Och året det gick…

Exakt två veckor kvar innan jag börjar skola in den nyblivna ettåringen på förskolan! SHIT vad tiden gått fort!

Vi hade ett mycket stillsamt firande i lördags, bara ett enkelt firande med närmast sörjande, typ. Oklart om den andra halvan av hennes DNA tänker på att hon fyllt år, skulle tro att det helt gått honom förbi. Han hör av sig ibland och föreslår att vi ska ses, men sen blir det inget av med det. Han har slutat jobba i Stockholm och är, åtminstone just nu, i Örebro. Han åker till Göteborg idag för att ”smygstarta” på nya jobbet och jag föreslog att vi skulle ses innan, men jag gissar att svaret blir något i stil med att han inte hinner. Oh well!

I fredags var vi på tur! Min stalker L tog med oss ut i skogen i Tiveden och gick på tur med oss, så OFANTLIGT skönt det var! Dels att komma ut och se något annat, men det var också helt magiskt fin natur. Vi valde att gå Trollkyrkorundan som är en halvkrävande led så det var ganska svettigt att bära Signe i selen, men det gick bra och det var SÅ värt det! Jag tog lite bilder, men det går helt enkelt inte att göra naturen rättvisa med dom bilderna. Det var trevligt!

Den ursprungliga planen var att vi skulle packa med oss tält och gå en längre sväng, och övernatta halvvägs eller så, men jag vet inte hur jag tänkte… Bära både Signe (10 kilo) och packning på ca 10 kilo? Väska bak och stort barn fram? Nja, jag tänkte nog helt enkelt inte är jag rädd… Så vi ändrade planen till att lasta packningen på cykel och cykla ut i naturen och tälta, och DET är ju helt genomförbart! Jag har gott om plats i cykelvagnen, och även om det blir tungt så går det ju.

Men den planen sket sig av att Signe haft en LÅNG period med jobbiga nätter nu. I ungefär en månad har hon vaknat på natten och inte kunnat somna om, utan gråtit och skrikit i en-två timmar… (Det har gett sig nu, peppar peppar). Att sova i tält med en gråtande, skrikande ettåring känns inte så sjysst mot ALLA ANDRA som helt hypotetiskt också vill sova i närheten den natten. Så vi avvaktade med det och gick en dagstur istället.

Den turen gav mersmak, jag vill ut i skogen mer! Allra helst vill jag ju till fjälls. Hyra en stuga och gå dagsturer är ju helt hanterbart även med en ettåring. Men det är dyrt, så då vill man ju gärna dela stugan med någon annan som också vill ut i fjällen, och det kryllar inte av sådana människor i min närhet tyvärr.

Annars händer inte så mycket här… Dom jobbiga nätterna har resulterat i att mamman går omkring som en zombie på dagarna och har fullt upp med att överleva. Lever för två-timmarstuppluren vi tar mellan 11 och 13 på dagarna och orkar med MAX en aktivitet/dag. Jag är lite orolig för att börja jobba igen. Antingen blir det BÄTTRE, för att jag får en stund/dag utan mitt eget barn. Eller så blir det VÄRRE, för att jag ägnar dagen åt att vårda ANDRA barn. Men jag tänker att i ett arbetslag är man ju flera personer och delar bördan, så jag hoppas att det ska bli lite chill. Om inte annat har jag ju rast varje dag, vilket innebär att jag har 30 min VARJE DAG när jag kan göra exakt vad jag vill. UTAN BARN! Mind blowing…

Snabb statusrapport på barnet i fråga gör gällande att hon började gå när hon var tio månader, och nu flänger hon runt som en virvelvind! Klättrar och far, slår sig och lär sig. Hon går inte alltid åt samma håll som jag vill gå, men hon kan utan problem gå t ex ut på parkeringen själv om jag har händerna fulla. OERHÖRT skönt!

Hon tog paus med pratandet när hon började gå, men nu har det börjat lite igen. Hon kan säga hej hej! Tack tack! och nejnejnej! Undrar vad det beror på 😀 Annars är hon i stadiet när hon pekar på saker för att få veta vad det är, och sedan repeterar. Lampa heter ”mmmmba!” och är nog det hon har lättast för att repetera.

Det känns lite sorgligt att jag knappt kommer få se henne framöver, hon kommer ju vara mer vakentid på förskolan än hemma. Känns som om jag kommer missa mängder med utveckling för att vi aldrig ses… Men men. Livet livet.

En reaktion till “Och året det gick…

  1. Lina says

    Jag var hemma med tvillingarna tills de var nästan 2 år. Trots detta missade jag när båda började krypa och när en av dem började gå..😂 Så man missar ändå allt…

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.