Etikettarkiv: Bulan

Jag är inget om inte rationell… Typ

Mensvärk har jag ju som sagt haft i flera veckor, så det har jag slutat hoppas på. Men i natt vaknade jag och tänkte att det var väl FAN vilken mensvärk jag har nu då, och somnade om.

Sen vaknade jag igen kring 06 när jag brukar vakna till, och kände att japp, mensvärken var kvar, och gjorde ovanligt jäkla ont… Masade mig upp och klädde på mig, och kände att det här är fan inte kul… Ni vet säkert känslan, när man har sån mensvärk att man helst inte vill röra sig, utan sitta dubbelvikt tills värktabletterna börjat ge effekt… Man är retlig, vill inte ha folk i närheten och absolut inte röra sig! Så kändes det hela morgonrastningen med hunden. Han fick bara en kort sväng pga ovan nämnda, sen gick vi in och åt frukost.

Var egentligen inte det minsta sugen på att äta, men fick i mig en macka. När jag suttit stilla en stund kändes det bättre, så jag samlade mig och cyklade ner till jobbet. Som man gör när man gått åtta dagar över tiden och inte har fattat att man har värkar 😉

Någonstans halvvägs till jobbet, när jag insåg att det fanns ett mönster i smärtan, började jag tänka att fan, det är kanske värkar?! Nu var det ju inte värre än att jag kunde överleva även om det är obehagligt, så jag cyklade vidare. Jag behövde verkligen skriva ut en kopia på polisanmälan, och alternativen är ju att göra det NU, eller släpa med en nyfödd bebis till jobbet… Jag vill ju helst inte vänta i flera VECKOR med att reda ut den där id-kapningen, även om det ”bara” är kreditkortet, inte mitt lönekonto, som blivit kapat.

När jag väl kom till jobbet kändes allt helt ok, det gjorde inte så ont. Även om jag VERKLIGEN inte saknar jobbet, så var det himla mysigt att träffa barnen igen! Massor av kramar och alla hade så mycket att berätta, och dom hade vuxit (minst) flera decimeter dom senaste tre veckorna.

Skrev ut alla papper, ringde lönekontoret, pratade med alla som jobbar en stund och så. Under tiden gjorde det lite ont, men inte så farligt. En kollega som själv fått fyra barn höll med om att jo, det var nog värkar, så vad fasen gjorde jag på JOBBET? Oh well 😉

När jag var klar cyklade jag hem, och ungefär samtidigt som jag satte mig på cykeln började det göra rejält ont igen, så det verkar bli värre vid aktivitet. Det gör det ju svårt att veta om det är värkar, eller om kroppen bara opponerar sig mot aktiviteten. Men längs vägen hem gjorde det vid ett tillfälle så ont att jag fick stanna och ta en liten paus tills det gick över…

Nu har jag suttit vid datorn en stund och nu är jag ganska säker på att det är värkar. Oklart dock om det är VÄRKAR, eller förvärkar. Det kommer i vågor, sitter typ bara i livmodern (så inga riktiga sammandragningar) och håller i sig i ungefär 30-60 sekunder, i en eskalerande skala. Alltså det gör först lite ont, sen mer ont, sen riktigt jävla ont, och så avtar det. Ni fattar. Värkar. Inte så ont att det liksom gör ONT, det är mer ett jävligt obehagligt ont. Sjukt obehaglig mensvärk, helt enkelt.

Vi får se. Antingen kommer det en bebis, eller så gör det inte det =) Maybe I’ll keep you posted =)

Plötslig energitopp

Jag vill verkligen inte klaga på vädret, för egentligen älskar jag när det är soligt och varmt, men jag står inte uuuuuuuut! Och det finns liksom ingen tillflykt, det är lika varmt överallt. Och alla tider på dygnet. Vill ni testa en ny form av tortyr så testa att sova i ett sovrum som aldrig blir svalare än 25 grader, på en bit plast. En prasslande bit plast som gör att lakanet halkar runt… Det är ju enkelt att lösa, men jag vägrar offra min nya säng till fostervattensguden, och därmed blir plasten kvar ett tag till.

Oh well…

Värmen och det allmänna ynket är förmodligen orsaken till att jag känt mig som en trött och slö degklump senaste dagarna, och inte orkat någonting… Men nu ikväll fick jag en plötslig energiboost och gick och duschade minsann! Många dagar känns det som en omöjlig uppgift, men nu är jag minsann både duschad och rakad och har på mig rena kläder. Det är ingen ände på hur fräsch man känner sig. Dessutom fick den stackars hunden en extra promenad. Förvisso en kort en, men han fick iaf se något annat, kraken. Det är oerhört trist att vara hund i den här familjen just nu, jag tycker så synd om honom 🙁

Inatt och i morgon ska det regna, och DET ser jag fram mot! Dels för att jag slipper vattna, vilket jag skulle behövt göra för flera dagar sen men inte har orkat, men även för att det ska bli så skönt att få en känsla av att det finns SYRE i luften igen! Det ska inte bli nämnvärt svalare, men regn brukar ju iaf rensa luften.

Många säger ju att dom fått en plötslig energiboost precis före sin förlossning, men bebisen verkar inte ha särskilt bråttom ut. Hon verkar planera att stanna ett tag till. BF+1 idag, och igår testade vi att montera bilbarnstolen i Frodis bil så hon ska kunna köra hem oss från BB den dagen det är dags. Den 10-11 är S bortrest, så det blir väl exakt just då det är dags att föda…

Idag blev det iaf inte!

Trött, sur och gnällig…

Så söker man positiva vibbar kan det vara läge att scrolla vidare 😉

Vaknade strax efter 06, och hade förmodligen somnat om ifall inte Manspersonen ungefär en minut senare hade hört av sig. (Hur FAN kan man vara snygg när man är svinbakis och nyss har klivit ur havet? Bara ytterligare en av patriarkatets alla orättvisor…) Pratade en stund med honom, försökte sen somna om men gav upp och gick upp för att rasta hunden och äta frukost. Efter det gjorde jag ett tappert försök till att vara effektiv genom att skörda lite vitlök (Så nu luktar HELA trädgården vitlök eftersom dom ligger där på tork) men efter det kände jag mig så mosig så jag gick och la mig igen, bara två timmar efter att jag klivit upp.

Vaknade igen runt 13, släpade mig upp och lagade mat. Eftersom jag skulle vara hos barnmorskan kl 15 kände jag mig av anständighetsskäl tvungen att duscha och ta på en riktig BH (Nå, jag tog på en amnings-bh, jag drar gränsen vid byglar idag!) men det kändes så ofantligt jobbigt! Jag är helt mosad, känner mig trött och slö, mår lite illa och är bara allmänt… BLÄH! Otroligt off och gnällig.

Min barnmorska är på semester, så jag skulle få träffa en annan, och hoppades att hon skulle vara lite mindre snuttegullig… Min BM är jätterar, men jag orkar liksom inte med jätterar just nu… Lite mer kliniskt bemötande hade passat mig utmärkt! Tyvärr var den här lika gullig, och första frågan var så jävla klart ”Men hur KÄNNS det nu då? Känns det inte JÄTTESPÄNNANDE?” Jag vet inte varför det provocerar mig så mycket, men jag vill nästan skrika när folk frågar det… Kan jag bara få ha mina känslor i fred? Världens tjusigaste kärring som blir sur när folk av välvilja frågar hur man har det… Men jag bara ORKAR inte.

Nästa fråga var ”Vad har du för funderingar idag då?” Och jag var ju tvungen att svara helt ärligt, att jag har faktiskt inga som helst funderingar. Det är liksom två dagar kvar till BF, i det här läget har man fått så mycket information så det finns inget mer som kan vara oklart, det är OMÖJLIGT. Jag lät förmodligen jättetjurig, men jag kan ju inte hitta på frågor bara för att hon ska få småprata lite… Så, vi hoppade raskt vidare till den mer kliniska delen av besöket, tack och lov. Tyvärr tyckte hon att bebisen inte växt alls sen sist jag var där för två veckor sen. Hon sa själv att det kan bero på flera saker, t ex att magen ”halkat ner” (Det har den) eller att hon mäter annorlunda än min vanliga BM. Tyvärr innebär det att jag måste komma tillbaka om en vecka för en ny mätning, och troligen måste göra ett tillväxtultraljud, och jag blir bara så trött…

Jag fattar ju att det är av omsorg om mig och bebisen, men kom igen… Hon är beräknad att födas om TVÅ DAGAR, hur akut kan det vara om hon inte vuxit precis exakt som man vill på två veckor? Speciellt när hon själv kan lista två orsaker till varför det kan verka så… Jag är inte särskilt oroad, jag känner ju i min kropp att hon tar upp mer utrymme vilket rimligen innebär att hon växer, och som sagt, hon ska snart födas. Hade det varit flera månader kvar hade jag kanske blivit lite nojig om hon inte verkade växa, men med så kort tid kvar kan jag inte ens föreställa mig att det ska vara någon fara på taket… Men men, om hon inte föds innan dess (snälla, snälla, snälla!! Bara så jag slipper!) blir det fler undersökningar. Det känns som om jag BOR hos barnmorskan. Det här besöket tog dock bara en kvart, oerhört effektivt jämfört med min ordinarie BM där man får räkna med ca två timmar. Utan att överdriva.

Barnmorskan höll dock faktiskt med om att det verkar vara en LÅNG bebis, eftersom hon ligger JÄTTEDJUPT ner med huvudet, men ändå lyckas ha rumpan så högt upp som hon har. Min torso är ju inte onormalt kort, så det ska faktiskt bli intressant att se om hon faktiskt ÄR lång när hon kommer ut! Det kanske är en orm, trots allt. Finns det några sjukdomstillstånd som resulterar i långa bebisar som man ska oroa sig för? *S* Reptilsjuka?

Själva bebisen har varit otroligt aktiv senaste dagarna. Inte bara på kvällen som hon brukar, utan exakt hela tiden. Kanske känns det mer eftersom hon får mindre och mindre plats, men det känns som om hon helt slutat sova på dagarna nu, och bara är stilla på natten! Hon vrider sig och gormar precis hela tiden. Kanske vill hon ut? Välkommen i så fall, din blivande mamma har lite tråkigt och skulle gärna testa något nytt.

No word yet…

Fortfarande inget beslut från Försäkringskassan, vilket förvisso ligger helt i linje med deras handläggningstider – men är ack så frustrerande. Nu har jag varit hemma från jobbet i några dagar och bebisen har verkat må kanonbra. Själv har jag bara total ångest för att jag måste tillbaka till jobbet i morgon… Tyvärr har jag ju inget val, jag kan inte bara sitta hemma utan inkomst, och mina föräldradagar räcker ju inte exakt HUR långt som helst.

Jag har förvisso några kvar, kanske ska jag ta några och förkorta lidandet lite? Å andra sidan jobbar jag kort dag i morgon, på Fredag är det studiedag och vi ska åka till Tom Tits, sen är det bara som mest fyra dagar kvar att jobba. Jag/bebisen kanske överlever det? Trots denna ångest. Fyra dagar är ju ingenting, även om det känns som tusen år ungefär.

Det kanske inte ens blir så, vem vet? Det skulle kunna vara så att en del av slemproppen släppte igår. Det är lite oklart, men jag gissar det. Antingen det eller (triggervarning to much information!) en oerhört lokal flytning… Men eftersom jag inte haft minsta tecken på flytningar varken före eller efter så skulle jag faktiskt gissa att det var en mycket liten del av slemproppen. Det betyder ju i sig ingenting eftersom den största delen är kvar, men det kan lika gärna betyda att jag föder barn om några dagar. Vi får väl se! Får väl packa extrakläder och en blöja när vi åker till Tom Tits 😉

På manspersonsfronten har vi pratat om att ses nästa vecka i en annan kontext, det blir nog bra-om det blir av. Vi pratar fortfarande mer eller mindre varje dag, även om vi inte direkt pratar om något av värde. Jag är lite rädd att jag vet hur det här kommer sluta, men vi får väl se. Vi får väl börja med att ses lite mer frekvent än aldrig tänker jag.

Vecka 35, careful What you wish for!

Jag har ju sagt flera gånger här i bloggen att det vore så OERHÖRT skönt att drabbas av någon liten krämpa, typ ischias, så att jag ska få bli sjukskriven, eftersom (jag) folk tycks vara särdeles dumma i huvudet… Det är dom förvisso. Som att gnälla på att man inte har TID med vissa arbetsuppgifter, och samtidigt inte gå på sin planering en enda gång… Men skitsamma.

Nu blev det dessvärre bebisen (som även tycks ha bytt namn!) som fick krämpor. Senaste veckorna har jag, när jag är på jobbet men aldrig hemma, känt att magen är stenhård och gör lite ont. Jag har tänkt att det är normalt när man nästan är i nionde månaden och ändå rätt aktiv på jobbet. Men i måndags (förra veckan alltså) fick jag gå hem från jobbet för att jag fick JÄTTEONT. Utöver det hårda och spända kändes det som om någon stack mig med knivar i magen med jämna mellanrum.

Åkte hem, och det gick mer eller mindre över efter någon timme. Då kände jag att i kombination med allt annat så är det nog fan inte bara att jag är gravid och att magen är tung, det är nog något annat också… Om man tar den spända, onda magen, besöket på förlossningen i söndags, och att åka hem pga kraftiga smärtor så blir det lite för mycket för att inte ta på allvar.

Jag mailade lite fram och tillbaka med min chef den kvällen och det slutade med att jag skickade in en ansökan om gravidpenning redan den kvällen. Jag kan ta att jag mår risigt i huvudet för att jag har noll tolerans med folk, men när bebisen indikerar att det inte är bra, då är det stopp. Efter det har jag haft ont i magen i princip varje dag jag jobbat, men inte lika illa som den måndagen. Chefen har tyvärr varit borta nästan hela förra veckan så vi kunde inte fylla i pappret hon ska skicka in förrän i fredags, men det bör ha kommit till FK idag, eller i morgon.

I tisdags var jag hos barnmorskan. Det var ett vanligt rutinbesök, men jag tog ändå upp allt som skett sen sist för att se vad hon trodde. När jag berättade om min spända, onda mage frågade hon hur många sammandragningar jag hade per dag, och hur lång tid det var mellan dom? Jag fattade inte riktigt vad hon menade, utan sa att jag har bara EN, men den sträcker sig från morgon till kväll, varje dag jag jobbar… Då tittade hon bara på mig och sa att om inte FK godkänner min gravidpenning måste vi prata med läkaren om en sjukskrivning. Jag tror dock det är större chans att dom godkänner gravidpenning än sjukskrivning, eftersom jag de facto är GRAVID, inte SJUK. Vi får se. Min chef är optimistisk, hon har tydligen aldrig fått nej på en sån ansökan. Och jag måste erkänna att hon formulerade mig vardag på arbetet på ett väldigt bra sätt, något jag själv tyckte var väldigt svårt. Jag gillar verkligen min chef. Vi är inte alltid överens, men hon är ett väldigt bra stöd.

Idag ringde min telefon när jag var på jobbet, och eftersom numret såg ut som det brukar när det är från vårdcentralen så svarade jag trots att jag jobbade. Då var det en kvinna på specialistmödravården som ville boka in en tid för lite extra undersökningar. Hon hade tydligen fått en remiss från barnmorskan-som helt glömt berätta för mig att hon ville undersöka mig mer. Jag fattade ingenting eftersom jag inte hört något om det, men visst, det är väl så då… Det måste PROMPT ske den här veckan, men verkar inte vara akut för hon föreslog tre olika dagar då dom hade tid. Jag frågade aldrig VAD som ska undersökas, tänker att jag tar det när jag väl är där…

Men, nu är vi iaf i vecka 35, bebisen och jag. 4 kilo har jag gått upp, det är väl ca vad hon väger inkl tillbehör tänker jag. Snart är hon ute, det lilla livet… <3

Studiebesök på förlossningen

Bebisen brukar ha dagar när hon är mindre aktiv, som igår, men då brukar hon i gengäld vara mer aktiv dagen efter. Men i morse, när jag vaknat, gått morgonpromenad och ätit frukost hade hon fortfarande inte rört sig ALLS, så då kände jag att jag kanske fick kolla upp det ändå och ringde förlossningen.

Dom tyckte att jag skulle komma in och kolla upp det, så jag satte mig på bussen och åkte dit. Fick ett rum direkt och sen fick jag ligga i ungefär en halvtimme med några mackapärer på magen som mäter hjärtljud och rörelser. Jag kunde höra att hjärtat lät helt normalt, som det brukar när jag är hos barnmorskan, och efter ett tag kände jag några svaga, svaga rörelser.

Barnmorskan läste av mackapären och sa att både hjärtljud och rörelser (hon hade rört sig mer än jag känt) var helt normala, men eftersom jag knappt känt några rörelser så skulle dom ändå kolla med ett ultraljud innan jag fick åka hem igen. Läkaren kom och kollade, och kunde se hjärtat som såg normalt ut. Hon konstaterade att bebisen ligger med huvudet jättelångt ner (tell me about it, kan knappt sitta!), och sen sa hon att hon bara skulle kolla med en specialistläkare som råkade vara där om den såg samma sak som hon såg, för hon var ganska ny på att göra ultraljud…

Specialistläkaren kom och förklarade vad det var läkaren ville kolla på, och gjorde ett till ultraljud. Bebisen hade en jättestor urinblåsa, så dom ville kolla om njurarna såg ok ut. Alternativen är väl att bebisen bara är kissnödig, eller att den har njurfel… Men, när specialistläkaren kollade så såg hon inga konstigheter med njurarna, och urinblåsan minskade lite under tiden så troligen kissade bebisen helt enkelt. Allt såg hur som helst helt normalt ut, trots att jag känner rörelserna så svagt (nästan inte alls), så troligen har hon bara lagt sig på något vis så att dom inte känns. Ingen fara på taket med andra ord, så nu får jag vänja mig vid att kanske bara känna svaga rörelser ett tag.

Däremot undrar man ju lite varför det är blod i taket på förlossningssalen…

Efter det hämtade Frodis upp mig och så drog vi till IKEA. Nu har bebisen även en säng, även om rummet sängen ska stå i är kris och katastrof. Jag behöver röja där, och för att göra det behöver jag få ut en barnvagn i förrådet, och för att göra DET behöver jag röja i förrådet, och någonstans här tog all min energi slut. Jag har inte ens orkat packa upp väskan sen förra helgen…

Men det FINNS en säng, så hon KAN få födas om hon skulle råka vilja det. Fast helst får hon stanna kvar några veckor till.

Grundlurad

Snacka om grundlurad!

På morgonen åkte jag till Rusta och köpte en grästrimmer och en gigantisk pilatesboll att ha när det är dags för förlossning, och när jag kom hem igen konstaterade jag att jag fick välja. Äta och vila i 45 minuter, eller fixa håret. För allas skull valde jag att äta och vila!

Strax efter ett kom fina vikarien och hämtade mig för att åka hem till henne på ”visning av hudprodukter” som hon säljer, och jag lovat att komma på för någon månad sen. Eftersom jag bara vilat, inte sovit, var jag rätt trött och seg, men som sagt, ska jag ha en enda vän kvar så är det bara att bita ihop!

Men, det visade sig att jag faktiskt har både en och annan vän, trots allt! När vi kom fram är det första jag ser en tårta. Värdinnan hade sagt att det skulle bli fika, så jag tänkte bara att det var värst så stiligt det var, innan jag hann börja tänka att det var ändå lite märkligt att det var trädgårdstema på tårtan… Då hoppade en massa fina människor fram och ropade surprise, och det visade sig att det hela var en babyshower, inte en visning av hudprodukter =)

Det var en salig blandning människor jag aldrig väntat mig att se i samma rum! Eftersom det visade sig att det var kollegorna från jobbet som styrt upp det hela är jag inte så förvånad över att se alla dom där, dom känner ju varandra dessutom. Men dom hade även på något vis lyckats gräva fram E och A, mina middagskompisar (bland annat då!) och, vilket förvånade mig mest av allt, FRODIS! Just att dom grävt fram Frodis tycker jag nästan är lite av en bedrift. För mig heter hon ju Frodis, och har gjort i typ 15 år, det känns jättemärkligt för mig att kalla henne SARA, som hon faktiskt heter, jag pratar alltid om henne som Frodis. Men S hade varit sneaky och i ett obevakat ögonblick frågat vad hon egentligen heter, och sen stalkat rätt på henne. Sjukt roligt, men herregud så förvånande! Jag kände mig lite som en fågelholk =)

Känner jag kollegan K rätt så har hon suttit i flera veckor och tillverkat den här tårtan! Kolla in detaljerna! K tycker om att baka, och lägger verkligen ner hela sin själ i sina tårtor! Det gjorde nästan ont att äta av den! Men god var den =)

När vi var i Stockholm förra helgen hade jag nämnt för S att jag inte var så förtjust i sockerfika, utan föredrog smörgåsar, vilket hade utlöst ett smärre kaos i planeringen där man precis enats om vem som skulle baka vad, haha! ”Stoppa kavlarna, red alert!” Herregud, dom har planerat i flera MÅNADER, och jag höll på att sabba allt genom att först glömma bort att jag lovat dyka upp, och sen vara för TRÖTT och anti mot människor för att orka, haha! När jag bokade in IKEA med Frodis i helgen hade hon lite försynt påpekat att någon nog måste påminna mig om vad som skulle hända i helgen, för jag hade tydligen all tid i världen att åka på IKEA, inte hade jag något annat inbokat inte! Jag, jag fattade iiiiiingenting!

Vi fick jättefina presenter också, bebisen och jag! Kläder och leksaker, en blöjtårta, böcker och något slags högtalare som vi måste lista ut hur den funkar! Så himla fina och genomtänkta grejer, jag är så tacksam! Så himla rolig överraskning!

Apropå bebisen tycker jag nästan att hon varit lite slö idag… Jag stressar inte upp mig (ännu), men jag är uppmärksam på henne ikväll. Jag har känt rörelser och sparkar, så det finns absolut liv i henne, men jag tycker att hon är långsammare än vanligt. Jag reagerade på det först vid 21 ikväll och kände inte att jag orkade störta iväg till förlossningen sent på kvällen (jag har ju varit på babyshower för guds skull!), men är hon lika slö i morgon får jag nog ringa dom ändå.

Samtidigt har ju jag känt mig otroligt sliten (jag sov i två timmar efter babyshowern), och det påverkar såklart henne också. Men, nu är hon så pass gammal att hon utan problem kan leva utanför magen, så nu är det väl kanske dags att börja vara lite nojig och ha lite koll på hur hon verkar må. Som sagt, vi får se i morgon! Så länge hon rör sig är det ju iaf ingen akut panik, och det gör hon mest hela tiden. En bebis måste ju också få vara lite trött ibland. Speciellt när man varit på babyshower och fått presenter och allt! <3

Från A-bebis till lur-bebis och tillbaka till A-bebis.

Jodå, allt såg bra ut, och jag blev inte ens aggressiv idag, trots att hon återigen sa ”hur var det nu, simmade du något??”

När det var dags att mäta bebisen, eller magen/livmodern då, sa barnmorskan en smula förvånat att ”Oj, här var det tomt!”

Tell me something I didn’t know… Hon kände i överdelen av magen, och där finns baske mig ingen bebis. Hon ligger jättelångt ner, tvärs över magen som en korv, och mosar sönder mitt bäcken… Det tycker hon är mysigt, hon har legat så i flera veckor.

Resultatet av det var iaf att när barnmorskan la in det där måttet i datorn så hamnade bebisen under viktkurvan, vilket bekymrade barnmorskan som började leta tid för ett nytt besök om en vecka… Jag suckade inombords och gick och kissade, och när jag kom tillbaka så mätte hon igen och då hade bebisen flyttat på sig så att det blev en hel centimeter extra på måttet och lur-bebisen hamnade precis mitt på viktkurvan igen och blev återigen en a-bebis! Close call. Jag ORKAR inte ränna där hela tiden!

Men hjärtat lät bra och allt verkar funka som det ska, så nu slipper jag gå dit på hela TVÅ veckor. Duktig bebis.

Snart dags för barnmorskebesök

Jag är ju ingen solstråle i vanliga fall, men som gravid har jag blivit sjukt tjurig och lättretlig… Får nästan slaganfall om folk går för långsamt eller bara typ existerar…

Av den anledningen är jag redan lite less på att gå till barnmorskan var och varannan dag (känns det som). Sist jag var där blev jag så himla irriterad för att hon inte LYSSNADE på mig, och det sitter i fortfarande. Jag berättade att jag är så trött att jag KNAPPT tar mig utanför dörren, och hon föreslog att jag skulle åka och simma lite… I andra änden av stan…  Alltså, fatta vilket PROJEKT det känns som när man inte kan jobba och handla samma dag… Så jag blev skitgrinig. Klart jag överreagerade, men ändå.

Dessutom har hon en tendens att, i all välmening, konstant fråga om pappan. Jag känner att hon kan ge fan i det, jag vill inte prata om det. Vi är överens, och när vi inte längre är det så löser VI det då, som vuxna människor. Det är inget jag behöver coachas i, släpp det och låt det vara. Jag är inte 14 år gammal, inte han heller.

Så jag ser inte riktigt fram mot besöket. Jag ska försöka att inte bli så grinig, men jag lovar inget…  Det ska bli kul att få höra hennes lilla hjärta igen, och jag vill gärna veta om hon växer som hon ska, men det tror jag hon gör. Magen har expanderat explosionsartat senaste veckorna… Jag har inte vägt mig sen senaste besöket, men jag skulle inte bli ett dugg förvånad om jag passerat +5 kilo nu. Sist var det +3 på eftermiddagen när jag precis ätit en massa. Vi får se.

Undrar om det var idag jag skulle bli tvungen att titta på förlossningsfilm? Eller var det amning idag? Herregud, jag fattar att dom gör sitt jobb, men kan sånt inte få vara VALFRITT? Sitta där i 20 min och titta på en film om förlossning… *facepalm*

Hon tycks ha fått ett namn…

Idag förberedde jag mig lite mer genom att lägga in min ”förväntade” föräldraledighet i vårt personalsystem. För att kunna göra det var jag tvungen att välja ett barn att vara ledig med, och eftersom jag ännu bara har ett hypotetiskt barn fick jag skapa ett barn i systemet. För att i sin tur kunna göra det behövde hon ha ett namn, så nu tycks hon ha fått det!

Jag behåller det för mig själv ett tag till, det kanske inte ens blir en hon i slutänden, men det hypotetiska barnet tycks ha fått ett hypotetiskt namn!

På virusfronten så har jag rensat igen. Det läggs hela tiden till nya malware, och jag vet fasen inte h u r det går till. Om (när) ni börjar dirigeras om igen ska jag be One’s tekniker att söka igenom sidan lite mer grundligt för att se om det är någon liten fil som ligger och uppdaterar systemet själv, eller nåt. Jag har fasen ingen aning.