfälle så ont att jag fick stanna och ta en liten paus tills det gick över…

Nu har jag suttit vid datorn en stund och nu är jag ganska säker på att det är värkar. Oklart dock om det är VÄRKAR, eller förvärkar. Det kommer i vågor, sitter typ bara i livmodern (så inga riktiga sammandragningar) och håller i sig i ungefär 30-60 sekunder, i en eskalerande skala. Alltså det gör först lite ont, sen mer ont, sen riktigt jävla ont, och så avtar det. Ni fattar. Värkar. Inte så ont att det liksom gör ONT, det är mer ett jävligt obehagligt ont. Sjukt obehaglig mensvärk, helt enkelt.

Vi får se. Antingen kommer det en bebis, eller så gör det inte det =) Maybe I’ll keep you posted =)

Årets mamma…

Efter min bukplastik för några år sedan har jag ingen känsel i nedre delen av magen, liksom i huden och det yttersta lagret av vad det nu är där inne…

Så när jag brände mig på spisen kände jag att jag brände mig, men inte förrän jag tydligen stått kvar så länge att jag fått ett ganska stort (långt) brännmärke… Vilket jag inte ens märkte förrän jag vaknade efter min eftermiddagstupplur och såg det i spegeln…

Bra där! Bebisen är inte ens född, och jag kvalar redan in till årets mamma genom att brännskada ”henne”…

”Men nu då?”

Nä.

Tyckte en sekund att jag kanske hade lite ont i ryggen och mensvärk, men nä. Eller jo, det hade jag säkert, men det gick över. Mensvärk har jag ju haft i flera veckor så det har jag slutat se som ett tecken om det inte kombineras med något annat.

Det är lite lurigt, man måste liksom fokusera och känna efter ordentligt när det börjar göra ont… Eftersom bebisen ligger både högt upp OCH långt ner (ORM, jag säger ju det!) gör allt, exakt allt, ont när hon rör sig. Från underlivet och anus upp till revbenen. Man måste liksom känna efter och se om det finns något slags repetition i ontet, eller om det är mer slumpmässigt. Hittills har det varit slumpmässigt, om än konstant. Hon rör sig väldigt mycket nu senaste dagarna, utom just ikväll nu när jag tänker efter.

Så nej, det verkar inte vara på gång nu heller. Jag lär inte slippa åka till sjukhuset i morgon *S*

Själv är jag dötrött. Sov middag efter barnmorskebesöket och vaknade klockan halv fem… Nu är klockan snart elva, och jag är helt mosad. Tror jag ska lägga mig i sängen och kolla tv-serier på ipaden tills jag somnar. Måste bara komma ihåg att ställa väckarklockan…

Go’natt!

Man tänker olika…

Klockan tolv hade jag tid hos barnmorskan. I min värld innebär det att jag är där en stund INNAN tolv, så att jag är redo att GÅ IN när det är dags. I hennes värld innebär det (tydligen) att man är där prick tolv, eller kanske till och med lite senare!

När jag hade väntat i väntrummet i drygt 40 minuter och börjat (bli hungrig…) surna till ordentligt så ringer min telefon från hemligt nummer. Jag svarade, eftersom det brukar vara från diverse vårdinrättningar då.

”Ja hej, det är XX, barnmorska på YY vårdcentral… Du hade en tid här klockan tolv…”

Eh, ja jag ÄR här!

”ÄR du? Var är du då??”

I väntrummet..?

Hon hade, tydligen, räknat med att jag skulle komma EFTER klockan tolv, när receptionen var obemannad eftersom dom gått på lunch, och kollat där om jag stod och väntade, istället för att gå till väntrummet… Ibland undrar jag hur folk klarar av att ta hand om sig själv…

Nå, nu var det ju ingen skada skedd förutom att jag hann bli hungrig (vilket iofs kan vara lite farligt för omgivningen), och förhoppningsvis lärde hon sig något av det…

Själva besöket gick väl inte som jag hoppats. Enligt SF måttet har bebisen inte växt något alls på tre veckor (det har hon, tro mig), och det var inte ens öppet för diskussion att slippa ultraljudet. Hon ringde tom själv och bokade tiden. Iofs verkar hon mer intresserad av om det är fostervatten kvar än storleken på bebisen, så det är väl såna grejer dom oroar sig mer för så här sent. Jag ska väl inte gnälla för att dom vill försäkra sig om att bebisen mår bra, kan tänkas. Jag fick tid i morgon halv nio på morgonen, vilket innebär att jag måste kliva upp frekkin’ SEX på morgonen om jag ska hinna rasta hund och äta frukost och allt sånt som man vill göra innan… Ska man behöva stå ut med sånt när man är gravid… 😉

Samtidigt blir man ju lite trött, trots att jag vet att dom har rutiner och bestämmelser för hur man gör saker. Lägger man en hand på min mage så är det så uppenbart att hela bebisen ligger på högersidan av magen, och att det är tomt i resten av magen. Ändå ska dom mäta mitt på, där ingen bebis finns… Klart magen inte blir större där bebisen inte ligger… Men men.

Jag fick även en tid för ett överburenhetssamtal nästa fredag, om hon inte redan är född då. Barnmorskan sa även att jag inte ska räkna med att åka hem efter det samtalet, utan att jag får tid direkt efter för igångsättning. Själv hoppas jag att jag slipper sättas igång, det verkar bli en mycket jobbigare förlossning om det inte startar av sig själv, men samtidigt vill jag ju inte föda ut en JÄTTESTOR bebis heller, så det är väl bara att stålsätta sig och hoppas att hon kommer ut innan dess. (Helst innan 8,30 i morgon så jag slipper gå på ultraljud, haha)

Igångsättning och kejsarsnitt, två saker jag gärna undviker. Nu har kroppen fungerat så fint under hela graviditeten så nu vill jag inte hålla på och bråka med den.

Jag passade på att fråga om var man får åka om det är fullt på USÖ när det är dags, och fick till svar ”Karlskoga!”. Ja men det är ju stängt? ”Ja just ja, det är det ju! Jaaa, då vet jag inte riktigt…” Kontentan av det hela blev iaf att barnmorskan hävdade med bestämdhet att hon aldrig varit med om att någon inte fått plats på USÖ, utan att det var ett ”stockholmsproblem”. Jag vet inte riktigt om jag litar på det, men jag fick iaf till sist besked att OM det mot förmodan skulle vara så att detta unika skulle inträffa så är det Karlstad, Västerås och kanske Falun som ligger närmast. Falun ligger längst bort, men t ex Västerås ligger ju så nära Stockholm så det kan ju vara fullt av den anledningen. Vi får se, helt enkelt. Jag känner mig fortfarande inte särskilt stressad.

Jag BÖRJAR känna mig lite stressad över att bli igångsatt, det VILL jag verkligen inte. Jag vill inte tvinga kroppen till något den inte vill, inte när den har löst allt så bra hittills. Men, det är en och en halv vecka till dess, så förhoppningsvis blir det aldrig aktuellt.

Så många viktiga beslut…

Jag ska vara hos barnmorskan om drygt tre timmar för att kontrollmäta SF-måttet och kolla om bebisen vuxit sen förra veckan (Det har hon, annars har min torso krympt…), och sen får vi se vad som händer…

Barnmorskan sa att om hon inte vuxit vill man göra ett tillväxtultraljud för att kolla hur stor hon är, och här blev jag plötsligt lite ambivalent…

Min ursprungliga inställning till det var att övertyga barnmorskan om att det är helt meningslöst, för det anser jag att det är. Hon har legat precis mitt på tillväxtkurvan hela graviditeten, jag gjorde ett tillväxtultraljud för drygt en månad sen eftersom jag är GBP-opererad och då var hon exakt så stor som hon ska vara. Jag har dessutom gått FEM dagar över tiden. SKULLE hon vara för liten så finns det INGENTING vi kan göra åt det, hon kan ju för sjutton födas i EFTERMIDDAG. Så, helt poänglöst med en extra undersökning.

Men sen tänkte jag lite snabbt att då får jag ju veta (mer eller mindre) exakt vad hon kommer väga när hon föds… Det skulle ju vara lite skoj! Få en uppfattning, liksom.

Frågan är ju om ”lite skoj” är värt att asa sig hela vägen till sjukhuset för… Tveksamt. Jag har drygt 200 meter till barnmorskan, och det känns som ett JÄTTEPROJEKT att gå dit. Att ta sig tvärs över stan med buss till sjukhuset skulle nog dränera mig helt.

Det landar kanske i att jag opponerar mig, men lite halvhjärtat bara… Om det ens behövs, jag känner ju som sagt att hon växt. Jag hade ju hoppats föda innan, så jag slapp gå dit ens *S*

Jagad…

Tips från den suraste gravida ni följer: Om ni känner ett behov av att fråga en gravid ”har det kommit någon bebis ännu??” – GÖR DET INTE. Den dagen det kommer en bebis kommer personen informera dom hon tycker ska veta det…

Innan jag ens hade vaknat i morse hade jag fått tre sådana meddelanden. Sen trillade det in två till. Harmlöst kan tyckas, men det är numera VARJE dag. Och brukar i slutänden hamna på runt tio stycken. Jag blir tokig på riktigt!

Jag är ju inte superhemlig i mina sociala medier, även om jag är mer eller mindre aktiv på olika ställen. Den dag det faktiskt kommer en bebis så kommer det, förr eller senare, meddelas. Ingen som följer mig kommer kunna missa det, jag LOVAR, även om det möjligen sker med viss fördröjning. Det får vi ju se då.

Att inte bara ha gått fyra dagar över tiden och själv längta efter bebisen, utan dessutom behöva deala med alla andras förväntningar blir liksom för mycket, jag blir skitgrinig. Jag är ju ingen solstråle i vanliga fall, och det har inte blivit bättre sen jag blev gravid… Folk är så stressade och förväntansfulla!

Själv är jag mer stressad över torkan (det är dock inte mina zucchinis, jag DRUNKNAR i zucchini) än över barnafödandet. Bebisen kommer när hon kommer, och jag kan fan inte påverka en enda grej med det. Rätt skönt ändå, även om jag skulle vilja kunna skynda på henne lite.

Just idag behöver hon dock inte komma. Jag är med i en sån grupp på facebook, ”Gravida med BF…” osv. för mitt län, och där meddelades det precis att det är knökfullt på förlossningen idag. Jag undrar lite var man får åka om man MÅSTE åka in, och det är fullt? Vi samarbetar ju med Karlskoga, men det är stängt under semestern, så dit får man ju inte åka. Ingen aning om var nästa förlossningsavdelning finns som man kan få åka till, det är ju faktiskt en grej jag skulle kunna fråga barnmorskan om i morgon när jag ska dit och kontrollmäta magen igen. Bra att veta om man ska fixa skjuts till typ Stockholm, eller Norge…

S åker bort i morgon fm och är borta till onsdag kväll, så bebisen kommer säkert bestämma sig för att födas då. Lite spänning i tillvaron är alltid bra! Jag tar det med ro, it is what it is… Come what may, osv.

Plötslig energitopp

Jag vill verkligen inte klaga på vädret, för egentligen älskar jag när det är soligt och varmt, men jag står inte uuuuuuuut! Och det finns liksom ingen tillflykt, det är lika varmt överallt. Och alla tider på dygnet. Vill ni testa en ny form av tortyr så testa att sova i ett sovrum som aldrig blir svalare än 25 grader, på en bit plast. En prasslande bit plast som gör att lakanet halkar runt… Det är ju enkelt att lösa, men jag vägrar offra min nya säng till fostervattensguden, och därmed blir plasten kvar ett tag till.

Oh well…

Värmen och det allmänna ynket är förmodligen orsaken till att jag känt mig som en trött och slö degklump senaste dagarna, och inte orkat någonting… Men nu ikväll fick jag en plötslig energiboost och gick och duschade minsann! Många dagar känns det som en omöjlig uppgift, men nu är jag minsann både duschad och rakad och har på mig rena kläder. Det är ingen ände på hur fräsch man känner sig. Dessutom fick den stackars hunden en extra promenad. Förvisso en kort en, men han fick iaf se något annat, kraken. Det är oerhört trist att vara hund i den här familjen just nu, jag tycker så synd om honom 🙁

Inatt och i morgon ska det regna, och DET ser jag fram mot! Dels för att jag slipper vattna, vilket jag skulle behövt göra för flera dagar sen men inte har orkat, men även för att det ska bli så skönt att få en känsla av att det finns SYRE i luften igen! Det ska inte bli nämnvärt svalare, men regn brukar ju iaf rensa luften.

Många säger ju att dom fått en plötslig energiboost precis före sin förlossning, men bebisen verkar inte ha särskilt bråttom ut. Hon verkar planera att stanna ett tag till. BF+1 idag, och igår testade vi att montera bilbarnstolen i Frodis bil så hon ska kunna köra hem oss från BB den dagen det är dags. Den 10-11 är S bortrest, så det blir väl exakt just då det är dags att föda…

Idag blev det iaf inte!

Trött, sur och gnällig…

Så söker man positiva vibbar kan det vara läge att scrolla vidare 😉

Vaknade strax efter 06, och hade förmodligen somnat om ifall inte Manspersonen ungefär en minut senare hade hört av sig. (Hur FAN kan man vara snygg när man är svinbakis och nyss har klivit ur havet? Bara ytterligare en av patriarkatets alla orättvisor…) Pratade en stund med honom, försökte sen somna om men gav upp och gick upp för att rasta hunden och äta frukost. Efter det gjorde jag ett tappert försök till att vara effektiv genom att skörda lite vitlök (Så nu luktar HELA trädgården vitlök eftersom dom ligger där på tork) men efter det kände jag mig så mosig så jag gick och la mig igen, bara två timmar efter att jag klivit upp.

Vaknade igen runt 13, släpade mig upp och lagade mat. Eftersom jag skulle vara hos barnmorskan kl 15 kände jag mig av anständighetsskäl tvungen att duscha och ta på en riktig BH (Nå, jag tog på en amnings-bh, jag drar gränsen vid byglar idag!) men det kändes så ofantligt jobbigt! Jag är helt mosad, känner mig trött och slö, mår lite illa och är bara allmänt… BLÄH! Otroligt off och gnällig.

Min barnmorska är på semester, så jag skulle få träffa en annan, och hoppades att hon skulle vara lite mindre snuttegullig… Min BM är jätterar, men jag orkar liksom inte med jätterar just nu… Lite mer kliniskt bemötande hade passat mig utmärkt! Tyvärr var den här lika gullig, och första frågan var så jävla klart ”Men hur KÄNNS det nu då? Känns det inte JÄTTESPÄNNANDE?” Jag vet inte varför det provocerar mig så mycket, men jag vill nästan skrika när folk frågar det… Kan jag bara få ha mina känslor i fred? Världens tjusigaste kärring som blir sur när folk av välvilja frågar hur man har det… Men jag bara ORKAR inte.

Nästa fråga var ”Vad har du för funderingar idag då?” Och jag var ju tvungen att svara helt ärligt, att jag har faktiskt inga som helst funderingar. Det är liksom två dagar kvar till BF, i det här läget har man fått så mycket information så det finns inget mer som kan vara oklart, det är OMÖJLIGT. Jag lät förmodligen jättetjurig, men jag kan ju inte hitta på frågor bara för att hon ska få småprata lite… Så, vi hoppade raskt vidare till den mer kliniska delen av besöket, tack och lov. Tyvärr tyckte hon att bebisen inte växt alls sen sist jag var där för två veckor sen. Hon sa själv att det kan bero på flera saker, t ex att magen ”halkat ner” (Det har den) eller att hon mäter annorlunda än min vanliga BM. Tyvärr innebär det att jag måste komma tillbaka om en vecka för en ny mätning, och troligen måste göra ett tillväxtultraljud, och jag blir bara så trött…

Jag fattar ju att det är av omsorg om mig och bebisen, men kom igen… Hon är beräknad att födas om TVÅ DAGAR, hur akut kan det vara om hon inte vuxit precis exakt som man vill på två veckor? Speciellt när hon själv kan lista två orsaker till varför det kan verka så… Jag är inte särskilt oroad, jag känner ju i min kropp att hon tar upp mer utrymme vilket rimligen innebär att hon växer, och som sagt, hon ska snart födas. Hade det varit flera månader kvar hade jag kanske blivit lite nojig om hon inte verkade växa, men med så kort tid kvar kan jag inte ens föreställa mig att det ska vara någon fara på taket… Men men, om hon inte föds innan dess (snälla, snälla, snälla!! Bara så jag slipper!) blir det fler undersökningar. Det känns som om jag BOR hos barnmorskan. Det här besöket tog dock bara en kvart, oerhört effektivt jämfört med min ordinarie BM där man får räkna med ca två timmar. Utan att överdriva.

Barnmorskan höll dock faktiskt med om att det verkar vara en LÅNG bebis, eftersom hon ligger JÄTTEDJUPT ner med huvudet, men ändå lyckas ha rumpan så högt upp som hon har. Min torso är ju inte onormalt kort, så det ska faktiskt bli intressant att se om hon faktiskt ÄR lång när hon kommer ut! Det kanske är en orm, trots allt. Finns det några sjukdomstillstånd som resulterar i långa bebisar som man ska oroa sig för? *S* Reptilsjuka?

Själva bebisen har varit otroligt aktiv senaste dagarna. Inte bara på kvällen som hon brukar, utan exakt hela tiden. Kanske känns det mer eftersom hon får mindre och mindre plats, men det känns som om hon helt slutat sova på dagarna nu, och bara är stilla på natten! Hon vrider sig och gormar precis hela tiden. Kanske vill hon ut? Välkommen i så fall, din blivande mamma har lite tråkigt och skulle gärna testa något nytt.

Stök-bebis

Vecka 40, sex dagar kvar, och bebisen bökar runt…

Senaste dagarna har hon mest varit aktiv på kvällen, gärna ganska sent. Hon ligger och bökar runt där inne så att det gör ont ÖVERALLT. Huvudet stöter emot bäckenbotten så fort hon rör sig, och det gör hon hela tiden, och det känns ungefär som att få elstötar i underlivet… Samtidigt gnuggar hon rumpan/fötterna mot mina revben, och det gör så SJUKT ont! Jag fattar inte hur hon lyckas!? Logiken säger att hon inte kan vara så lång, men min kropp säger att hon är en ORM.

I morse vaknade hon runt fem och började snurra runt där inne. Det är så ovanligt, det är flera månader sen hon var aktiv på morgonen innan jag vaknat, så jag funderade en sekund yrvaket på om det var dags för förlossning? Det var det inte, det var bara en bebis som lekte oljeborrning i mitt innanmäte.

Ungefär nu hävdar ”alla” att jag ska börja tycka att det är riktigt jobbigt att vara gravid… Det gör jag inte. Visst, det gör ont när hon bökar runt, men det är ändå övervägande helt ok och jag tycker om min gravida kropp även om den är väldigt långsam. När jag sa i början av graviditeten att allt var så LÄTT så sa ”alla” att ”Väääääänta du bara till vecka 40, jag ska påminna dig om det då!”… Men jag har som inget emot att vara gravid. Däremot får hon gärna födas, men det är mest för att jag är lite uttråkad av att bara gå hemma och glo hela dagarna… Föds hon blir det ju lite nytt i tillvaron åtminstone! Ett nytt kapitel, vi är lite klar med detta kapitel nu.

Men, förutom att ljumskarna krampar när jag rör mig (ett tecken säger många) så finns det inget som indikerar att det är dags att föda barn ännu. Ikväll siktar jag på en AW med E, jag orkar inte bara gå runt här hemma och vänta på att hon ska födas…

Nio dagar till BF-allt lugnt

Ganska mycket ”mensvärk”, och bebisen har vaknat till, men inga tecken på att det är dags att föda barn ännu…

Drabbades just av akut tröttma när jag insåg att jag bäddade rent sängen – utan att som planerat lägga plast under lakanet… Nu är det väl en världslig sak, men eftersom sängen är helt ny vill jag inte få den förstörd av fostervatten OM vattnet går i sängen. Jag ORKAR bara inte bädda upp sängen igen…

Det var dagens statusrapport 😉