Förresten, SVAMP!

E, som kan det här med svamp, tog med mig ut i skogen i lördags och plockade svamp. Och med PLOCKADE SVAMP menar jag att hon visade vad man kan plocka, plockade, rensade, visade och förklarade, och sen gav hon mig all svampen när vi skulle åka hem. Snällt!

Jag HADE väl tänkt vara mer aktiv i mitt eget plockande, men med en sovande bebis på magen var det bökigare än jag hade föreställt mig.

”vi” plockade bland annat olika soppar, och kantareller och några Karl Johan. Sopparna hann jag ta tag i att förvälla och frysa in när Signe hade somnat, så dom ligger i frysen och väntar på att jag ska komma på vad jag ska laga av dom! Resten står tyvärr kvar i mitt kylskåp, och jag MISSTÄNKER, har inte vågat titta, att dom är förstörda nu. Jag orkade inte i lördags, klockan hann bli sängdags, och sen har Signe varit så gnällig och besvärlig så jag har inte ORKAT när hon väl somnat. Slöseri, men så får det väl bli ibland. När jag känner mig modig ska jag undersöka påsen.

Men soppar har jag! Tips på vad man kan göra med dom?

Hashtag livet

Höga berg och djupa dalar…

Ena natten sover Lillknorran helt perfekt. Tre timmar i stöten med bara en enda matning emellan, det är som om man fick sova sex timmar i sträck nästan… Så kontrar hon med att vara lite extra gnällig på dagen istället, och vilja bli underhållen snarare än att jollra på för sig själv…

Nästa natt vaknar hon en gång i timmen med misstänkt ont i magen, för hon PANIKSKRIKER, verkligen i panik. Och nu snackar vi om ett barn som knappt gråter annars. Hon knorrar mest. Låter som om hon MORRAR. Men inte den natten, det var förjävligt… Då ser mamman en smula psykotisk ut dagen efter…

Tur för henne att hon är så OTROLIGT söt.

Sen kommer en helt ok natt, men en oerhört tidig morgon… När jag går och lägger mig runt 22-23 på kvällen brukar hon vara redo att vakna. Minsta andetag brukar kunna väcka henne. Då är det perfekt att ta upp henne, byta blöja och mata henne medan man själv ändå är vaken, så slipper man bli väckt åtminstone EN gång under natten. Men igår sov hon som en sten. Hunden flängde runt och och gjorde ljud, hoppade upp och ner från sängen (duns, duns, duns…) osv, men hon bara snarkade vidare, så jag lät henne sova. Hon sov ändå till 02 innan hon väckte mig första gången, och sen sov hon vidare till 05, men där tog det stopp.

Det gick bra att mata henne och byta blöja, men sen kom panikskriket. 05,30 hade hon fortfarande inte lugnat sig så då gav jag upp och gick upp. Sen somnade hon om i vagnen medan vi gick en ovanligt lång morgonpromenad (1,5 timme) och sover fortfarande. Lyllos.

Den där jävla(!) ersättningen ställer till det med magen för henne. Förhoppningsvis går det över när magen vant sig, och förhoppningsvis sker det snart. Eller, förhoppningsvis slipper jag ge henne så mycket! Jag ropar inte hej ännu, men jag tycker att jag har fått mer mjölk senaste dagarna. Dock tar det OTROLIGT lång tid för den att produceras.

På manspersonsfronten intet nytt. När vi ses känns allt oftast toppen, speciellt den kvällen vi var hemma hos honom och käkade middag och drack vin. När vi inte ses funderar jag ganska ofta på om det är värt besväret… Just nu är jag ganska mycket inne på att det inte är det, men som bekant kan det svänga snabbt… Kan det inte bara vara enkelt någon gång?

Utöver det händer det inte så mycket i livet. På fredag kommer Frodis hund hit och ska sova över, jag överväger att omplacera min egen hund (någon som är sugen? Han är världens gulligaste och vill sova under täcket.) och jag gör en jäkla massa äppelmos.

Och nu vaknade barnet. Över och ut.

Kroppen gone wild… TW kroppsvätskor

Nä hörrni, hur mycket jag än ammar trots att det inte finns någon mjölk så blir det inte mer. Snarare mindre. Det sista desperata försöket får bli att pumpa mellan alla fruktlösa amningar. Hjälper inte det, utan jag fortfarande inte har någon mjölk, så får jag bara ge upp och enbart ge ersättning trots att jag vill amma. Surt!

Märkligt ändå. För bara en vecka sen hade jag så mycket att det rann på nätterna, och nu ingenting.

Dessutom verkar jag ha fått tillbaka min mens, så här SJU VECKOR efter förlossningen. Det är förvisso lite svårt att avgöra eftersom det i teorin kan vara avslag fortfarande, men nej, jag tror det är mens. Avslaget har haft uppehåll i lite mer än en vecka, och jag vet att det kan börja om igen men den här blödningen är helt olika. Den är precis exakt som den brukar vara när jag har mens. Kroppen känns som när jag har mens också.

Kroppen! Märklig tingest! Det är som om den bara bestämt sig för att nu är vi minsann klar med den här bebisen, den får klara sig själv, nu ska vi göra en NY!

Men nja, jag tyckte förvisso VÄLDIGT mycket om att vara gravid, men någon mer bebis blir det inte om jag får bestämma. Sorry kroppen. Så, börja gärna producera mjölk igen!

Ett lyxigt barn

Även om jag gnäller och ynkar lite när det känns som om jag inte fått göra NÅGONTING på egen hand på en hel dag, så inser jag att jag är ganska bortskämd med min bebis…

Ser folk på facebook som hela tiden ”ondgör” sig över att deras småttisar är vakna sent på kvällen och inte ALLS vill sova, samtidigt som min sussar så sött… Jag inser att det kan komma att ändras, men ändå.

Nu sover hon i egen säng, tack och lov. Jag var helt klar redan innan hon föddes över att jag inte vill ha henne i min säng (Du kommer ääääääändra dig, sa dom. Well. Inte ännu iaf…), men när hon var pytte-pytte så ville hon inte sova utan att jag hade min arm runt henne-hela natten. Hon låg bredvid mig i babynest, och liksom hade sina ben ÖVER min överarm, så att underarmen kunde ligga precis bredvid/mot henne. Så sov vi! Förvisso mysigt, men ändå.

Nu är hon helt nöjd med att somna i sin säng, om jag bara håller en hand på henne tills hon somnat, och det tar väl en kvart eller så. Inget gråt eller skrik, hon bara ligger och filurar lite tills hon somnar.

Mellan 18,30 och 20 (väldigt sällan så sent som 20 nu för tiden) lägger hon sig, och sen sover hon. Fram till 20 ca kan hon vakna till en gång och vara lite ledsen, men somnar om ifall jag går in och sätter mig med henne igen. Efter 20 vaknar hon i princip aldrig. Inte förrän natt-racet startar någon timme efter att jag gått och lagt mig. Det är väl det jobbiga. Att från ca midnatt, kanske lite senare om jag har tur, så vaknar hon ungefär en gång i timmen/varannan timme och vill äta. Hon somnar om direkt efter, men att bli väckt så tätt i princip hela natten är rätt knäckande. Visst kan jag gå och lägga mig typ när hon lägger sig, men jag behöver verkligen den där stunden utan henne på kvällen för att orka vara mamma dagen efter. Vissa dagar längtar jag redan på morgonen efter att klockan ska bli 18 så jag får börja natta henne *S*

Men så har jag också begåvats med ett barn som inte opponerar sig mot att vara i sjal eller sele. Jag har förvisso aldrig gett henne ett alternativ heller. Visst är det lite bök att stöka runt hemma med henne i selen eller den vävda sjalen eftersom hon inte är stadig i nacken så jag måste hela tiden parera med en hand, men det kunde varit så mycket värre. Trikåsjalen fungerar bättre, den har ju stöd för nacken inbyggt. Det GÅR att göra det mesta med henne i sjal eller sele, så jag är nästan aldrig låst eller hindrad från att göra saker.

Sen är hon, precis som sin mor, en vanemänniska. Hon köper nästan vad som helst, så länge det är så vi BRUKAR göra. Aldrig ett problem att gå morgonpromenad med hunden, hon ”vet” att det är det vi gör direkt hon fått ny blöja och frukost. Sällan problem att natta henne, hon ”känner igen” rutinen med bad, pyjamas och mat. Allt däremellan däremot är meckigare, eftersom resten av dagen är mer eller mindre utan rutiner än så länge.

Men på det hela taget, jag har en otroligt lättsam bebis. Plus att hon är världens mysigaste.

Bra tips!

Efter linas tips i kommentarerna nedan testade jag att först amma, sen mata efter morgonsnoozen (jag hann precis få tvätten av köksbordet innan hon vaknade)

Eum… Hon tömde båda brösten, åtminstone det ena var rejält fullt, OCH en flaska. Hungrigaste bebisen i stan!! 😧

Städning-ett flerdagsprojekt

Det går lite upp och ner det där med morgonsnoozen. Igår snoozade hon i FYRA TIMMAR, så jag fick väcka henne för att kunna mata och byta på henne, så att jag skulle kunna gå på affären.

Just nu ser det ut som nedan. Jag SKULLE behöva göra en massa saker, men hon kommer troligen vakna direkt jag påbörjar något. Dagens snooz är inte alls lika djup som gårdagens.

Manspersonen med tillhörande junior kommer hit på fredag och ska äta middag, och innan dess behöver jag verkligen städa… Hunden fäller, det ligger tvätt (ren) på köksbordet och det råder i största allmänhet ett kaos. Det är liksom inte så prioriterat, men just när manspersoner ska komma på besök kan man ju iaf LÅTSAS…

Men, när lillknorret inte snoozar snällt får man ta det stegvis. Ta ungefär vad man hinner på fyra minuter, innan hon vaknar. Dagens ”steg” blev att tvätta mattan i köket som jag spillt på. Sen prioriterade jag att blogga lite, när hon nu ändå sover så snällt… I morgon kanske jag rent av plockar av vardagsrumsbordet… 😉

Hmm, intressant…

Eftersom matbaren redan ikväll var helt torrlagd var det ju tur att jag köpt hem ersättning. Jag gjorde i ordning 100 ml, och tänkte att det skulle vara för mycket, men då kunde jag ju se ungefär hur mycket hon vill äta i ett mål mat. Jag ammade henne ungefär en timme tidigare, och hon verkade skapligt nöjd efter det.

Jo men tjena… Dom där 100 millilitrarna slurkade hon i sig på några få minuter. En liten, liten slurk lämnade hon kvar. En munfull kanske, men jag drar slutsatsen att hon faktiskt var mätt, och inte bara slutade för att maten var slut.

Så. Ett skapligt normalt mål vill hon alltså äta ungefär en deciliter? Då är det kanske inte så konstigt att jag blir tom? Jag har ingen aning om vad som är normalt, men ett bröst kan ju inte rymma så himla mycket mer än en deciliter?! Och äter hon då varannan timme eller så kan jag tänka mig att det inte hinner återskapas till full mängd, och så är hon svinhungrig på kvällen. Kanske inte så konstigt då om hon vaknar en gång i timmen på natten, hon måste ju vara hungrig?

Jag vet som sagt inte, nu har jag äntligen något att fråga BVC om! Vad glada dom ska bli 😉 Och det ska bli intressant att se hur vikten ser ut, nu när det ”krånglar” lite med maten. Ska hon äta så mycket (det kanske inte är mycket? Men det KÄNNS mycket!) så får jag kanske helt enkelt släppa det där med att bara amma, bita i det sura äpplet och komplettera med några mål ersättning.

Resignerar

(100 besökare på ett dygn, shit! Har ni lite att göra på jobbet? Haha!)

Jag har fått resignera. Senaste dagarna har lillknorret ätit så våldsamt att det är helt tomt på kvällarna, lagom tills hon ska gå och sova, och mer eller mindre lika tomt efter frukost eftersom hon äter så mycket på nätterna. Brösten som förr var stenhårda på nätterna är så mjuka så…

Helst vill jag bara amma henne. Inte av några moraliska orsaker utan för att det är enkelt, och jag tycker det är mysigt, plus att hon inte blir förstoppad. Jag vill inte hålla på och slabba med flaskor och vispar och värma ersättning hit och dit, som antingen är för varm eller kall.

Men, om det nu inte FINNS någon mjölk som hon kan amma så måste jag ju ge henne ersättning, och hoppas att mjölkproduktionen ökar. Tanken är väl att jag i så fall ger henne ersättning på kvällen, innan hon lägger sig, så att jag har mjölk under natten och kan amma henne då istället för att kliva upp och börja slabba med ersättning en gång i timmen. (Utvecklingsfaser, ljuvligt…)

Wish me luck och be en liten bön för ökad mjölkproduktion!

Stygg bebis…

Den här stygga lilla raringen var volontär på pride igår. Jag fick också följa med, om hon skulle bli hungrig. Hon charmade alla, fick en present i egenskap av prides yngsta volontär, och sov sig igenom hela passet i bärselen. Det innebar att hon sov nästan oavbrutet (två matpauser) från 8,30 till ca 14 när hon fick ett totalt sammanbrott (eftermiddags/kvällsgnället) och vi åkte hem eftersom vårt pass ändå var slut.

Det är ändå fantastiskt hur dom kan sova nästan en hel dag, och ändå vara helt slut av alla intryck dom sovit sig igenom… Planen var att vi skulle åka ner igen på kvällen för att se lite av showen och bli avtackade på scenen, men den här lilla donnan somnade för natten klockan 18 redan, så vi stannade hemma.

Är det något man kan lita på så är det att när hon väl somnat för natten, då sover hon i ca sex timmar om inget drastiskt inträffar. Det var ju skönt när hon somnade runt 20, men senaste veckan har hon lagt sin natt-sov tidigare och tidigare på kvällen, hur jag än försöker hålla henne vaken. Inatt vaknade hon mao runt midnatt, och har velat äta ungefär en gång i timmen sen dess. Jag fick tom nästan slut på mjölk, och det har aldrig hänt tidigare!

Vid halv sex gav jag upp, gick upp och bytte blöja och tog på henne kläder. Sen la jag henne i sängen under täcket (det är SVINKALLT!) medan jag klädde på mig själv, och där låg hon och var så glad och nöjd så… Stygg bebis. Sen när jag tagit på hunden, mig och vagnen regnkläder och gick på morgonpromenad så somnade hon om, och sover fortfarande… Stygg bebis!

Om några timmar ska vi åka ner igen och volontera lite mer, men idag är det bara städning och borde vara ganska snabbt avklarat.

Tur du är söt…

Nej men oj vad jag är svart under ögonen, har jag glömt tvätta bort sminket? När hade jag ens smink..?

Eller nähä, jag blir bara väckt en gång i timmen mellan 02 och 06 av mitt älskade barn, som sedan somnar om när jag väl klivit ur sängen… I morse hann jag fixa potatisland, äta frukost och duscha medan hon morgonsnoozade…