Ett lyxigt barn

Även om jag gnäller och ynkar lite när det känns som om jag inte fått göra NÅGONTING på egen hand på en hel dag, så inser jag att jag är ganska bortskämd med min bebis…

Ser folk på facebook som hela tiden ”ondgör” sig över att deras småttisar är vakna sent på kvällen och inte ALLS vill sova, samtidigt som min sussar så sött… Jag inser att det kan komma att ändras, men ändå.

Nu sover hon i egen säng, tack och lov. Jag var helt klar redan innan hon föddes över att jag inte vill ha henne i min säng (Du kommer ääääääändra dig, sa dom. Well. Inte ännu iaf…), men när hon var pytte-pytte så ville hon inte sova utan att jag hade min arm runt henne-hela natten. Hon låg bredvid mig i babynest, och liksom hade sina ben ÖVER min överarm, så att underarmen kunde ligga precis bredvid/mot henne. Så sov vi! Förvisso mysigt, men ändå.

Nu är hon helt nöjd med att somna i sin säng, om jag bara håller en hand på henne tills hon somnat, och det tar väl en kvart eller så. Inget gråt eller skrik, hon bara ligger och filurar lite tills hon somnar.

Mellan 18,30 och 20 (väldigt sällan så sent som 20 nu för tiden) lägger hon sig, och sen sover hon. Fram till 20 ca kan hon vakna till en gång och vara lite ledsen, men somnar om ifall jag går in och sätter mig med henne igen. Efter 20 vaknar hon i princip aldrig. Inte förrän natt-racet startar någon timme efter att jag gått och lagt mig. Det är väl det jobbiga. Att från ca midnatt, kanske lite senare om jag har tur, så vaknar hon ungefär en gång i timmen/varannan timme och vill äta. Hon somnar om direkt efter, men att bli väckt så tätt i princip hela natten är rätt knäckande. Visst kan jag gå och lägga mig typ när hon lägger sig, men jag behöver verkligen den där stunden utan henne på kvällen för att orka vara mamma dagen efter. Vissa dagar längtar jag redan på morgonen efter att klockan ska bli 18 så jag får börja natta henne *S*

Men så har jag också begåvats med ett barn som inte opponerar sig mot att vara i sjal eller sele. Jag har förvisso aldrig gett henne ett alternativ heller. Visst är det lite bök att stöka runt hemma med henne i selen eller den vävda sjalen eftersom hon inte är stadig i nacken så jag måste hela tiden parera med en hand, men det kunde varit så mycket värre. Trikåsjalen fungerar bättre, den har ju stöd för nacken inbyggt. Det GÅR att göra det mesta med henne i sjal eller sele, så jag är nästan aldrig låst eller hindrad från att göra saker.

Sen är hon, precis som sin mor, en vanemänniska. Hon köper nästan vad som helst, så länge det är så vi BRUKAR göra. Aldrig ett problem att gå morgonpromenad med hunden, hon ”vet” att det är det vi gör direkt hon fått ny blöja och frukost. Sällan problem att natta henne, hon ”känner igen” rutinen med bad, pyjamas och mat. Allt däremellan däremot är meckigare, eftersom resten av dagen är mer eller mindre utan rutiner än så länge.

Men på det hela taget, jag har en otroligt lättsam bebis. Plus att hon är världens mysigaste.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.