Snällt och klimatsmart

Min fixodonmaskin dog en plötslig död under oklara omständigheter, stor sorg i hemmet. Men fina Marko hade en likadan som han skulle skicka på återvinning eftersom behållaren gått sönder, så han skickade den till mig istället, tillsammans med en fin bok! Så snällt!

Den växer!

Sexmånadersbesök hos barnläkaren, ok-stämpel på allt! Hon har inte gått upp så mycket (men tillräckligt) i vikt, men skjutit iväg fyra cm på längden. Det visste jag ju iofs, när alla kläder plötsligt är för små igen ?

Egentligen skulle det nu dröja till åtta månader innan vi skulle dit, men jag bad om ett extra besök för säkerhets skull, nu när vi håller på att byta hela hennes kost från ersättning till mat… Lika bra att vara på den säkra sidan.

Välja att inte reagera…

Man måste inte reagera på allt… Man måste inte besvara alla kommentarer, speciellt inte dom som man måste kämpa för att formulera på ett sätt som inte är överdrivet drygt… Mitt ”nyårslöfte” var bland annat att välja att inte alltid reagera. Utåt.

Tyvärr är det ju svårare att inte bli sådär ARG som jag blir när ”folk” är korkade. Eller, vilket är vanligare, MENAR VÄL, men samtidigt utgår från att jag är korkad/handfallen.

T ex igår. Lilla hunden hade ont i ryggen. Jag orkar inte beskriva i detalj hur det hela utspelade sig för Signe vaknar om max tio minuter, men på det hela taget hade jag rätt bra kontroll på situationen och hade en handlingsplan. Skrev någon på facebook och instagram om att han var ynklig, och han fick några krya på sig och sådär. Och så kom den oundvikliga ”du kanske ska gå till en veterinär”.

JA MEN HERREGUD vilken TUR att någon sa det! Annars hade jag bara stått där, helt HANDFALLEN, och undrat vad i hela FRIDENS DAGAR jag skulle ta mig till!? Jag hade nog ringt en bagare annars!

Som om jag inte skulle ha tänkt den tanken själv? Dessutom framgick det inte i inlägget huruvida jag HADE pratat med en veterinär eller inte. Jag går (som ni ser) i taket av sånt där! Få saker provocerar mig mer än råd jag inte har bett om. Vill jag HA råd, så frågar jag efter det. Specifikt. I detalj.

Som tex igår när jag frågade var jag kunde se Johan Falk, 12-15, UTAN ATT KÖPA DOM. Och fick tips om var jag kunde köpa dom. Andas djupt. Välj att inte reagera. DÄR. Jag reagerar här istället 😉

Jag får jobba lite på det där känner jag, men året har ju bara börjat.

Jul och nyår

Och så var det vardag igen. Inte för att mina dagar skiljer sig åt så fasligt, men det är ändå något slags trygghet i att dagarna är som dom ska, när vardag är vardag och helg är helg! Haha, inte ett dugg oflexibel 😉

Julen var ovanligt harmonisk. Jag orkade verkligen inte släpa både hund och barn på tåget upp till norrland, och hennes familj här i stan visade inget intresse för att träffa Signe, så det var bara vi två som såsade runt här hemma men det kändes faktiskt helt ok. Hon är ju alldeles för liten för något direkt firande, eller för att ens bry sig, så det fanns ju inga förväntningar.

Den 23e körde jag och Frodis uppesittarkväll med bingolotto och feelgoodspel från Gaytenors julbrev, och bytte lite julklappar. Jag fick en ny kastrull och en ny fancy stekpanna, och Signe fick lite välgörenhet. Helt perfekt! Jag behövde både kastrull och stekpanna, och Signe behöver ju absolut ingenting. En av hennes bästa leksaker just nu är en träslev… Eller ja, kläder behöver hon ju mest hela tiden, hon växer ju som ogräs.

Frodis fick ett nytt täcke som jag köpte för flera månader sen när hon sov på hotell och tyckte att täcket var så myyyyyysigt! Köpte det fluffigaste jag kunde hitta, och tydligen funkade det fint under natten som kom =)

Nyår bestämde jag för ganska länge sen att vi skulle bo på hotell. Det smäller som FAN här mellan husen på nyår, och även om hunden klarat sig OK senaste åren vi bott här så kände jag att det är onödigt att utsätta en pyttebebis för det, så vi checkade in på hotell hela familjen. Vi bodde bara 1 km hemifrån, promenerade till hotellet, men det var ett riktigt smart drag! Fram till midnatt hörde jag inga smällar alls. Vid tolvslaget hörde jag lite på håll, och kl 01 var det några korkade jävla hotellgäster som gick ut på hotellets parkering och smällde lite, men det gick överlag himla bra.

Hunden och barnet sov, och jag spelade bingolotto och stickade. Enda böket var väl att Signe är så lättväckt, så hon vaknade ungefär tusen gånger under kvällen eftersom alla aktiviteter plötsligt hände i hennes ”sovrum”… Vid midnatt vägrade hon somna om, hon var vaken till typ 02, så vi var inte skitpigga när det var dags att gå upp. (05,30 enligt Signe.)

Och så var det nytt år. Som än så länge flyter på ungefär som det gamla.

Jag har varit lite nyfiken på om pappan ska höra av sig nu när han är långledig och i stan, men nej. Inte för att jag egentligen önskar att han ska det, men med tanke på hur mycket han har härjat och gormat att han SKA VARA INVOLVERAD (som om jag någonsin tänkt hindra honom.. Men det verkar som om ”involverad” mest betyder BESTÄMMA SAKER) är det ju lite intressant att vi inte har hört ett ljud från honom sen vi träffades för en och en halv månad sen. Skönt, om han låter det vara så. Värre om han kommer om ett år och plötsligt ska engagera sig… Än så länge är ju Signe så liten, men om han bestämmer sig för att hatta fram och tillbaka i hennes liv när hon blir äldre kommer jag bli förbannad på riktigt. Bättre då att han bara håller sig borta, vi klarar oss fint ändå! (Vilket jag misstänker stör honom lite, det lät så när vi träffades…)

Men nå, gott nytt år!

How I met my stalker…

Är det inte förunderligt, egentligen, hur jäkla liten världen är?

Jag och Frodis lärde ju känna varandra på ett hundforum för… Ja jag orkar knappt ens gissa hur många år sen, hon kommer ändå rätta mig för att jag har fel (hehe), men typ sexton-sjutton år sen? 2002 tror jag att jag började hänga där. Första gången vi träffades var flera år senare, på perrongen i Hallsberg! Eller tekniskt sett på tåget MOT Hallsberg. Jag kom från Norrland, Frodis hoppade på i Örebro för att vi skulle ses i Hallsberg.

Fun fact. Men livet, eller hur?

På samma forum hängde en tjej som heter Linn (Sorry, nu outar jag dig lite), som inte var sådär arg och provokativ som jag och Frodis tenderade att vara, men som tyckte att vi var helfestliga! (min tolkning…)

När vi hade härjat runt i några år blev det lite väl stelt med regelverket (wonder why…) vilket medförde att vi helt enkelt tappade lusten. Kanske lite i kombination med att jag började jobba och inte kunde sitta uppe hela nätterna, och Frodis bytte från nattjobb till dagjobb och sådär. Livet, helt enkelt, men vi mer eller mindre övergav forumet. Eller nå, jag har TYP hela forumet som vän på min facebook 😉

Men HUR som helst (jag dricker vin, låt mig filibustra!) På detta forum fanns även människor som var något mer low key, t ex Linn. Hon hängde sedan med hit, och till Instagram, och har härdat ut bland alla mina (bebisinlägg) mindre seriösa poster (av alla mina sociala medier är denna, som är mer eller mindre skild från min familj, den där det postas åtminstone NÅGOT med någon form av substans… Instagram är skapligt på riktigt, facebook är nästan bara rent trams och spam känns det som även om mycket är kopierat från insta.), och inte övergett mig!

(Jadå, jag SER hur rörigt det där stycket är, men läs det minst tre gånger till så…)

HUR som helst. Jag såg en sjukt cool tomte på Citygross. Ville ha en själv men insåg att det skulle bli JÄTTEJOBBIGT att ha ett julpynt som behövde eget rum efter julen (alltså, den var JÄTTESTOR!) och gav upp den tanken. Men Linn ville ha en tomte, och eftersom den inte fanns i hennes närmsta butik, och började ta slut i hennes näst-närmsta butik, dvs MIN butik, erbjöd jag mig att köpa en, och så blev det.

Tomten fick bo här ett tag. Vara med på glöggmingel och skrämma skiten ur mig på nätterna där han stod och lurpassade bakom min skrivbordsstol (granen tog hans ursprungliga plats…), och sen kom Linn och hämtade honom en dag när hon var i krokarna!

Jag, som den fashionista jag är, var för dagen iklädd pyjamas. Dessutom vaknade Signe ganska exakt 30 sekunder innan Linn kom, så det blev lite sådär… ”Ja men hej, välkommen hem till mig som du aldrig har träffat, jag går in i mitt sovrum och stänger in mig där ett tag! Prata med hunden så länge…” Nå, nu visade det sig snabbt att Signe inte hade några som helst planer på att somna om, så hon fick hänga med och vara social och fika lite, vilket var himla trevligt! Vi har en del gemensamt, fast vi inte alls känner varandra (ännu).

That’s how I met my stalker 😉 Kul att det för en gångs skull inte är jag som är stalkern, det är ju annars min grej 😉

Nu måste jag, hur gärna jag än önskar att jag ”fick” ta ett glas vin till, gå och sova… Signe vaknar senast om 40 minuter för sin första matpaus. Nästa gång kanske jag tar mig för att blogga om hennes sömn… Eller icke-sömn… Fast senaste tre dagarna har hon faktiskt sovit rätt OK efter vissa krafttag och omorganiseringar från mammans sida. (Ergo vin, för nu behöver jag inte vakna en gång i timmen…)

Go’natt!

All new (stuff) me…

Tydligen ser inte kroppen ut exakt som innan man fick barn (go figure…) utan mer eller mindre hela underklädeslådan behövde ersättas med nytt. INTE billigt när man inte kan handla på HM direkt, och jag har dragit ut på det i en mindre evighet eftersom bara tanken på att rodda det projektet med vidhängande bebis gjort mig kallsvettig… Man ska ju inte bara lite snabbt prova en tröja, som man kanske inte ens BEHÖVER prova, utan verkligen strippa av sig allt och MÅTTANPASSA grejerna…

Men, nu kände jag mig modig, så jag tänkte att jag lite snabbt skulle riva av det och iaf få EN BH som höll brösten strax ovanför midjehöjd. Så, jag drog med min bebisen in på Hunkemöller och sa att jag nog möjligen kunde behöva rätt mycket hjälp… Det var inga som helst problem! Jag var ensam i butiken, så hon gick raskt och hämtade sitt måttband, mätte lite, granskade lite och gick sedan och plockade fram tre modeller i en blygsam G-kupa… Medan jag provade dom underhöll hon barnet (alltså, ljuvligt!!) och ungefär tjugo minuter senare kom jag ut ganska mycket fattigare, men med två perfekt sittande BHar och en glad bebis. Suveränt!!

Efter det gick ”vi” och åt på chop chop. Bebisen hade tappat tålamodet lite, men hon fick min lyckokaka att leka med och så var det frid och fröjd… Knäppis!

Både jag och mina vänner har försökt köpa leksaker i trä åt henne, istället för plastsaker som inte är miljövänliga och går sönder. Tyvärr är hennes favoritleksak en plastskallergrej vi (jag) fick av S när jag var i Australien! Det är alltid bebisens toy of choice, och hon leker genom att slå den våldsamt mot låret så den skallrar. Rätt kul att se, finns filmer på instagram! (@ciccilus)

Eftersom hon börjat intressera sig mer för SAKER nu, och då främst såna som låter såklart så gick jag och köpte en leksak åt henne TROTS att det snart är jul. Det fanns ingen i trä, så hon fick en plastboll. Den blev poppis direkt! Lätt att hålla i, och låter!

Mamman fick också en ny pyjamas… Ska man ändå bara gå hemma och drälla kan man väl göra det i en pyjamas som inte är fem år gammal och fem storlekar för stor… 😉

All new me. Jag vet att man inte ska köpa grejer precis före jul, men oddsen att någon vill köpa vare sig pyjamas eller underkläder åt mig är nog inte överväldigande…

När det rycker i block-fingret…

Igår när jag gick och la mig postade jag på FB om mina tyskastudier som jag bedriver nu när jag går hemma hela dagarna. Något om att det är mycket upprepning av samma sak, men att jag ändå har det trixigt med att hålla isär olika begrepp som betyder ungefär samma sak, men ändå inte ALLS samma sak… Sen somnade jag.

Någon timme senare, efter att ha nattat om Signe, slirade jag in på FB för att slösurfa lite medan jag väntade på att kunna somna om igen (Signe var helt plötsligt vaken en hel timme mitt i natten, så jag hann ju vakna…) och då hade mamma och hennes nya man kommenterat på den statusen…

Mamma hade skrivit typ ”Skit i det där, umgås med din dotter istället!” och hennes man något i stil med att jag kanske någon gång skulle inse att jag måste värdera om mitt liv… Jag kan inte gå tillbaka och kolla för jag blir så jävla arg bara jag tänker på det…

Så, om vi bortser från det helt uppenbara, att Signe SOV, ska jag BARA ha henne som intresse nu resten av livet? Är hon allt jag ska tänka på? Ska jag upphöra att existera som person när hon somnar, och bara stirra tomt in i väggen tills hon vaknar igen? Ungefär något åt det hållet svarade jag mamma, och fick till svar ”nej, gör vad du vill!”

Eh ja? Så håll bara käften då!

Alla svar jag hade till hennes man var för icke-rumsrena, så jag svarade, efter lång betänketid, bara med att fråga om det var årets horoskop han tyckte att jag skulle ta del av? Hur FAN kan man ens ha mage att säga så åt en människa man inte ens känner? Vi har träffats EN gång! Han har inte en jävla aning om hur jag värderar mitt liv, och definitivt inte ett jävla skit med den saken att göra!

När jag hade lugnat ner mig somnade jag om, och någon av dom senare 30 gångerna barnet vaknade hade dom kommenterat ännu mer, totalt osammanhängande inlägg som inte hade ett dugg med det faktiska inlägget att göra och som gjorde det oerhört uppenbart att dom öppnat både en och två flaskor glögg där hemma. Jag var så irriterad att jag knappt kunde somna om, och hade MÅNGA svar på fingerspetsarna som jag valde att inte posta. Det sista jag postade var i morse vid sju, när jag sa att dom kanske kunde ta sitt fyllehärjande någon annanstans än mina inlägg på facebook. Idag har dom haft den goda smaken att förhålla sig JÄVLIGT tysta, och det är tur det, för ett enda jävla inlägg till så hade jag blockat dom. Det är ingen jävla mänsklig rättighet att få härja runt varken i mitt liv eller mina statusar på facebook.

Min relation till min familj är ju inte okomplicerad sen tidigare, men jag brukar konsekvent ignorera mammas kommentarer istället för att bemöta dom, speciellt sen Signe föddes och hon kommenterar på A L L T hela tiden. Den här gången kunde jag inte hålla käften dock. ”Skit i det där, umgås med din dotter istället”… Jag blir förbannad bara av att tänka på det. Rätt jävla person att öppna käften.

Annars är det lugna gatan. Ongen är hård i magen och sover lite sämre igen, men kanske har det blivit lite bättre idag så att vi får sova… Hon var vaken ända till klockan 19(!) så jag tror faktiskt att jag ska gå och lägga mig nu, och chansa på att hon sover lite längre än till det vanliga 22-rycket.  Ska bara blocka några på facebook först…