Värdelöst vetande

Slirade in i mina journaler från fertilitetsenheten igår kväll. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med informationen, men jag har inseminerats med 2,2, 1,7 och 4,1 miljoner spermier. Och noll av dom har gjort sitt jobb. Eller så har dom det, men ägget har inte fäst.

Som sagt, värdelöst vetande.

”Plötsligt händer det!”

Jag fick ju mens i fredags, men missade telefontiden till fertilitetsenheten så jag har ägnat tre dagar den här veckan åt att försöka komma fram. Stört jävla omöjligt. Man kan sitta som nummer ett i kön i 45 minuter. Vad PRATAR folk om så länge? Tar dom fikarast mellan samtalen?

Idag kom jag iaf fram, och blev så förvånad att jag ropade till lite i örat på den stackars barnmorskan. Hon startade upp en ny cykel, och vi pratade igen om hur jag vill fortsätta, och tyckte det lät rimligt med en till insemination och sen IVF som jag planerat.

Jag frågade även om det finns något mer vi kan göra för att vara HELT säkra på att det verkligen är rätt dag vi inseminerar. Det är ju som sagt fjärde, och näst sista försöket, jag har helt tappat hoppet. Barnmorskan läste mina journaler och konstaterade att det enda som återstår är att hålla tummarna… Jag är frisk, fertil, har regelbundna cykler och bra hormonnivåer, röker inte, snusar inte, och har gott om ägg. Det är bara turen som saknas… Jag blir så frustrerad, och ledsen. Det kommer aldrig hända.

Även om vi gör en IVF och äggen bevisligen är befruktade så är det ju inget som säger att dom fastnar i livmodern. Det kommer ju kännas ännu värre… Fan vad less jag är.

Men nå. Ny cykel startad. Den sista inseminationen. På lördag börjar jag med testerna igen och jag gissar på positivt test måndag eller tisdag. Appen säger torsdag, men det tror jag inte en sekund på. Näst sista gratis-besvikelsen då. Sen är det dags att börja kontakta kliniker och banker.

Odlingsporr

Jag har ägnat ”lite tid” senaste månaden åt att planera den kommande odlingen. Nu väntar jag mest på staketet (Nej, inget nytt sen dom tog bort det gamla staketet för TVÅ VECKOR sen…) så att jag kan förbereda några fler pallkragar inför vinter och vår, men snart är det dags att plantera lök och vitlök, och efter det, när det blir riktigt kallt, slänga ner frön som ska ligga över vintern.

Och så har jag köpt frön, och lökar… Om jag skulle säga framöver att jag behöver frön, kan någon då påminna mig om den här bilden..?

Det är lite trixigt att dels komma på vad jag har användning av (dvs vad jag äter…) och dels var i trädgården det kan växa, utan att något annat måste stå tillbaka… Jag har ju tyvärr en rätt bra hörna i trädgården, som ligger nästan helt i skugga. Dom riktigt soliga platserna behöver reserveras för tomater etc, men det är ju ganska länge kvar innan dom ska planteras ut, så under tiden kan jag ha t ex morot eller spenat i den pallkragen.

Just nu växer spenat och morot ute. Planterade dom för några veckor sen, och nu börjar dom titta upp. Det är något av ett experiment eftersom det är så sent på hösten, men NÅGOT blir det nog av det. Iaf spenaten. Morötterna vill ju ha lite mer tid, så vi får se.

Har även planterat om några småtuvor basilika. Det SKA gå, men dom växer väldigt långsamt, och då står dom ändå i växthuset som har ganska mycket sol på dagarna. Klämde ner en köpt planta timjan också, och testar om den har lust att övervintra. Vill den inte det så är det ingen större skada skedd…

Jag ska definitivt önska mig fler såna här lådor av kollegan! Nu har vi önskat oss en massa till jobbet, så det lär dröja innan hennes man kan få loss fler, men vintern är ju lång. Tänker mig att man skulle kunna sätta såna på konsoler på en vägg någonstans? Ha lite kryddor i, eller spenat, eller blommor?

Jag använder inte så mycket färska kryddor när jag lagar mat, med undantag för basilika och gräslök (som jag ska MÄNGDSÅ till våren) men det är rätt kul att göra eget örtsalt. Det gjorde jag idag. Man kan ju utan problem plantera massor av kryddor enbart för att göra örtsalt av det.

Det är kul att odla saker, jag är svinpeppad på att det förr eller senare blir vår så att jag får sätta fart ordentligt igen! Jag BORDE kunna vara mer eller mindre självförsörjande på palsternacka, morot, lök, vitlök, tomat, basilika, spenat och gräslök nästa vår-höst. Fatta hur kul det skulle vara att ha en riktigt trädgård, med ett riktigt växthus, så att jag kunde ha grönsaker även under vintern…

Out of sight, out of mind.

Den här veckan har inte varit toppen. Inte gravid, flickvänsoutings och så den sista människan på jorden jag ville se. Fast det är ju tyvärr inte sant.

Fick syn på en oerhört välbekant bil utanför jobbet igår, och hjärtat stannade i kroppen. Det tog någon sekund innan jag sansade mig och insåg att det inte var personen jag trodde som körde den, utan hans son. Men den fortsatte skava på näthinnan hela dagen. Är det månne en smula oartigt att be sina kollegor att parkera där jag inte ser bilen?

Det blev ännu värre precis innan jag slutade, tyvärr. F körde in på parkeringen, och jag behöver ju inte ens titta åt det hållet för att känna igen hans kroppshållning. Han var väl där i ungefär två minuter, men det kändes som två månader. Det är oerhört svårt att låtsas som om man inte ser någon, när det är exakt det enda i hela världen man ser. Efter det kände jag mest för att åka hem och gråta resten av dagen. Helvete vad jag saknar honom. Och E! Fan också!!!

Juli-Augusti har ändå gått rätt bra. Inte så att jag inte saknat honom, jag har bara lyckats gå en dag eller två åt gången utan att drunkna i känslan. Det funkar inte riktigt när han plötsligt står tjugo meter ifrån mig och jag inte får säga hej.

Det där med sömn…

Jag är ju inte känd för att kunna sova särskilt bra… Oftast sover jag lätt, vaknar ännu lättare, och har svårt att somna om.

Sen händer det plötsligt. En natt när man sover som en medvetslös… Min fotbit brukar oftast vara full av röda (vaken) och ljusblå (lätt sömn) streck, men igår var nästan hela natten mörkblå! HERREGUD vad jag sov!

Tyvärr gick det över… Igår somnade jag förvisso snabbt, men vaknade vid två inatt och kunde inte somna om på en timme eller så. Höll knappt på att ta mig ur sängen när klockan ringde 04,45, känner mig helt mosig.

Triggervarning: Too much information

Trots att testet var negativt väntar jag ju fortfarande på mens. Den bör komma i morgon. Appen säger fredag, men ägglossningen var en dag före appen sa att den skulle vara, så jag räknar med att mensen kan vara en dag tidig.

Men, trots att jag inte vet till hundra procent ännu så känner jag noll förhoppning. Man studerar ju aldrig(!!) sina flytningar så noga som dagarna före mens när man försöker bli gravid, och idag tyckte jag att dom börjat skifta färg mot blodiga. Varsågoda för information, men ni vet ju sen tidigare att det här är en gränslös blogg 😉

Jag blir så himla frustrerad… Folk blir ju gravida till höger och vänster, och använder abort som preventivmedel, och jag blir helt enkelt inte gravid trots helt kliniskt kontrollerade förutsättningar. Så oerhört frustrerande.

Nu har jag ett försök kvar med insemination, och en IVF. Eller tre inseminationer, men jag känner att om inte nästa försök lyckas heller, då har jag misslyckats fyra gånger. Två till lär inte göra någon skillnad… Det är ändå BETYDLIGT större chans med en IVF än insemination. Tyvärr också en betydligt större procedur…

Jag kom att tänka på det i morse, under morgonpromenaden. Blir det IVF så måste jag bland annat ta en massa hormonsprutor för att stoppa min naturliga cykel, och sen starta upp en ny. Jag är oklar över hur många/hur länge, men det är ett gäng iaf. När jag har opererats tidigare så har jag ju fått ta blodförtunnande sprutor i magen eller låret, och det har gått ok trots att jag är så jävla spruträdd. Men, hormonsprutorna ska tas i en muskel. Typ i röven. Det fixar inte jag på egen hand. Så jag frågade T i morse när jag träffade henne om hon kunde tänka sig att hjälpa mig. Vi jobbar ju ca 2 minuter från varandra, så jag kan ju bara ta min spruta och gå ner dit en gång om dagen så fixar hon det. Tack och lov svarade hon ”Självklart!”, och så var DET problemet iaf löst.

Nu hoppas jag ju att jag slipper IVF, men lyckas inte fjärde försöket så blir alla försök därefter IVF. Nu säger jag ALLA som om det vore en självklarhet, men jag får börja kolla upp kliniker snart också. Ska jag betala massa pengar till en klinik så ska jag iaf ta det alternativ med störst chans att lyckas, så då fjösar jag inte med en massa inseminationer utan kör på IVF. Men, med lite (hahaha) tur lyckas fjärde försöket. Eller den efterföljande IVF-behandlingen.

Hade mitt första försök lyckats hade jag varit i sjätte månaden nu. Just saying…

Usch, allt känns så tröstlöst och hopplöst just nu!

När fan blir gammal…

Skaffar hon tydligen gymkort igen…

Jag är lite oklar över själva händelseförloppet, men det började med att jag kände mig frustrerad över att jag aldrig tycks bli gravid (Ca två dagar till mens, men…) och slutade med att jag skaffade ett gymkort och tog ett banklån… Helt rationellt.

Fördelen med det här gymkortet jämfört med det jag hade på Actic är att det här gymmet ligger en kvarts promenad hemifrån, och om jag skulle bli gravid så får jag pausa medlemskapet. Det fick jag inte på Actic. Dessutom ca halva priset.

Just eftersom det ligger så nära hemmet är det betydligt troligare att träningen blir av. Att åka hela vägen ner på stan igen tar för lång tid, men nu kan jag cykla dit på kanske fem minuter efter att ha promenerat med hunden, vilket känns betydligt bättre.

Jag var där igår för första gången och tränade. Jag hade ju inte direkt någon plan när jag gick dit eftersom jag inte visste hur det såg ut eller så, men nu har jag ju prov-tränat och kan ha en plan till nästa gång. Det där blir nog bra. Jag har iaf SJUK träningsvärk i benen idag…

Bring it on!

Stackars MOO. Föga anade han att min flytt till Örebro skulle innebära att han fick extraknäcka som jordbruksredskap. Men nu har jag jord och pallkragar till vintersådden, ved i växthuset och småfåglarna har fått mat. Come What may. Vi längtar inte efter vintern, men vi är redo för den.

Inte tredje gången gillt.

Igår när jag var och handlade hängde graviditetstesten precis framför näsan på mig, så jag köpte ett. Det är ett tidigt test, och första dagen jag kan ta det var idag, så jag gjorde det på morgonen, och det var negativt.

Nu är det som sagt första dagen jag kan göra det, så det finns en ganska stor felmarginal. Ca 49% chans att jag är gravid ändå, men jag hoppas inte. Tredje misslyckade försöket. Nu är det ett försök kvar då, om ca tre veckor, innan vi tar till det tunga artilleriet och går på hormonbehandlingar och mer avancerade ingrepp för att plocka ut äggen och befrukta dom.

Fan vad surt.