Etikettarkiv: Gnäll

Barnmorskebesök och anti-reklam 

Barnmorskebesöket avlöpte väl, tror jag. Barnmorskan, som jag tyckt var lite sävlig i telefon, var jätterar och från Norrland (Kuriosa: det är även min läkare på fertilitetsenheten. Det är som ett tema). Första frågan var ”Har ni försökt länge?”, vilket provocerade mig lite, men jag svalde det och förklarade läget. Sen var det en timme av mängder med information. Inget som var direkt nytt (Va? Måste man borsta tänderna när man är gravid också??), men ändå.

Eftersom jag gick dit och nästan tvivlade på att jag var gravid så blev jag lite stressad av att hon hela tiden pratade om framtiden, som om det skulle finnas en graviditet. Helt irrationellt. Liksom ”Kan vi verkligen boka in en tid för info om KUB-test redan om tre veckor, vi vet ju inte ens OM JAG ÄR GRAVID!?”. Det vet vi ju, jag har gjort tre test, gått en dryg vecka över tiden på mensen och det finns inget som säger att jag INTE skulle vara gravid längre, förutom min egen rädsla.

En sak som faktiskt var rätt skön, som jag inte ens tänkt på, var att jag fick ta ett blodprov redan idag. Min facebookvän och Hens fru har pratat om det tidigare, om att jag ska tjata mig till att få ta ett sköldkörtelprov tidigt i graviditeten. Nu minns jag inte exakt vad det kunde vara för fel, men resultatet skulle iaf bli att man har svårt för att bli gravid, och behålla barnet. Det där har jag glömt bort sen i hela den här känslomässiga röran, men kom ihåg det när barnmorskan säger att vi kommer ta alla andra prov om några veckor när jag kommer på inskrivningssamtal, men just sköldkörtelprovet skulle vi ta redan idag, för om något är fel så vill man veta det så snabbt som möjligt. Så himla skönt, trots att jag glömt bort det! Att inte behöva oroa sig eller strida för det, utan det bara hände av sig själv. Skulle något vara fel så vet vi ju om det väldigt tidigt eftersom jag bara är i vecka 5 (4+2) och kan medicinera.

Efter läkarbesöket åkte jag ner på stan för att luncha med Frodis. När jag var framme hade jag 40 minuter till godo, så jag tänkte att jag går och köper den där spaden så är det gjort! Bra tänkt. Tidseffektivt. Det innebar ju dock att jag fick släpa runt på en jäkla spade sen resten av dagen… ”Hej, här kommer jag, min kompis och min spade och ska äta lunch! Bord för tre, tack!”

Himla trevligt att träffa Frodis, det känns som om det är hundra år sedan fast det inte kan vara mer än några veckor. Tiden rullar liksom iväg i en jäkla fart… Vi säger det ganska exakt varje gång vi ses. ”Det är redan *Fyll i valfri månad under hela året*, var tar tiden VÄGEN??”. Man jobbar och sover och så har det gått en månad helt plötsligt.

När Frodis lunchrast var slut skulle jag på massage. The never ending story, som Frodis kallar den. Men nu är den över. The end. Jag har försökt i två år att boka tid hos en massör som ”alla” säger är så himla bra. Men antingen har mitt schema ändrats så att jag fått avboka, eller så har HON avbokat av en eller annan anledning. Nu har jag ju tidig fredag var tredje vecka, så jag chansade och bokade in massage idag.

Ganska snart efter fick jag ett sms där hon frågade om jag kunde boka om tiden? När jag hade svarat att den tid hon erbjöd istället tyvärr inte fungerade så hörde jag inget mer, och förutsatte att min bokade tid skulle gälla fortfarande. Naivt. När jag kom fram ringde jag först på porttelefonen, men fick inget svar. Jag var tidig, så jag tänkte att hon säkert är upptagen med någon före mig, så jag väntade och provade några gånger till, utan svar. Till sist, ungefär fyra minuter innan min tid, var det några som skulle ut, så jag passade på att gå in och gå upp till lokalen. Som var tyst och släckt. Inte ett livstecken. Så tydligen blev min tid avbokad, utan att jag fick information om det. Så jävla dåligt, jag ska ALDRIG någonsin ha något med det företaget att göra igen. Never ever in my life! Usch!

Jag hade verkligen sett fram mot den där massagen, så jag blev riktigt sur. Nu tar jag mina friskvårdskuponger och spenderar dom någon annanstans istället, och kommer aldrig i livet rekommendera den där människan. Lugn och ro yoga… Jojo, om man skiter i att kunderna har tider inbokade blir det ju jävligt lugnt!

Ok, det är officiellt!

Jag kommer ALDRIG bli frisk!!

Igår och idag har jag faktiskt tagit en(!) ipren om dagen bara för att orka, med resonemanget att folk stoppar ju i sig lite vad som helst om dom är gravida utan att veta om det, utan att bebisarna tar skada. Trots det är jag helt slut.

Idag har jag haft feber hela dagen. Huvudet är tjockt och tungt och jag orkar knappt stå upp, kan det gå över snart? I morgon slutar jag kl 13 (SWEET!) och ska klippa mig kl 13.30 för första gången på fyra år, sen kan jag SOVA! Någon gång måste jag ju bli frisk kan jag tänka…

På Lördag ville Frodis ses, och det vill jag med. Men då måste jag vara frisk. Ska hon jobba sex dagar i veckan hela hösten, med att PRATA none the less, så vill hon inte bli smittad. Men, jag räknar iskallt med att vara frisk till dess. Annars blir jag det aldrig.

17,39. Får jag gå och sova nu?

Fick mich…

Tydligen har vi helt slutat med sömn i det här hemmet. Fick mich vad jag är trött…

Jag somnade förvisso, men vaknade efter typ två timmar och sen var det kört. Strax efter midnatt gick jag ut och satte mig i trädgården en stund, och efter det kunde jag SLUMRA resten av natten, men sovit har jag inte gjort.

Den här dagen kommer bli något av en utmaning. Tur vi har extremt lite barn den här veckan, det blir lite roligare då. Dels blir det inte lika stojigt, och dels kan vi hitta på lite roligare saker med åtta barn än tjugotvå. I morgon sticker vi på bussutflykt och klappar djur.

Ett plus med att inte vara gravid är ju att jag kan hinka energidryck. Så länge jag gör det före lunch, annars lär jag inte sova inatt heller…

Så, det var dagens gnällinlägg.

Mycket överraskningspost, men ingen bukashikompost!

Nu börjar jag faktiskt surna till lite för att bukashi-kliet inte kommit, nu är det över en vecka sen jag beställde det, och fakturan ska betalas nästa vecka redan! Tjurig som jag är vill jag nog ha varan först…

Idag låg det ett paket i brevlådan, men det visade sig vara en till överraskningsbok som Massolit hade skickat. Oftast får jag böcker som jag bett om från förlagen, eller böcker dom mailat och frågat om jag vill ha, men lite nu och då skickar dom bara böcker dom tror att jag kommer gilla. Oftast författare som jag recenserat tidigare. Det är så himla trevligt att få en bok man inte väntar sig i brevlådan!

Dock fick jag lite dåligt samvete, och har lagt några timmar nu ikväll på att faktiskt SKRIVA lite om böcker… Det är så lätt att ”avverka” böcker, men sen tar man sig aldrig tid att skriva om dom medan man faktiskt minns vad man tyckte… Nu är jag iaf ikapp. Antalet lästa böcker och blogginlägg är samma.

Just nu lyssnar jag på en bok på storytel, och jag är inte övertygad… Den LÄT spännande, men det visade sig vara typ något slags zombieapokalyps… Inte övertygad.

Apropå zombie så kan vi tillskriva tröttheten och det faktum att jag fryser hela tiden till en förkylning. Jag vaknade med feber, halsont och rinnande näsa. Bara att pula i sig Ipren (jag har inga alvedon, varenda gång jag äter en ipren får jag ångest för den hypotetiska bebisen… Men alvedon är ju omöjligt att få tag på numera när det inte får säljas i butik! Jag HINNER inte till apoteket den här veckan!) och ta en skvätt otrivin comp, och åka och jobba. Jag har verkligen inte tid att vara sjuk den här veckan, jag kan inte stanna hemma förrän tidigast fredag, och då slutar jag ändå tidigt. Jag biter ihop. Det vore enklare att bita ihop om jag inte behövde ha huvudet på skaft både onsdag (föreläsning för 150 pers) och torsdag (projektmöte med trädgårdsmästare på jobbet. Gå igenom planritningar och shit… Jag ser mig själv framför mig som en förman på ett bygge, iklädd skyddshjälm)

Dagens gravidsymptom (påhittat, såklart) är att jag är helt övertygad om att mina bröst blivit större. Nu är dom ju rätt stora till att börja med, så troligen är dom det inte alls, men ändå.

På söndag kan jag ta tidigt graviditetstest, om jag vågar…

”Fuck den här jävla skiten”

Lina är imponerad över att jag tänker så mycket, själv önskar jag att jag tänkte lite MINDRE, och kanske framför allt BRYDDE MIG mindre. Dels för att det skulle vara skönt att bara inte tänka på saker i flera dagar, men även för att få sova lite…

Jag kände direkt när jag gick och la mig att det här inte kommer fungera… Dels hade jag inte riktigt kommit ner i varv efter jobbet, men det räckte heller inte med att få skriva ner det där inlägget i bloggen. Huvudet slutade inte snurra.

Kl 00,30 var jag fortfarande vaken. 03,30 hade jag sovit lite, för jag hade hunnit med att drömma något slags stressad dröm… Drömmer ni också den drömmen, när det är något man önskar vore annorlunda eller att man kunde påverka något? Den där drömmen när allt blir bra om man bara lyckas ringa det där telefonsamtalet, men det GÅR inte. Inatt behövde jag ringa någon för att få hjälp, och ”telefonnumret” var en radda av typ tio olika symboler som måste slås in i exakt rätt ordning. Needless to say att det helt enkelt inte löste sig. Jag var helt darrig av trötthet när det var dags att kliva upp, men det är bara att bita ihop och lita på att jag kommer sova bättre inatt.

Förmodligen berodde det på att jag inte är i form, men lilla hunden var as-jobbig på morgonpromenaden. Det droppade vatten från himlen, säkert en droppe i kvarten, så han gick en koppellängd bakom mig och surade… Sen fattar jag inte grejen med att gå längs gångbanan och ÄTA KÖTT, gissningsvis kyckling, och kasta ifrån sig benen längs vägen. Mitt i vintern. GÅ FÖR FAN HEM OCH SÄTT DIG PÅ EN STOL OCH ÄT MIDDAG!!!!! Hela min promenadslinga är kantad av ben som  någon kastat ifrån sig. Och det är inget nytt fenomen, det har varit så i flera månader. Kom igen för fan…

Men, om en timme är det dags att åka och jobba, och sen är den här dagen nästan slut. -ish…

Saker en kan bli tokig av…

Jag har haft lite svårt att somna senaste tiden, legat och vridit mig i en evighet innan jag äntligen somnat. Igår lyckades jag  somna skapligt snabbt, och det var som upplagt för att vara en aning mindre trött idag, trots att jag skulle upp 04,50.

Kl 04 vaknade jag av ”Gnissel, bonk. Gnissel, bonk. Gnissel, bonk” om och om igen. Någon av grannpojkarna hade ställt upp den automatiska porten för att den inte skulle gå i lås, och när den inte gjorde det gick den upp igen (Gnissel) och sedan försökte den stänga sig (bonk). Jag är extremt lättväckt, och såna regelbundna, upprepande störningar är döden, så jag har sovit som en potta skit. Oh well.

En timme övertid idag pga TAKK-utbildning. Sista tillfället. Det har varit intressant, men helt ärligt hade jag kunnat googla fram det vi lärt oss.

En annan sak som var fin med semestern…

Var ju att inte konstant känna sig småsjuk. Nu har jag dretont i halsen sen några dagar tillbaka, och en kollega sjukanmälde sig precis med misstänkt halsfluss.

När jag inte fick tag på en vikarie messade jag jobbet och bad dom ringa poolen (eftersom jag inte kan göra det hemifrån), och fick ett ”Krya på dig!” tillbaka, trots att jag uttryckligen skrev att det var kollegan som var sjuk… Så förvånade dom kommer bli när jag kommer till jobbet om en timme.  Jag orkar inte rätta, när jag redan varit tydlig…

Kluven…

Välkommen till dagens avsnitt av Södermanskans underlivsbesvär.

Jag går inte till läkaren i onödan, det ska gudarna veta. Jag har hunnit ändra mig ca tusen ggr sen igår ang huruvida jag ska ringa eller ej. ”Det går säkert över!” Främst för att jag inte har TID! Jag slutar 17 hela veckan, och får jag inte en tid som funkar måste jag åka till akuten, och då är jag inte hemma förrän mitt i natten. Kom igen kroppen, skärp dig!

Men, i morse hade jag så ont att jag fick sätta mig en stund, så jag gav upp och ringde. Skulle bli uppringd typ ett halvt dygn senare, och när dom väl ringde upp satt jag återigen dubbelvikt medan jag svarade. Så, jag känner mig lite kluven. Med tanke på antibiotikaresistens osv så är det väl inte skitbra, men för MIG var det ju en gigantisk lättnad när den som ringde upp sa att ”Vet du, jag hör att du inte ens ska behöva komma hit, jag skriver ut antibiotika” efter att vi diskuterat symptom en liten stund. (Och uteslutit klamydia… ”Det är inte så länge sen jag testade mig”)

Tack gode gud! Så nu äter jag antibiotika några dagar, och hoppas att det hjälper. Kämpa kroppen, om bara några få dagar kan vi yogameditera på stranden och gå på bushwalks, håll ihop en liten liten stund till bara!

Tydligen är det viktigt att inte ligga ner medan jag äter medicinen. Jag är rätt sugen på att testa vad som händer…

Så jävla mycket party…

14492552_1513131035371090_3940553041490033214_nNej, så jävla mycket party är det inte i huvudet, däremot en dundrande huvudvärk. Igen. Jag blir knäpp när det inte finns en fungerande struktur omkring mig, jag kan inte fungera då. Nu känns det som om vi bestämmer saker, som alla sen glömmer efter en sekund, och gör tvärtemot. Jag blir knäpp.

Så, den här veckan fick jag helt strukturera om. Istället för att vara ledig efter jobbet får jag plugga, och på min pluggdag får jag cykla fram och tillbaka till jobbet. Jag känner att det här pluggandet får otroligt dåligt stöd från min omgivning, och det irriterar mig en hel del. Det är inte som om jag ligger hemma och kliar mig på pungen dom dagarna jag har halvdag, men det känns som om folk tror det.

Jag behöver ta tio djupa andetag, tio ipren och gå en tio timmar lång promenad, så kanske det känns bättre sen. Nya tag igen i morgon. Vara vuxen och samtala. Ta ett steg bakåt och lugna ner mig.

Fast just nu vill jag mest gå ut och skrika åt grannungarna som leker en svinrolig lek. Den går ut på att ta en ton, och sen skrika den så högt och länge dom kan. SVINROLIG lek.