Etikettarkiv: blogg100

Målgång i blogg 100

Oj, jag insåg precis att jag gick i mål i blogg 100 IGÅR! Jag har med andra ord lyckats prestera ett inlägg (oftast fler) om dagen i 101 dagar. (tror det är fler, men…)

Det var lite touch and go där runt första april när livet gick åt helvete, jag var lite rädd att jag skulle falla bort där. Eller nä, det var inte det minsta sant. Jag sket fullkomligt i exakt allt i hela världen. När man knappt klarar av att andas för att man är så ledsen (och är det visst fortfarande, meddelar lilla hjärtat…) skiter man fullkomligt i bloggen. Och allt annat. Men, tydligen lyckades jag ha minst en sak att häva ur mig varje dag, så det flöt på.

Nu var det ingen större utmaning, bortsett från livskrisen. Jag har varit rätt duktig på att skriva NÅGOT nästan varje dag senaste åren. Ungefär sen Thailand, man fick lite flyt när man uppdaterade varje dag under semestern. Till nästa år kanske jag skulle anmäla bokbloggen. DET vore en utmaning av rang! Tveksamt om jag skulle fixa det.

Intervjudags

Mjahapp, då var det dags igen för den där intervjun jag stressar över… Nu känner jag mig inte särskilt förberedd längre. Jag kom på en fråga till som jag inte vet om jag kan svara ordentligt på utan att det låter fel, undrar om jag kan få besvara den skriftligt? 😀 ”Varför vill du ha det här jobbet” Tja…

Tur jag har några timmar på mig att formulera ett vettigt svar, även om jag inte riktigt vet om jag kommer hinna tänka! Jag vet ju svaret, bara inte hur jag ska SÄGA det. Kl 14 är intervjun, före det ska jag ha IT-workshop med mina IT-ansvariga kollegor på andra förskolor samt chefen, se är det lunch och rast, och sen är det i princip dags. Oh well…

Diskussionen kom upp igår på min avdelning. Vår nuvarande närmsta chef hade sagt till min kollega att ”Det är många från området som sökt”, dvs från andra förskolor i vår organisation. Vi satte oss ner och funderade på vilka det kunde vara (MÅNGA låter ju så… Många.) och då var jag ju tvungen att berätta att jag sökt. Vi kom inte fram till så många… Det måste vara en förskollärare, och såna är det inte så gott om… Av dom vi kom på som inte redan har en utvecklingsledartjänst är det tveksamt om merparten av dom vill byta förskola och komma och jobba hos oss istället, och så är några helt ny-utexaminerade och har precis börjat jobba på sina förskolor, så vi kom inte riktigt fram till särskilt MÅNGA!

Sen vet vi ju inte, det är ju bara spekulationer. Dom vi tror inte vill byta förskola kanske vill det jättegärna, det har vi ju ingen aning om, det är bara inte det intrycket vi fått. Det spelar ju heller ingen roll. Mina chanser är ju egentligen inte beroende av vilka andra som sökt från vår organisation, folk UTIFRÅN är ett större hot i så fall. I organisationen har jag fördelen att jag redan jobbar där och känner alla utan och innan, och att chefen i så fall måste flytta någon från en förskola till en annan, och hon gör inte gärna det om personen inte v e r k l i g e n vill. Alla förskolor söker ju personal, mer eller mindre.

Nå, vi får se. Jag får knappast veta något förrän i slutet av månaden när hon intervjuat alla dom MÅNGA som sökt. Först ska jag överleva intervjun.

Jävligt gnällig hund bortskänkes…

Lilla hunden brukade tycka att det var jobbigt när vi hade höglöpande tik hemma, men han har aldrig brytt sig om tikar utanför hemmet. Det tycks ha ändrats sen han gick i avel…

Senaste dagarna har han varit pipig och gnällig. Och då menar jag inte ett pip då och då, utan ett konstant ljud så länge han har luft i lungorna… Igår när jag kommit hem från jobbet la han sig på vardagsrumsgolvet och ylade lite sorgset… Jag blir knäpp i hela huvudet.

Det, i kombination med att han hoppar över grindarna, gör att han är jävligt billig just nu. Gratis, faktiskt. Hade jag inte varit pank hade jag kunnat betala.

Where there’s a will, there’s no way…

Pratade med S nu på morgonen, och på slingriga vägar kom vi in på F (typ eftersom S snart kommer till Sverige.)

”Har du inte styrt upp det där än?”

Well honey, I wish. Jag skickade ett sms en morgon för några veckor sen, men fick inget svar. Såklart. Antingen har han blockat mitt nr eller så ville han inte svara. Mycket enkelt oavsett. Tydligt budskap. Hur gärna JAG än vill lösa det här så blir det ju trixigt om inte han vill.

”Men ring honom då!” ”Where there’s a will there’s a way!”

Nej min kära. Det kommer aldrig ske. 1, jag hatar att ringa folk och 2, lägger han på luren i örat på mig går jag sönder igen. Och igen. Och igen. I all oändlighet amen.

Hon är så lösningsorienterad, S. Det är så enkelt för henne. Klart det löser sig! Jag har mer lagt mig ner och dött i det här fallet. Dött av saknad efter två fina personer. Fortsätter att undvika alla utom S som kan tänkas vilja prata om det. Fortsätter att undvika J, som luktar som sin pappa. Fortsätter sätta ena foten framför den andra och låtsas att jag inte är trasig.

Och nu ska jag snart låtsas att jag är kompetent för ett jobb jag vill ha. Fake it ‘til you make ut.

My friend went to London…

And her dog tried to eat my Bokashi.

Fy vilken skitnatt! Jag var oerhört trött, men kunde ändå inte somna. Vid 01,30 var jag fortfarande vaken, men sen måste jag ha somnat till för 02,30 vaknade jag med en stark känsla av att jag MÅSTE kolla mobilen. Helt grusig i ögonen och jättetrött gick jag in på facebook, och möttes av den här artikeln…

Det ”lustiga” är att jag tidigare under dagen tänkte ”Usch, hoppas inget händer under konserten ikväll…”

Jag scrollade snabbt igenom artikeln, helt yrvaken, och kollade efter platser och klockslag, och gjorde ett snabbt överslag. När attackerna skedde BÖR konserten fortfarande pågå, och Frodis BÖR inte ha befunnit sig varken vid The Bridge eller The Market, och det stod inget om att det skulle vara attacker mot någon konsert. Ingen större vits att börja härja och skicka meddelanden klockan tre på natten, för hon har troligen ingen Wi-fi om hon inte är på hotellet, och är hon det så är hon ju safe. Så jag somnade om.

Vaknade runt sju igen, och hade fått en notis.

Den här funktionen är ju helt fantastisk, jag älskar att den finns lika mycket som jag hatar att den behövs. Bara i år har jag fått notifikationer två gånger från den. Det här året artar sig inte bättre än det föregående…

Så, då var ju allt i sin ordning. Tyvärr var jag helt slut eftersom jag inte sovit, och Halonen bökade runt och ville vakna, och i köket låg spökplumpen och skramlade med grinden för att göra världen uppmärksam på att det fanns fler hundar i hemmet som behövde lite kärlek, och kunde vi kliva upp nu kanske?!

Skitnatt och skitmorgon. Skit-terror och tack och lov att Londonresenärerna är safe and sound.

Jag gick och sov igen…

Gårdagen var oerhört icke-produktiv. Jag la mig på soffan efter det senaste blogginlägget, somnade och sov till kl 13… Då la jag mig i en solstol och stekte mig några timmar, innan det var dags för AW med jobbet.

Jag var inte det minsta sugen på varken aw eller att lämna lägenheten, men som vanligt kan man inte gnälla för att livet är tråkigt och sen sitta hemma när man får chansen att vara bland folk. Sån är lagen i det södermanska hemmet.

Kvällen blev ändå rätt trevlig. Inget spektakulärt, men trevligt. Eller nå. Inget spektakulärt ur Södermanskans perspektiv innefattar tydligen att prata med en vilt främmande man i telefonen och meddela honom att han måste komma in och hämta sin dejt (som han träffat en gång tidigare) för ”vi är tio stycken som väntar på att bedöma dig”. Sådär som man gör.

Var hemma strax efter 23, förvisso inte nykter men låååååångt ifrån särdeles berusad heller. Inte det minsta blåslagen (Tur det, för jag hittar ständigt nya blåmärken sen sist…) Jag har däremot en så underbart rolig bild i min telefon på en av våra vikarier som var med igår. Jag kommer inte visa den, men jag tittar på den regelbundet och skrattar för hon är en så jäkla skön person! Kan hon inte ta examen snart så vi kan anställa henne??

Som sagt, trivsamt. Men det var också skönt att komma hem, även om jag gjorde det till ett komplett kaos due to vår håriga besökare och min egen lilla terror… Besökaren hade, igen, brutit sig ut ur köket och rivit ner varenda jacka och gått loss på papperskorgen i badrummet. Ingen större skada skedd för inget var särskilt trasigt den här gången. Min egen terror-terrier hade fått feeling och gnagt sig in i en fodersäck jag lämnat framme (han har a l d r i g visat intresse för sånt tidigare…), och dessutom brutit sig in i klädkammaren, VÄLT fodertunnan och botaniserat i den också… Vad har det tagit ÅT honom?? Jag har aldrig varit med om maken. Det är klart han blir orolig när spökplumpen stökar runt i lägenheten, men att ge sig på fodersäckar och bryta sig in i klädkammare (eller för den delen hoppa över grindar) är väldigt okarakteristiskt. Nå väl.

Den här dagen bjuder inte på några större äventyr (mest för att jag har en utbrytardrottning hemma som jag inte vågar lämna ensam…), jag är rätt trött och seg.

Får man gå och sova igen?

Klev upp för en timme sen, skulle utan problem kunna gå och sova igen. Och jag har ju helt ärligt ingen anledning att vara vaken just nu heller, så…

Idag håller vi en tumme för min Facebook-kompis och hens partner som gör sitt nästa försök att bli gravida idag. Vi pratade om det igår, och att det är lite kul att våra cykler är så synkade. Skulle vi bli gravida båda två som planerar att bli det så blir våra barn nästan lika gamla.

Hen och hens partner börjar känna sig lite stressade över dessa förbannade ägglossningstest som ska tas varje månad (i all evighet amen). Själv har jag inte så mycket problem med den biten (då händer ju iaf något) utan blir mer less på all VÄNTAN. Och, för varje gång jag misslyckas räknar jag ner till ett försök mindre att använda, tills noll återstår…

Så, idag håller vi en tumme för dom, och nästa vecka på oklar dag håller vi en tumme för mig. Lika bra att vi tänker fertila tankar from nu och fram till söndag nästa vecka, då är vi alla med lite tur befruktade.

Det har vi nog inte pratat klart om…

Sagan ”staketet” fortsätter.

För ganska exakt ett år sedan felanmälde jag vårt staket. Alltså hela adressens staket, eftersom det inte bara är mitt som är dåligt. Mitt står ju fortfarande upp, så länge jag inte nyser för nära det, men grannarnas existerar ju inte.

Den dåvarande bovärden ringde upp efter några veckor, och sa att han hade tittat på staketet med snickaren, och att det skulle bytas ut. Yey!

Sen har vi väntat. Och väntat. Och väntat. Jag, som har universums kortaste tålamod borde få någon form av medalj. Men nu har jag tröttnat på att vänta, så jag ringde upp ÖBO och den nya bovärden nu på morgonen, för att fråga efter en ungefärlig tidsplan. Svaret var… Mindre tillfredsställande.

”Va? Nä vi byter inte ut staket. Det får hyresgästen själv göra om den tycker att det behövs!”

SKOJAR du med mig? Det står i vårt trädgårdsavtal att vi är skyldiga att UNDERHÅLLA staketet, men det staket som (inte) sitter uppe nu är inget att underhålla. Det står ingenting om att vi är skyldiga att BYGGA NYTT staket när det icke befintliga har rasat ihop pga år av vanskötsel som var ett faktum redan innan vi flyttade in.

Vi har inte riktigt diskuterat det här klart, kan jag säga. Hon skulle göra en besiktning av staketet samtidigt som av uteplatsen nästa vecka, och återkomma efter det. Hon sa även något om att dom för flera år sedan gjorde besiktning och bytte ut staket, men det är inget dom gjort nu… Well, jag vill hävda att den förre bovärden gjorde det för ett år sedan, och menar ÖBO på riktigt att vi hyresgäster är skyldiga att bygga nytt staket tänker jag nog bråka lite om det…

En helt bleh dag…

Bortsett från att jag lunchade med Frodis på P’s arbetsplats och köpte mig en lite tyngre kettlebell var gårdagen HELT menlös… Jag gjorde ingenting.

Satt i soffan med hunden och tittade på avsnitt efter avsnitt av Legends of tomorrow-i brist på bättre. Sinnessjukt uttråkad. Denna dag verkar tyvärr bli exakt likadan. Jag är verkligen SJUKT dålig på semester! Att göra INGENTING är ju skittråkigt. Jag blir stressad, får ont i kroppen. Det blir liksom inte kvalitetstid, det blir bara negativt och något som måste genomlidas. Jag behöver ha små projekt för att inte bli dum i huvudet. Tyvärr har jag inga projekt just nu… Inga som går att genomföra i regn iaf.

Utöver den där kettlebellen köpte jag mig en ny sommartop när jag var på stan. Årets mode passar oss som är fetast på mitten, jag gillar’t!

Med lite tur återkommer jag med ett mer intressant inlägg senare… Men håll inte andan, jag är redan uttråkad…