Wanderlust

Att vara föräldraledig i ett år (strax över) vore ju kanon, om man var ekonomisk oberoende…

Man har ju all tid i världen att göra alla stimulerande och utvecklande saker man kan DRÖMMA om, och INGA som helst pengar att göra det för. Slöseri med liv.

Jag tröttnade på det och drog ut på tur. Tillsammans med en bok fick jag en inbjudan till releasefest. Alla såna event är alltid på vardagar i Stockholm, så jag brukar aldrig kunna åka, men nu bestämde jag mig för att åka! Bokade lite spontant tåg och hotell, packade en väska, satte Signe i bärselen och drog!

Själva ”festen” skulle bara vara en timme så jag kände att det inte fick vara själva huvudeventet, så jag kollade upp lite museer och andra grejer. Dessvärre var det en måndag, och på måndagar är huvudstaden stängd. Jag fattar att det beror på att det är öppet helger, men kom igen?!

Några få saker var öppet, och av dom var jag mest intresserad av Fotografiska, så det fick det bli. Eftersom jag är jag researchade jag sjukt noga innan jag åkte och visste precis vilka tunnelbanestationer jag skulle åka till och vilka gator jag sen skulle ta sikte på, så det hela gick sjukt smidigt även med en tiomånaders bebis på släptåg! Nu har jag förvisso en väldigt snäll bebis som finner sig i att åka sele, och Stockholm är ju ingen världsmetropol, men jag känner min ändå sjukt stolt över att allt gick så smidigt! Värsta proffset!

Jag orkar inte redogöra för hela dygnet vi var där, men vi kan väl sammanfatta det med att det var skönt att komma bort, stärkte självförtroendet och gav värdefull stimulans till mamman. Kan också säga att jag kommer boka ett annat hotell nästa gång. Det var helt ok, men FY FAN vilka obekväma sängar! JÄTTEMJUKA, så det kändes som om man sjönk ner i kvicksand och sen aldrig mer kom upp! Plus att det var nästan tropisk värme på rummet. Jag överdriver inte ens när jag säger att jag inte sovit så dåligt på MÅNADER, och då har jag ändå en liten bebis… Hon sov också dåligt. Men gillar man jättevarmt och jättemjuka sängar så var resten av hotellet absolut helt ok!

Jag kan också säga att det går inte att köpa snabbmat på Norrmalm. Min plan var att köpa hämtpizza och äta på hotellet till middag. Enligt eniro skulle det finnas en pizzeria runt hörnet. Det gjorde det inte.

Visst kunde vi gått på restaurang, men att släpa med en trött tiomånaders bebis till en fin (för det fanns bara såna) restaurang, betala för en hel portion mat åt henne och sen är hon mätt efter en potatis? Nej tack. Då är det bättre att vi köper något och delar på när vi är på rummet! Tyvärr så sket det sig ju, och efter många om och men hittade jag en hemköpsbutik som tack och lov var välutrustad. Lite grillad kyckling (dvs en hel…) från charken och lite pasta och melon från salladsbaren så fick vi ihop något slags middag med något slags näringsinnehåll. Signe fick äta pasta, kyckling och melon och var HUR nöjd som helst med att sitta på golvet och äta, och när hon somnat åt jag grillad kyckling i hotellsängen. Maken till dekadens!

Allt som allt väldigt trevligt, även om jag sovit bättre i mina dagar.

Idag var vi och skaffade pass till familjens minsta person. För ganska exakt en månad sen satt jag i vild frustration och kollade på semesterresor, och konstaterade att det har vi inte råd med. Sen slirade jag in på ”sista minuten” och insåg att jag hade kunnat få en vecka på något varmt ställe för strax över 2000kr, och det HAR jag råd med! Förutsättningen var att jag kunde åka redan dagen efter, och det hade jag ju kunnat-om Signe haft pass. Även om det kanske inte KRYLLAR av just så billiga resor så händer det ju bevisligen, så jag bokade genast tid för att skaffa pass till barnet, och idag var den första lediga tid dom hade.

Nu är ju jag som jag är och var hos polisen i gooood tid (alltså, vi kliver upp FEM, att vänta hemma på att klockan ska bli HALV ELVA med en rastlös bebis?! Nä.) och hade redan fyllt i alla papper, tagit fram mitt leg och gjort en mental plan över hur jag skulle få henne att titta in i kameran (OJ vad jag såg andra familjer kämpa!) men är ändå imponerad över hur snabbt det gick! Jag tror, på riktigt, inte att det tog mer än MAX fem minuter. MAX.

En sak jag också uppskattade VÄLDIGT mycket var att polisen som skulle utfärda hennes pass frågade ”är du ensam vårdnadshavare” istället för att fråga efter den andre föräldern. Den kan tyckas som en fånig sak, men för mig kändes det viktigt! Flera gånger i veckan får jag säga ”jag är ensam vårdnadshavare/förälder” till vilt främmande människor som frågar efter pappan (inte ens så pass öppensinnigt att man tänker att det kan vara en kvinna, nej då), så att hon inte förutsatte att det fanns en till förälder kändes faktiskt både stort och fint! Jag borde sagt det till henne men gjorde det inte för hon var så effektiv, men det är faktiskt en viktig skillnad för mig. Bra där polisen!

Men nå. Om en vecka eller så har Signe pass, och mamman kan börja kolla lite mer seriöst efter löjligt billiga resor med noll förvarning, så rätt vad det är kanske vi bara sticker! Jag hoppas det…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.