Jag vet att det blir lite tjatigt…

Men kan ni fatta att jag har gjort den här magiska lilla saken?? Helt absurt att föreställa sig att hon bara funnits i en vecka.

Det blir som sagt lite tjatigt… Det händer inte så mycket mer än bebisgrejer i livet just nu. Såklart helt naturligt, men jag börjar känna mig lite instängd och vill hitta på något. I veckan funderade jag på om jag skulle luncha med Frodis, men kom på att hon bara har 30 min lunch på sommaren, så det sket sig. Igår drog jag och bebisen till IKEA och köpte en badbalja eftersom navelsträngen lossnade under natten så att jag äntligen fick bada henne.

Trippen till IKEA blev lite mer händelserik än jag tänkt mig… Själva besöket gick felfritt. Hon sov sig igenom hela eventet från dörr till dörr, med en kort paus för att byta blöja och amma lite på IKEA. Men när vi skulle åka hem klev det på en annan mamma på bussen med sin obstinata tre-ish-åring, och medan mamman parkerade vagnen bredvid min passade det lilla skadedjuret på att kasta en full vattenflaska rakt på Signe, och sen böja sig över henne och skrika rakt ut. Han måste ha blivit sjukt provocerad av att hon existerade i hans livsrum… Nu var det ingen större skada skedd, flaskan tog bara på benet och hon vaknade inte ens, men KOM IGEN?! Sex dagar gammal och utsatt för sin första patriarkala attack.

Idag vet jag inte riktigt vad vi ska ta oss för. Jag känner mig understimulerad. Även om Signe by far är det bästa jag har, så ger hon inte så jättemycket mental stimulans just nu. Och trots att ”alla” säger att ”när du väl HAR barn kommer du inte VILJA göra något annat!” så måste jag tyvärr göra ”alla” besvikna och säga att jo, det vill jag i allra högsta grad!

Märkligt det där. Hur man förväntas byta personlighet helt när man får barn. Klart livet förändras, och man själv som person, men inte helt och hållet. Jag är fortfarande en person som inte alls är helt nöjd med att BARA sitta och titta på min bebis, hur fantastisk hon än är! Jag är väl för fan MÄNNISKA också, inte bara mamma. (Mamma. Jag är tydligen MAMMA nu?!)

En annan sak som tydligen provocerar är att vara pigg efter sin förlossning. ”Men passa på att VILA istället för att GÖRA massa saker!” Mjaha. Så vid vilken tidpunkt är det ok att jag börjar leva mitt liv som JAG vill, utifrån vad jag känner att JAG orkar? Man förväntas vara ett trött kolli som bara vill sitta hemma, dränkt i bröstmjölk (det är mer eller mindre ofrivilligt) och titta på bebisen. Jag gör gärna det OCKSÅ, men inte bara.

Men tja, just nu händer det ingenting, så jag ber om ursäkt för att det blir oerhört mycket bebis i alla mina sociala medier. Så fort jag kan ska jag åtgärda det *S*

4 reaktioner till “Jag vet att det blir lite tjatigt…

  1. Freja says

    Men alltså, nog för att 3-ish åringar kan vara skitjobbiga men den där måste det varit jobbigt för! Inte ens i sina värsta stunder har mina gjort något sådant.

    Luxor diggade när de var så där små eftersom jag blev uttråkad och promenerade massor 😂

    Reply
  2. Erica b says

    Klart man inte ändrar personlighet för att man fått bebis! Blir man galen av att sitta hemma pre-bebis blir man det efteråt. Sen är det ju en sjukt praktisk ålder att göra saker de hänger ju bara på. Om du har råd passa på att res lite när skolorna startar och sista-minuten resor blir tokbilliga.

    Grattis till underverket!

    Reply
  3. Sara says

    Ja för fan, ut och gör saker (i den mån det går i hettan)! I rak motsats till vad man får lära sig så upplevde jag att de första bäbismånaderna är en tid när det är SUPERENKELT att ta med sig avkomman överallt. Nyfödingar är enkla och kravlösa, säger jag.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.