Etikettarkiv: blogg100

Jag har inte tid med er…

Sovit som en potta skit, helt slut nu. Vaknade därmed runt åtta eftersom jag somnade typ tre, vilket i sin tur innebär att jag inte riktigt hade all den tid jag trodde att jag skulle ha idag på morgonen…

Nu ska det sista fixas så att hemmet blir åtminstone NÄSTAN presentabelt. Om två och en halv timme ska naglarna fixas, och efter det är jag bjuden på barnkalas. Efter kalaset blir det räcerfart hem, kanske sova lite om jag hinner, annars förbereda det sista för festen. Packa upp muurikkan t ex… Kalaset slutar tre, och sju kommer gästerna, så det är bråda tider.

Ledig Torsdag

På Lördag kommer det hit lite människor, både kända och mer eller mindre okända, samt eventuellt minst en helt okänd. Det ska bli jättetrevligt! Vädret verkar lovande, så som det ser ut kan vi vistas utomhus, och det är ju det bästa med sommaren…

Mindre trevligt är att jag inte riktigt har orkat engagera mig i mitt hem senaste tiden… Det är inte riktigt i skick att ta emot mer eller mindre främmande människor… Att få det rent tar inte mer än en timme, men det är grejer ö v e r a l l t. En hudlotion på bokhyllan, tvätt på köksbordet (ja?), tomma glasburkar som behöver oljas in (för att ta bort limmet) på köksbänken, tillsammans med en ask panodil, målade lock på vardagsrumsbordet, en hink betong i hallen… Jag kan fortsätta halva dagen, och det är dom grejerna som känns som en övermäktig uppgift att lösa.

Det är hur som helst dagens uppgift att lösa. Förutom att lilla hunden ska fotograferas klockan elva är dagen fri, och det är så jäkla skönt, jag behöver det. Den där natten jag inte sov alls var tydligen ett trendbrott, för nu är jag tillbaka till att sova som en död igen. Jag vill ju gärna inbilla mig att det beror på att jag ÄR gravid trots allt, men jag hyser inget hopp. Jag är nog bara inte helt kry efter förra veckans sjuka. Så, en extra ledig dag, sen jobba en dag innan jag är ledig i hela nio dagar till.

Det ska bli ohyggligt skönt med en vecka ledigt, även om jag inte riktigt vet vad jag ska sysselsätta mig med under tiden.

Men nu ska jag tvätta en matta.

D-day, som i T-day

Nej. När jag vaknade klockan 04 (vafan. jag skulle ju ha sovmorgon!) var det lika bra att kliva upp och ta det där testet, som var negativt.

Eftersom det var ett tidigt test finns det fortfarande en chans att det visade fel, speciellt eftersom jag inte riktigt vet när min mens egentligen kommer iom att ägglossningen kom senare än den brukar, men jag ställer in mig på att det visade rätt, och så var det med den saken. Nytt försök om lite mer än två veckor. Jag laddar med att ha lite semester innan.

Det som känns mest stressande med ett negativt resultat är faktiskt att jag måste bestämma mig för om jag ska fortsätta med insemination, eller gå över på IVF efter nästa försök. Jag är lite inställd på att fortsätta med insemination, men kommer jag förlåta mig själv om jag inte blir gravid? Det är ändå drygt 30% lägre chans att lyckas/försök.  Men, jag har VERKLIGEN ingen lust att vänta i kö ett halvår på IVF, jag vill fortsätta försöka! Jag har fem försök kvar, det KAN ju gå. Å andra sidan har ett försök precis misslyckats, så…

Ja men ni fattar ju hur det snurrar i huvudet.

Flickan och irritationen…

Jag vet inte riktigt vad som hände (Tja, allt blev som vanligt…) men jag kunde för mitt liv inte somna igår… 00,30 tror jag att jag kollade på klockan sista gången innan jag äntligen somnade. Kl 04,45 när det var dags att stiga upp ville jag dö en smula…

Och då är det per automatik så att allt ska skava. Hunden skulle prompt ha en sån där dag när han ska stanna varje meter, stå stilla i en evighet och sluska på någon fläck, kissa på varenda grässtrå, gå åt ett annat håll än jag går åt, and so on… Skitirriterande.

När vi ÄNTLIGEN hade klarat av morgonpromenaden tog min podcast slut medan jag åt frukost, och när jag slog igång en ny blev jag bara irriterad. Dom som pratade var bara präktiga och tröttsamma, gjorde reklam på ett så konstlat vis att jag var tvungen att stänga av. Och jag stängde inte bara av, jag raderade hela avsnittet. Plus några till. Helt provocerad.

Nu lyssnar jag på förlossningspodden och väntar på att få åka och jobba. Jag har en tidig dag idag vilket ska bli oerhört skönt, hur jag nu ska lyckas hålla mig vaken flera timmar hemma… Klippa gräset lite kanske, och hoppa i säng 20,00. När jag vaknar i morgon får jag ta ett gravtest.

Man börjar ju undra…

Om trötthet är ett tidigt tecken på graviditet så undrar jag lite faktiskt…

Jag sover som bekant sjukt dåligt. Om jag i normala fall säger att jag sovit bra innebär det att jag somnat snabbt, och kunnat somna om alla tio ggr jag vaknat. Det är en bra natt. En natt jag överlever.

Senaste veckan har jag sovit som en DÖD. Jag vill inte hoppas för mycket ännu (herregud, kan det bli tisdag snart?) och jag har ju även varit sjuk vilket såklart påverkar, men man undrar ju lite?

Igår eftermiddag somnade jag, och sov i fyra timmar. Vaknade igen 18.30… Eftersom det är lördag gör det inget, för på lördagar får man sova exakt när och hur man vill… Hur skulle man annars överleva resten av veckan? Men, vaknar man 18.30 efter att ha sovit i FYRA TIMMAR är man ändå ganska inställd på att vara uppe en god bit in på nästa dygn…

Men nä. Eller ja, 00,30 gick jag och la mig igen så det är ju ändå hela sex timmar jag varit vaken, men under den tiden hade jag varit helt mosig och gäspat hela tiden… Trodde det skulle bli trixigt att somna, men jag hörde aldrig det tio minuter långa slutet på min podcast, och när jag vaknade igen var klockan HALV ÅTTA??? Fem är min normala vakna-tid, oavsett när jag lägger mig.

Upp- och nervända världen. Antingen är kroppen helt galet sliten efter sjukdomen i veckan, eller så är jag kanske gravid. Jag vill som sagt inte hoppas för mycket, men det i kombination med att jag är ÖVERTYGAD om att brösten är större gör ju ändå att man känner sig lite hoppfull.

Men som sagt, på TISDAG kan jag testa. Jag som sett fram mot Söndag i en vecka…

The graviditetshypokondri is strong in this one…

Pratade med en facebookvän/irl-bekant igår kväll om det här med att försöka bli gravid. Hen har förvisso partner, men dom går igenom samma process med ägglossningstest som ska tas, dagar som ska prickas av, och den evinnerliga väntan. Det är oerhört tröttsamt att det är så många moment inblandade när man har en eller annan svårighet. Min svårighet är ju avsaknad av penis i livet, men oavsett. Tröttsamt. Minsta möjliga marginal, kommer mensen en dag sent eller tidigt blir det kanske inget. Man blir ju knäpp.

Hen och hens partner (Det här är ju inte min historia att berätta, ergo anonymiseringen) ska också testa i helgen, men känner sig inte så optimistiska pga omständigheter. Jag vacklar lite och vet inte om jag vågar testa i helgen, eller om jag ska vänta till typ tisdag…

Jag har inte känt mig så jättehypokondrisk senaste två dagarna, därav att jag inte riktigt tror att jag är gravid. Det enda som jag nästan tror är på riktigt är att det känns som om brösten blivit större. Jag kan inte se någon skillnad, men det känns som om dom har svårt att få plats bra i kläderna senaste dagarna. Å andra sidan, jag har varit rätt duktig på att inbilla mig saker dom senaste fem dagarna =) (Eller vänta nu, det är fredag idag? Då är det väl dag sju idag? Eller räknar jag inseminationsdagen som dag ett? Nä, lördagen måste ju vara dag ett! Så, dag sex idag då.)

Som sagt, jag vet inte om jag vågar testa på söndag. Det är ju verkligen första dagen som det SKA kunna visa ett resultat, OM min tes om att sen ägglossning=sen mens stämmer. Ju längre jag väntar desto troligare att jag får ett korrekt resultat-oavsett vilket det är.

Å andra sidan, visar testet negativt och jag inte får mens så har jag ju ett test till jag ska ta. Det är väl kanske mer att jag inte vill få hoppet krossat =)

Men äh, jag kanske testar på söndag? Som sagt, i värsta fall blir jag ledsen i onödan, och det är ju ingen katastrof, jag har ju fem försök kvar, nästa om ca tre veckor (vilket iofs känns som en EVIGHET)

Nu ska jag strax ta mina bångstyriga bröst och åka och jobba. ÄNTLIGEN en tidig dag!

Lydig patient

Vaknade tack och lov utan feber! Inte jättemycket piggare, men utan feber känns livet tolerabelt.

T tittade strängt på mig igår och fick mig att lova att sluta jobba sjuk om jag är gravid. ”Då har du inte bara dig själv att ta hänsyn till!” Hon har ju inte fel. Men, om panodil är det jag har att förlita mig till under och efter graviditeten så kommer jag inte ha något val. Två ipren och en slurk otrivin comp så är man ju symptomfri och kan köra på. Två panodil och man får exakt ingen effekt alls. Hur kan en så verkningslös tablett ens få säljas som läkemedel?? Nej fy, ge mig ipren alla dagar i veckan.

Men nu är iaf snart den här veckan över. Idag är ytterligare en knasig dag som kommer gå ganska snabbt hoppas jag. Först ska vi fira förskolans dag på förmiddagen. Barnen ska få glass och så blir det ett litet uppträdande. Alla förskolor i vår organisation ska fira tillsammans, så det ska bli roligt även för oss vuxna tycker jag. Det är så sällan man hinner ses! (Och då träffar ändå jag dom andra oftare än någon annan pga mina ”andra” uppdrag)

Sen är det lunch, rast, mellis, och efter det kommer det en trädgårdsmästare för att gå igenom vår gård, och hjälpa mig att planera hur vi ska kunna göra den grönare och mer levande. Han har lite att stå i, kan jag säga, eftersom vi inte har ett enda grässtrå på gården… Jag tror att vår enda lösning är pallkragar i parti och minut, men han kanske har några kreativa idéer!

Efter det slutar jag, och hinner hem och vara hemma en stund, innan jag ska åka på middag med feministgänget. Nu är det över en månad sen vi sågs, så det där med att dom ville ses varje vecka visade sig mycket riktigt inte bli ett problem. Vi har alla lite svårt att få ihop våra liv med barn och djur. Jag hade tänkt ställa in mitt deltagande eftersom jag var så risig igår, men nu mår jag ju bättre och då vore det faktiskt väldigt trevligt att ses. Vi pratar ju i princip aldrig när vi inte träffas, så det känns som om iaf jag har ganska mycket att berätta med inseminationer och jobbansökningar. Första middagen jag inte får dricka vin! Jag saknar vin… Jag tror att Petter Alexis har tagit fram ett alkoholfritt rödvin som SÄGS vara bra, jag kanske får testa det. Jag är dock oklar över om det verkligen finns som rött, eller bara bubbel, nu  när jag tänker efter. Jag får kolla upp det.

Men strax jobb!

Så bra!!

Vaknade helt mörbultad efter att ha sovit som en död hela natten. Febertermometern säger att jag inte har feber, så det är ju toppen!

Tyvärr har den fel, för jag har feber, och känner mig halvdöd…

Jag svalde iprenångesten med två ipren och bet ihop. Jag googlade lite, och även om ipren inte är bra någon gång under en graviditet så är det farligast under sista trimestern, så det går nog bra för min högst hypotetiska bebis. Men, jag måste ändå pallra mig till apoteket, jag får försöka hinna ner på rasten, för när man jobbar med feber är det ju inte någon enstaka ipren man äter… Det är varken värt risken eller ångesten.

Bortsett från att det är väldigt många timmar kvar är den här dagen snart slut. Det är ju en sån där dag när jag knappt är på jobbet, trots att jag jobbar. Kämpa kroppen, kämpa.