Hashtag livet

Höga berg och djupa dalar…

Ena natten sover Lillknorran helt perfekt. Tre timmar i stöten med bara en enda matning emellan, det är som om man fick sova sex timmar i sträck nästan… Så kontrar hon med att vara lite extra gnällig på dagen istället, och vilja bli underhållen snarare än att jollra på för sig själv…

Nästa natt vaknar hon en gång i timmen med misstänkt ont i magen, för hon PANIKSKRIKER, verkligen i panik. Och nu snackar vi om ett barn som knappt gråter annars. Hon knorrar mest. Låter som om hon MORRAR. Men inte den natten, det var förjävligt… Då ser mamman en smula psykotisk ut dagen efter…

Tur för henne att hon är så OTROLIGT söt.

Sen kommer en helt ok natt, men en oerhört tidig morgon… När jag går och lägger mig runt 22-23 på kvällen brukar hon vara redo att vakna. Minsta andetag brukar kunna väcka henne. Då är det perfekt att ta upp henne, byta blöja och mata henne medan man själv ändå är vaken, så slipper man bli väckt åtminstone EN gång under natten. Men igår sov hon som en sten. Hunden flängde runt och och gjorde ljud, hoppade upp och ner från sängen (duns, duns, duns…) osv, men hon bara snarkade vidare, så jag lät henne sova. Hon sov ändå till 02 innan hon väckte mig första gången, och sen sov hon vidare till 05, men där tog det stopp.

Det gick bra att mata henne och byta blöja, men sen kom panikskriket. 05,30 hade hon fortfarande inte lugnat sig så då gav jag upp och gick upp. Sen somnade hon om i vagnen medan vi gick en ovanligt lång morgonpromenad (1,5 timme) och sover fortfarande. Lyllos.

Den där jävla(!) ersättningen ställer till det med magen för henne. Förhoppningsvis går det över när magen vant sig, och förhoppningsvis sker det snart. Eller, förhoppningsvis slipper jag ge henne så mycket! Jag ropar inte hej ännu, men jag tycker att jag har fått mer mjölk senaste dagarna. Dock tar det OTROLIGT lång tid för den att produceras.

På manspersonsfronten intet nytt. När vi ses känns allt oftast toppen, speciellt den kvällen vi var hemma hos honom och käkade middag och drack vin. När vi inte ses funderar jag ganska ofta på om det är värt besväret… Just nu är jag ganska mycket inne på att det inte är det, men som bekant kan det svänga snabbt… Kan det inte bara vara enkelt någon gång?

Utöver det händer det inte så mycket i livet. På fredag kommer Frodis hund hit och ska sova över, jag överväger att omplacera min egen hund (någon som är sugen? Han är världens gulligaste och vill sova under täcket.) och jag gör en jäkla massa äppelmos.

Och nu vaknade barnet. Över och ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.