Sur, surare, den här dagen kan dra åt helvete-sur.

Så. Planen var att gå en timme tidigare till vårdcentralen, ta blodproverna till KUB före läkarbesöket, och sen snabbt som attan cykla iväg med cykelkärran och hämta ut lite paket… Det är tre paket, och jag visste att ett av dom var stort (pga barnvagn och väger 16 kilo…) men jag trodde lite naivt att dom andra två var små (pga väger 4 kilo var, och borde innehålla småsaker…), men jag orkade inte be om hjälp utan tänkte att jag löser det med kärran.

Gick till vårdcentralen, sa till i kassan att jag hade tid 15.30, men ville lämna blod innan, och blev hänvisad till väntrummet. 15,30 hade jag fortfarande inte blivit inkallad till labbet, så jag insåg att hon måste helt ha missat att jag sa till om det också. En hel timme bortkastad därmed! Även lite trixigt att faktiskt hinna med dom blodproverna eftersom jag åker bort den här veckan, och sen ska det liksom vara klart. Så jag surade lite.

Fick komma in till läkaren som jag träffat förr, och det var inga konstigheter. Jag passade på att väga mig eftersom min våg gått sönder, och jag har totalt gått upp 900 gram sen jag blev gravid. Skönt, när jag ökat typ en decimeter i omfång! Hon tog ett blodtryck, kände på magen och ställde lite frågor, och så var det klart. Nu visade det sig att jag även skulle ta blodprover i samband med det här besöket (som ett skämt…), så då frågade jag om jag kanske kunde ta KUB samtidigt, och förklarade att något måste gått fel längs vägen. Det skulle inte vara några problem sa hon, och skickade iväg beställningen till lab. Jag satt bredvid, och såg henne skicka den.

Tillbaka till väntrummet och vänta lite till, men nu hade jag ändå lite hopp om att det skulle ske! Efter 45 minuter började jag känna mig en smula trött på det där, och när klockan var närmare halv fem och jag suttit där i totalt två timmar kom en labsköterska förbi av en slump och frågade om jag väntade på provtagning..? Jepp, sa jag, och hon tog mitt namn och gick in och kollade. Efter en minut kom hon ut och ropade in mig, och tog mitt leg och kollade igen i datorn. Det visade sig att det inte fanns någon som helst notering i deras system om att jag väntade, men när hon gick in via mitt personnummer så låg båda proverna där så fint och väntade! Någonstans hade dom fastnat längs vägen, så beställningen hade aldrig nått lab-som hade STÄNGT 30 min tidigare! Man kan ju bli knäpp för mindre. Nu hade dom ju sett mig sitta där och vänta i två fakkin’ timmar så dom var snälla och tog båda proverna ändå, tack och lov!

Så, det löste sig ju till sist, men trots att jag bara SATT STILLA och väntade så räcker liksom inte min energi till, jag var helt slut och sjukt lättretlig, och ville bara hem igen. Men, paketen skulle inte hämta sig själv, och jag hinner verkligen inte någon annan dag, så det var bara att cykla iväg.

Nu hade det börjat regna, och var SNORHALT, så jag fick köra riktigt långsamt. Tur det, för när jag kommer fram till Ica Maxi ser jag att bulten som håller fast bakdäcket och cykelkärran har lossnat någonstans längs vägen, så däcket är löst och kärran hänger bara i säkerhetsremmen. Men alltså jag ORKAR inte.

Nu är jag ju inte särskilt rationell, så jag hämtade ut dom där jävla paketen ändå. Jag får väl GÅ hem! Det hade jag ju fått göra med eller utan paket, så… Nu visade det sig att det var tre fakkin’ GIGANTISKA paket, och jag bara ville lägga mig ner och gråtskrika på ICA… Men, jag är en tjurskallig jävel, så paketen lastades med visst besvär (sa jag att jag är gravid..?) på cykelkärran som med knapp nöd satt fast i cykeln. En kvinna erbjöd mig hjälp, men jag är så satans tjurskallig så jag tackade glatt nej, samtidigt som jag ville spränga hela jävla cykeln OCH barnvagnen i bitar.

Men nå. Paketen kom i kärran och på cykeln. Det var ett jävla meck att hitta ett sätt att fästa säkerhetsremmen så att inte kärran åkte in i hjulet, och jag var sinnessjukt sur innan jag äntligen var hemma med hela ekipaget, men hem kom det.

Det här innebär ju dock att jag har en trasig cykel. Vilket i sin tur innebär att jag måste promenera med den till jobbet i morgon, så att jag kan lämna in den för lagning. Tre dagar före jag får lön. Det kommer ta en timme att gå, istället för en kvart att cykla, och jag är redan sur över det. Eller alltså, jag är generellt sur över hela den här eftermiddagen! Även fast allt löste sig så blev det liksom lite för stor energiåtgång till saker som borde varit helt hanterbara. Jävla skiteftermiddag!