A for effort…

Jag gick till jobbet fast besluten att KOMMA ÖVERENS. Det sket sig DIREKT när jag kommer till jobbet och inser att personen, efter att jag gick hem i fredags, har möblerat om och flyttat runt saker på MIN AVDELNING.

Vem gör ens så? Går till någon annans arbetsplats och flyttar möbler och blommor? Oerhört märkligt beteende.

Tack och lov hade jag två timmar på mig att (lite passivt aggressivt flytta tillbaka allt…) lugna ner mig, och sen gick resten av dagen förvånansvärt bra. Nu är det förvisso bara måndag, och det var min kortaste dag den här veckan, så det är lite tidigt att ropa hej ännu, men det är iaf en dag mindre som kan gå åt fanders.

Vi får väl se var möblerna står i morgon när jag kommer till jobbet… *Andas djupt*

15 timmars sömn, inga konstigheter

Jag var vaken i fyra timmar, som hade varit tre om inte E messat mig och jag blev nyfiken på vilken buske hon hade i sin trädgård, och sen sov jag tre timmar till. Ahh, sovlördag…

Jag hoppas ju att min chef inte läser min blogg, men GÖR hon det så hoppas jag att hon uppskattar att jag anstränger mig så till den milda grad att komma överens att jag fan går in i väggen efter en vecka…

I mina ansträngningar att faktiskt göra ett bra jobb med den här (jävla) komma överens med folk-grejen plockade jag fram min lilla husbibel: Omgiven av Idioter. Jag har haft mycket nytta av den tidigare, och det verkar jag kunna ha nu igen.

Jag har misstolkat personen som grön, men nu när jag öppnade boken ser jag att den är e x t r e m t blå. Jag får nervösa ryckningar bara av att läsa i boken om personlighetsdragen. Blå och röda personer (Jag tolkar mig själv som övervägande röd) gillar verkligen inte varandras olika drag…

En sak som stört mig extremt i veckan är att exakt ALLT är så svårt… Och potentiellt farligt. Faktiskt mest troligt dödligt. Se bild ett.

En annan sak som jag stört mig på är att allt är så jävla fyrkantigt. ”Vi har ju bestämt att föräldrarna ska smörja sina barn hemma!” Ja, men om dom nu glömde det? Ska barnen stekas i solen då, eller ska vi smörja in dom? ”Ja men vi har ju sagt att…” Se bild två.

Så extremt tydligt. Så nu vet jag mer exakt vad jag jobbar mot. Jag har helgen på mig att läsa in mig på blått beteende igen. Sen är ju den stora utmaningen hur jag ska kunna låta bli att explodera över dom blå egenskaperna, och det är väl lite här yoga och att dunka huvudet i väggen får komma in. Eller typ valium. Något måste till, för jag måste klara av att behärska mig…

Hell week on fleek…

Nej men tjena kompisar, är ni fortfarande kvar? Skulle förvåna mig.

Den här veckan har varit… Slitsam. Inte särskilt krävande rent fysiskt, men mentalt… Att behöva försöka komma överens med människor man inte kommer överens med, att argumentera för allt som är självklart, att konstant få höra vad personen säger bakom ryggen på mig and so on… I all evinnerlighet amen.

När jag cyklade hem igår cyklade jag förbi C och A, men kände inte igen dom. Hade inte barnen på jobbet ropat hej till A (det var precis utanför) hade jag inte ens hälsat, för jag såg inte att det var dom. Mötte en pappa jag brukar hälsa glatt på när jag cyklat lite längre. Orkade knappt hälsa, än mindre le…Helt slut som individ.

När jag väl kom hem drack jag två mellanöl, lagade mat och gick och la mig klockan 20,30. Vaknade till 04,30, släppte ut hunden och slösurfade lite, sen somnade jag om och sov till 8,30. Helt slut måste jag ha varit, för att tillbringa nästan 12 timmar i sängen. Jag fick ju förvisso inte min sov-lördag förra veckan eftersom vi drog på roadtrip, och den tycks vara ganska central för att jag ska överleva en vecka till efter det.

Oh well. Nu är det bara en riktigt krävande vecka kvar, sen kommer en till som troligen också kommer innebära en del irritation, men vara mer tolerabel. Sen är det mer som vanligt sista två veckorna av sommaren-tack och lov.

Min intolerans för olika typer av personlighet är verkligen ett ganska stort problem, jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det faktiskt. Att deala med personen i minsta möjliga mån är förvisso det bästa, men som ledare för hela arbetsplatsen funkar inte det. Och framför allt måste jag göra något åt min spontana reaktion att göra exakt tvärt emot vad människan säger hela tiden…

Ah, så se där. Nu har jag kanske en lösning trots allt. Deala med personen så lite som möjligt,  och jobba på min egen impuls att bete mig som en treåring. Borde kunna funka. Jag misstänker ju nu när jag anstränger mig för att tänka efter att personen kanske blir en SMULA mer lätthanterlig, om än inte mer positiv och mindre gnällig, om den inte konstant känner sig ignorerad på jobbet… Good leadership där Söderman.

Sen får jag väl dunka huvudet i väggen med jämna mellanrum när det känns extra jobbigt. Det är den bästa lösningen.

På Fredag kommer Flatteligan, som numera kanske får döpas om till Labbeligan hit! Det blev helt spontant bestämt igår när hon hörde av sig och sa att hon ska på kennelträff i Örebro. Hon kör ner från Norrland, checkar in på kennelträffen och kommer hit och hänger lite innan hon åker tillbaka. Det var flera år sen vi sågs, jag bodde i Västervik sist, så det ska bli kul! Jag misstänker (Nja, snarare VET) att hon har med sig nyaste bebisen också, så kanske kanske kan tant få bära bebis en liten stund igen…

När vi skulle kolla hur långt det var mellan kennelträffen och mig körde det ihop sig i huvudet. Det finns tydligen två Kvinnersta i Örebro, och HUR skulle vi kunna lista ut vilket som var rätt? Tog några minuter innan jag kom ihåg att jag är svensk mästare i google, och så var den saken löst. Så, om inget händer längs vägen kommer Flatte/labbeligan hit på fredag, lite spontant sådär!

Jag har lite fler besök jag skulle vilja styra upp, fast då är det jag som ska åka. Dels vill jag åka till Norrköping och träffa J och T (Och familjen J, hur jag nu skulle hinna med allt det på ett dygn.), och dels till antingen Stockholm eller Linköping för att träffa familjen S som är på besök från Australien.

Norrköping känns det som om jag inte riktigt hinner med förrän i slutet av månaden. Jag har inga stora grejer bokade under helgerna, men sådär så att det är lite i vägen bara när man vill hoppa på ett tåg. Men jag funderar på sista helgen i Juli? Kan funka. Jag har ju förvisso ingen hundvakt, men jag kan ju alltid fråga Frodis snällt om hon och Driva kan tänka sig att sova här en natt med Halonen.

Eventuellt kan jag ta med lilla hunden när jag åker för att träffa Australienbesökarna, det beror lite på var jag åker. Om jag åker till Stockholm går det inte, för den dom bor hos då är hyperallergisk. Åker jag till Linköping går det eventuellt bra, trots att den hyperallergiske är med även där. Jag får kanske sikta på Linköping och kolla om det funkar att ta med honom, för minsta möjliga krångel. (Fast det är länge sedan jag var i Stockholm, det vore ju riktigt kul…) Vi får se, så länge jag får träffa dom är det ju skitsamma.

Men nå, nu vet ni att jag lever iaf. Även om det är med knapp marginal.

Saker man lär sig…

När man försöker bli gravid lär man sig oväntade saker om sin kropp. Saker man normalt inte lägger märke till.

Just idag kan jag konstatera att JA, jag tycks alltid vara extra trött just efter ägglossning. Nu har jag förvisso inte gjort några ägglossningstest, men appen sa ägglossning i söndags och jag har haft ägglossningssmärtor igår och idag så…

Och jag är så SJUKT trött… La mig före 21 igår. Vaknade runt 23 och gick på toa, somnade om och sov tills klockan ringde 05,15, och tog mig knappt ur sängen. Jag vet som sagt inte vad jag ska göra med den informationen, men det är en sorts lättnad att veta att jag iaf en period varje månad kan SOVA! Senaste veckorna har varit hemska, så det är oerhört skönt. Tre veckor utan sömn, en vecka när jag sover ikapp allt. Det funkar.

Ricky G in da house!

Roadtripen avlöpte oväntat väl, inte en enda gång körde vi fel! (Vi tog bara en extra sväng in på ett litet ställe, och svängde en gata för tidigt och fick göra en olaglig U-sväng, men det räknas inte)

Med ”vi” menar jag såklart E, och typ Frodis. Det var liksom dom som körde och navigerade, jag satt bak och hörde ingenting av samtalet, så det var lika bra att sova, typ. Skönt det med!

Vi var framme jättetidigt, en timme tidigare än planerat, så vi hade gott om tid att äta middag och lokalisera oss. Maten var sådär… Min var skitdyr (såklart) och alldeles för salt, men ändå lyckades jag äta så mycket att jag nästan sprack… Frodis å sin sida var fortfarande hungrig när hon hade ätit klart, för hon fick världens minsta lilla potatisgratäng till sitt kött. Typ två matskedar såg det ut som. Och kom igen, huvudstaden. 30 spänn för en liten(!) glasflaska cola? Jaja, är det roadtrip så är det.

Efter maten fyllde Frodis ut med en glass så hon skulle slippa svälta ihjäl, och så gick vi in i Globen och hittade våra platser, efter en minst sagt rigorös säkerhetskontroll!

Medan vi väntade (och väntade, och väntade, eftersom vi var så tidiga) rullade en text runt arenan där det stod att senast 20,10 skulle alla sitta på sina platser, för under dom kommande 15 minuterna efter det skulle ingen släppas in! (Men sen var det fritt fram, tydligen) Vi funderade lite på vad som skulle ske under dom 15 minuterna, skulle vi alla bli skjutna och dom ville inte ha vittnen? Givetvis hände ingenting, men…

Först var det en kille som värmde upp oss. Eller, det var syftet iaf… Jag vet inte vad han heter och planerar inte att ta reda på det, för jag är inte imponerad. Visst, han hade ett roligt sätt att formulera sig, men sakerna han formulerade var ren skit. Kvinnomisshandel och mord flyter inte riktigt min båt, så att säga. Nej tack.

Jag visste ju inte riktigt vad jag kunde vänta mig av Ricky Gervais innan, men det var bra! Han är en jäkla rolig man, med sunda värderingar. Efteråt hade jag en känsla av att jag hade saknat något (Och då syftar jag inte på Karl Pilkington…), och nu när jag funderat på det över natten tror jag att det är att det känns som om han tog upp en massa viktiga ämnen, men liksom skyndade sig förbi mycket av det. Samtidigt kunde han lägga flera minuter på riktigt trams som förvisso var roligt, men inte angeläget. Jag hade nog velat ha mer av det angelägna. Men det var bra! Honom kan jag gärna se fler gånger.

Nu har ju hela den här helgen gått, och jag känner mig helt slut. Det har varit två väldigt trevliga dagar dock, det måste jag säga! I morgon börjar sommarsammanslagningen på jobbet, och med den mina nya arbetstider för fem veckor framåt. I morgon innebär det att jag ska kliva upp 03,45… Skjut mig. Jag vet redan nu att jag dessutom kommer vara skitirriterad när jag väl är på jobbet, pga människorna jag ska jobba med, så jag kommer få jobba en hel del med mig själv dom kommande två veckorna…

Nu: försöka styra upp hemmet så det ser lite mindre ut som en cracklya, läsa, sola och titta på hela säsongen skam.