How I met my stalker…

Är det inte förunderligt, egentligen, hur jäkla liten världen är?

Jag och Frodis lärde ju känna varandra på ett hundforum för… Ja jag orkar knappt ens gissa hur många år sen, hon kommer ändå rätta mig för att jag har fel (hehe), men typ sexton-sjutton år sen? 2002 tror jag att jag började hänga där. Första gången vi träffades var flera år senare, på perrongen i Hallsberg! Eller tekniskt sett på tåget MOT Hallsberg. Jag kom från Norrland, Frodis hoppade på i Örebro för att vi skulle ses i Hallsberg.

Fun fact. Men livet, eller hur?

På samma forum hängde en tjej som heter Linn (Sorry, nu outar jag dig lite), som inte var sådär arg och provokativ som jag och Frodis tenderade att vara, men som tyckte att vi var helfestliga! (min tolkning…)

När vi hade härjat runt i några år blev det lite väl stelt med regelverket (wonder why…) vilket medförde att vi helt enkelt tappade lusten. Kanske lite i kombination med att jag började jobba och inte kunde sitta uppe hela nätterna, och Frodis bytte från nattjobb till dagjobb och sådär. Livet, helt enkelt, men vi mer eller mindre övergav forumet. Eller nå, jag har TYP hela forumet som vän på min facebook 😉

Men HUR som helst (jag dricker vin, låt mig filibustra!) På detta forum fanns även människor som var något mer low key, t ex Linn. Hon hängde sedan med hit, och till Instagram, och har härdat ut bland alla mina (bebisinlägg) mindre seriösa poster (av alla mina sociala medier är denna, som är mer eller mindre skild från min familj, den där det postas åtminstone NÅGOT med någon form av substans… Instagram är skapligt på riktigt, facebook är nästan bara rent trams och spam känns det som även om mycket är kopierat från insta.), och inte övergett mig!

(Jadå, jag SER hur rörigt det där stycket är, men läs det minst tre gånger till så…)

HUR som helst. Jag såg en sjukt cool tomte på Citygross. Ville ha en själv men insåg att det skulle bli JÄTTEJOBBIGT att ha ett julpynt som behövde eget rum efter julen (alltså, den var JÄTTESTOR!) och gav upp den tanken. Men Linn ville ha en tomte, och eftersom den inte fanns i hennes närmsta butik, och började ta slut i hennes näst-närmsta butik, dvs MIN butik, erbjöd jag mig att köpa en, och så blev det.

Tomten fick bo här ett tag. Vara med på glöggmingel och skrämma skiten ur mig på nätterna där han stod och lurpassade bakom min skrivbordsstol (granen tog hans ursprungliga plats…), och sen kom Linn och hämtade honom en dag när hon var i krokarna!

Jag, som den fashionista jag är, var för dagen iklädd pyjamas. Dessutom vaknade Signe ganska exakt 30 sekunder innan Linn kom, så det blev lite sådär… ”Ja men hej, välkommen hem till mig som du aldrig har träffat, jag går in i mitt sovrum och stänger in mig där ett tag! Prata med hunden så länge…” Nå, nu visade det sig snabbt att Signe inte hade några som helst planer på att somna om, så hon fick hänga med och vara social och fika lite, vilket var himla trevligt! Vi har en del gemensamt, fast vi inte alls känner varandra (ännu).

That’s how I met my stalker 😉 Kul att det för en gångs skull inte är jag som är stalkern, det är ju annars min grej 😉

Nu måste jag, hur gärna jag än önskar att jag ”fick” ta ett glas vin till, gå och sova… Signe vaknar senast om 40 minuter för sin första matpaus. Nästa gång kanske jag tar mig för att blogga om hennes sömn… Eller icke-sömn… Fast senaste tre dagarna har hon faktiskt sovit rätt OK efter vissa krafttag och omorganiseringar från mammans sida. (Ergo vin, för nu behöver jag inte vakna en gång i timmen…)

Go’natt!

En reaktion till “How I met my stalker…

  1. Linn says

    Det var trevligt att ses och jag tror nog det finns anledning för det igen 🙂 Tusen tack för tomteinackorderingen, snällaste gesten ever!!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.