Nej men oj en så produktiv dag…

Den där trippen till sjukhuset tog helt musten ur mig! Den var snabbt avklarad, jag var inte hemifrån i mer än två timmar sammanlagt, och själva undersökningen tog KANSKE en halvtimme och gick som jag postade tidigare bra. Det var inga konstigheter med bebisen, hon ligger exakt mitt på tillväxtkurvan-fortfarande – och allt fostervatten är intakt.

Men herregud så trött jag blev! Mer eller mindre direkt när jag kom hem gick jag och la mig och sov middag i kanske två timmar. Vaknade, åt lunch, glodde, och kände att nej, jag är inte klar ännu… Så vid två gick jag och la mig IGEN, och sov till klockan fyra. Helt krossad!

När jag vaknade andra gången började jag känna mig mer som en människa, och lyckades  med den oerhörda bedriften att diska och ge hunden mat.

Nyss nämnda hund påpekade att livet var GANSKA tråkigt för en hund i en familj som bara sover, och alternativen var att gå en promenad eller gå och vattna och låta hunden härja fritt på o(gräs)dlingslotten. Det ska förvisso regna på lördag, men jag litar inte riktigt på det, så jag kände att det kanske var lika bra att gå och vattna och gräva fram den sista vitlöken som behöver torkas, och så fick det bli. Det är ju inte så givande för hundkraken, men han fick iaf härja runt lite som han vill en stund. Plaska lite i sin odlingslotts-pool och se någon annat än trädgården, även om det i praktiken bara är en ANNAN trädgård som är lika välbekant. Som sagt, det är inte så skoj att vara hund här hemma just nu. Speciellt i den här värmen, vi AVLIDER! 29 grader i skuggan var det i eftermiddags i min trädgård.

Men så, nu är iaf vitlöken skördad för i år. Dom allra flesta är LÖJLIGT små, vi får se om dom går att använda till något. Men tillräckligt många är tillräckligt stora, och några få (nåja, kanske ett halvårs förbrukning) är riktigt fina.

Nu tror jag att soffan lockar tills det är dags att sova igen…

”Men nu då?”

Nä.

Tyckte en sekund att jag kanske hade lite ont i ryggen och mensvärk, men nä. Eller jo, det hade jag säkert, men det gick över. Mensvärk har jag ju haft i flera veckor så det har jag slutat se som ett tecken om det inte kombineras med något annat.

Det är lite lurigt, man måste liksom fokusera och känna efter ordentligt när det börjar göra ont… Eftersom bebisen ligger både högt upp OCH långt ner (ORM, jag säger ju det!) gör allt, exakt allt, ont när hon rör sig. Från underlivet och anus upp till revbenen. Man måste liksom känna efter och se om det finns något slags repetition i ontet, eller om det är mer slumpmässigt. Hittills har det varit slumpmässigt, om än konstant. Hon rör sig väldigt mycket nu senaste dagarna, utom just ikväll nu när jag tänker efter.

Så nej, det verkar inte vara på gång nu heller. Jag lär inte slippa åka till sjukhuset i morgon *S*

Själv är jag dötrött. Sov middag efter barnmorskebesöket och vaknade klockan halv fem… Nu är klockan snart elva, och jag är helt mosad. Tror jag ska lägga mig i sängen och kolla tv-serier på ipaden tills jag somnar. Måste bara komma ihåg att ställa väckarklockan…

Go’natt!

Man tänker olika…

Klockan tolv hade jag tid hos barnmorskan. I min värld innebär det att jag är där en stund INNAN tolv, så att jag är redo att GÅ IN när det är dags. I hennes värld innebär det (tydligen) att man är där prick tolv, eller kanske till och med lite senare!

När jag hade väntat i väntrummet i drygt 40 minuter och börjat (bli hungrig…) surna till ordentligt så ringer min telefon från hemligt nummer. Jag svarade, eftersom det brukar vara från diverse vårdinrättningar då.

”Ja hej, det är XX, barnmorska på YY vårdcentral… Du hade en tid här klockan tolv…”

Eh, ja jag ÄR här!

”ÄR du? Var är du då??”

I väntrummet..?

Hon hade, tydligen, räknat med att jag skulle komma EFTER klockan tolv, när receptionen var obemannad eftersom dom gått på lunch, och kollat där om jag stod och väntade, istället för att gå till väntrummet… Ibland undrar jag hur folk klarar av att ta hand om sig själv…

Nå, nu var det ju ingen skada skedd förutom att jag hann bli hungrig (vilket iofs kan vara lite farligt för omgivningen), och förhoppningsvis lärde hon sig något av det…

Själva besöket gick väl inte som jag hoppats. Enligt SF måttet har bebisen inte växt något alls på tre veckor (det har hon, tro mig), och det var inte ens öppet för diskussion att slippa ultraljudet. Hon ringde tom själv och bokade tiden. Iofs verkar hon mer intresserad av om det är fostervatten kvar än storleken på bebisen, så det är väl såna grejer dom oroar sig mer för så här sent. Jag ska väl inte gnälla för att dom vill försäkra sig om att bebisen mår bra, kan tänkas. Jag fick tid i morgon halv nio på morgonen, vilket innebär att jag måste kliva upp frekkin’ SEX på morgonen om jag ska hinna rasta hund och äta frukost och allt sånt som man vill göra innan… Ska man behöva stå ut med sånt när man är gravid… 😉

Samtidigt blir man ju lite trött, trots att jag vet att dom har rutiner och bestämmelser för hur man gör saker. Lägger man en hand på min mage så är det så uppenbart att hela bebisen ligger på högersidan av magen, och att det är tomt i resten av magen. Ändå ska dom mäta mitt på, där ingen bebis finns… Klart magen inte blir större där bebisen inte ligger… Men men.

Jag fick även en tid för ett överburenhetssamtal nästa fredag, om hon inte redan är född då. Barnmorskan sa även att jag inte ska räkna med att åka hem efter det samtalet, utan att jag får tid direkt efter för igångsättning. Själv hoppas jag att jag slipper sättas igång, det verkar bli en mycket jobbigare förlossning om det inte startar av sig själv, men samtidigt vill jag ju inte föda ut en JÄTTESTOR bebis heller, så det är väl bara att stålsätta sig och hoppas att hon kommer ut innan dess. (Helst innan 8,30 i morgon så jag slipper gå på ultraljud, haha)

Igångsättning och kejsarsnitt, två saker jag gärna undviker. Nu har kroppen fungerat så fint under hela graviditeten så nu vill jag inte hålla på och bråka med den.

Jag passade på att fråga om var man får åka om det är fullt på USÖ när det är dags, och fick till svar ”Karlskoga!”. Ja men det är ju stängt? ”Ja just ja, det är det ju! Jaaa, då vet jag inte riktigt…” Kontentan av det hela blev iaf att barnmorskan hävdade med bestämdhet att hon aldrig varit med om att någon inte fått plats på USÖ, utan att det var ett ”stockholmsproblem”. Jag vet inte riktigt om jag litar på det, men jag fick iaf till sist besked att OM det mot förmodan skulle vara så att detta unika skulle inträffa så är det Karlstad, Västerås och kanske Falun som ligger närmast. Falun ligger längst bort, men t ex Västerås ligger ju så nära Stockholm så det kan ju vara fullt av den anledningen. Vi får se, helt enkelt. Jag känner mig fortfarande inte särskilt stressad.

Jag BÖRJAR känna mig lite stressad över att bli igångsatt, det VILL jag verkligen inte. Jag vill inte tvinga kroppen till något den inte vill, inte när den har löst allt så bra hittills. Men, det är en och en halv vecka till dess, så förhoppningsvis blir det aldrig aktuellt.

Så många viktiga beslut…

Jag ska vara hos barnmorskan om drygt tre timmar för att kontrollmäta SF-måttet och kolla om bebisen vuxit sen förra veckan (Det har hon, annars har min torso krympt…), och sen får vi se vad som händer…

Barnmorskan sa att om hon inte vuxit vill man göra ett tillväxtultraljud för att kolla hur stor hon är, och här blev jag plötsligt lite ambivalent…

Min ursprungliga inställning till det var att övertyga barnmorskan om att det är helt meningslöst, för det anser jag att det är. Hon har legat precis mitt på tillväxtkurvan hela graviditeten, jag gjorde ett tillväxtultraljud för drygt en månad sen eftersom jag är GBP-opererad och då var hon exakt så stor som hon ska vara. Jag har dessutom gått FEM dagar över tiden. SKULLE hon vara för liten så finns det INGENTING vi kan göra åt det, hon kan ju för sjutton födas i EFTERMIDDAG. Så, helt poänglöst med en extra undersökning.

Men sen tänkte jag lite snabbt att då får jag ju veta (mer eller mindre) exakt vad hon kommer väga när hon föds… Det skulle ju vara lite skoj! Få en uppfattning, liksom.

Frågan är ju om ”lite skoj” är värt att asa sig hela vägen till sjukhuset för… Tveksamt. Jag har drygt 200 meter till barnmorskan, och det känns som ett JÄTTEPROJEKT att gå dit. Att ta sig tvärs över stan med buss till sjukhuset skulle nog dränera mig helt.

Det landar kanske i att jag opponerar mig, men lite halvhjärtat bara… Om det ens behövs, jag känner ju som sagt att hon växt. Jag hade ju hoppats föda innan, så jag slapp gå dit ens *S*

Jagad…

Tips från den suraste gravida ni följer: Om ni känner ett behov av att fråga en gravid ”har det kommit någon bebis ännu??” – GÖR DET INTE. Den dagen det kommer en bebis kommer personen informera dom hon tycker ska veta det…

Innan jag ens hade vaknat i morse hade jag fått tre sådana meddelanden. Sen trillade det in två till. Harmlöst kan tyckas, men det är numera VARJE dag. Och brukar i slutänden hamna på runt tio stycken. Jag blir tokig på riktigt!

Jag är ju inte superhemlig i mina sociala medier, även om jag är mer eller mindre aktiv på olika ställen. Den dag det faktiskt kommer en bebis så kommer det, förr eller senare, meddelas. Ingen som följer mig kommer kunna missa det, jag LOVAR, även om det möjligen sker med viss fördröjning. Det får vi ju se då.

Att inte bara ha gått fyra dagar över tiden och själv längta efter bebisen, utan dessutom behöva deala med alla andras förväntningar blir liksom för mycket, jag blir skitgrinig. Jag är ju ingen solstråle i vanliga fall, och det har inte blivit bättre sen jag blev gravid… Folk är så stressade och förväntansfulla!

Själv är jag mer stressad över torkan (det är dock inte mina zucchinis, jag DRUNKNAR i zucchini) än över barnafödandet. Bebisen kommer när hon kommer, och jag kan fan inte påverka en enda grej med det. Rätt skönt ändå, även om jag skulle vilja kunna skynda på henne lite.

Just idag behöver hon dock inte komma. Jag är med i en sån grupp på facebook, ”Gravida med BF…” osv. för mitt län, och där meddelades det precis att det är knökfullt på förlossningen idag. Jag undrar lite var man får åka om man MÅSTE åka in, och det är fullt? Vi samarbetar ju med Karlskoga, men det är stängt under semestern, så dit får man ju inte åka. Ingen aning om var nästa förlossningsavdelning finns som man kan få åka till, det är ju faktiskt en grej jag skulle kunna fråga barnmorskan om i morgon när jag ska dit och kontrollmäta magen igen. Bra att veta om man ska fixa skjuts till typ Stockholm, eller Norge…

S åker bort i morgon fm och är borta till onsdag kväll, så bebisen kommer säkert bestämma sig för att födas då. Lite spänning i tillvaron är alltid bra! Jag tar det med ro, it is what it is… Come what may, osv.

Ingen bebis, men en jävla huvudvärk…

Tydligen drömde jag att jag hade sammandragningar, för jag vaknade och var HELT säker på att det hade satt igång, men i samma ögonblick som jag slog upp ögonen fanns det inget kvar av den känslan… Kanske var det bebisen som rörde sig. Hon har det så trångt nu så hela magen rör sig när hon bökar sig runt där inne.

Det som däremot fanns kvar var en jäkla huvudvärk… Nu är det flera månader(!) sen jag hade besvär med huvudvärk (I början av graviditeten hade jag det ju dagligen i typ två månader…), men igår kom den tillbaka av oklar anledning. Tog två panodil och gick och la mig, vaknade ok. Sen kom den tillbaka på kvällen men jag tänkte att jag skulle kunna sova bort den. Vaknade med JÄTTEMYCKET huvudvärk, tog två panodil och somnade om. Vaknade ok, men nu är den tillbaka igen, bara två timmar efter att jag vaknade. Har tagit två panodil till, men nu får det gärna släppa!

SOM jag längtar tills jag får äta Ipren igen! Med tanke på att hon är helt färdig och kommer födas vilken dag som helst (Hör du det, bebisen? Vilken dag som helst! Idag passar bra!) skulle jag säkert kunna ta en Ipren trots att man inte ska, men jag avstår. Jag håller inte på att avlida-ännu. Vi får se hur jag känner ikväll om det inte ger sig snart.

Huvudvärken gör att hela huvudet känns som bomull och jag vill helst bara gå och lägga mig igen, men lite mer än två timmar kanske jag måste vara vaken först…