Jag är inget om inte rationell… Typ

Mensvärk har jag ju som sagt haft i flera veckor, så det har jag slutat hoppas på. Men i natt vaknade jag och tänkte att det var väl FAN vilken mensvärk jag har nu då, och somnade om.

Sen vaknade jag igen kring 06 när jag brukar vakna till, och kände att japp, mensvärken var kvar, och gjorde ovanligt jäkla ont… Masade mig upp och klädde på mig, och kände att det här är fan inte kul… Ni vet säkert känslan, när man har sån mensvärk att man helst inte vill röra sig, utan sitta dubbelvikt tills värktabletterna börjat ge effekt… Man är retlig, vill inte ha folk i närheten och absolut inte röra sig! Så kändes det hela morgonrastningen med hunden. Han fick bara en kort sväng pga ovan nämnda, sen gick vi in och åt frukost.

Var egentligen inte det minsta sugen på att äta, men fick i mig en macka. När jag suttit stilla en stund kändes det bättre, så jag samlade mig och cyklade ner till jobbet. Som man gör när man gått åtta dagar över tiden och inte har fattat att man har värkar 😉

Någonstans halvvägs till jobbet, när jag insåg att det fanns ett mönster i smärtan, började jag tänka att fan, det är kanske värkar?! Nu var det ju inte värre än att jag kunde överleva även om det är obehagligt, så jag cyklade vidare. Jag behövde verkligen skriva ut en kopia på polisanmälan, och alternativen är ju att göra det NU, eller släpa med en nyfödd bebis till jobbet… Jag vill ju helst inte vänta i flera VECKOR med att reda ut den där id-kapningen, även om det ”bara” är kreditkortet, inte mitt lönekonto, som blivit kapat.

När jag väl kom till jobbet kändes allt helt ok, det gjorde inte så ont. Även om jag VERKLIGEN inte saknar jobbet, så var det himla mysigt att träffa barnen igen! Massor av kramar och alla hade så mycket att berätta, och dom hade vuxit (minst) flera decimeter dom senaste tre veckorna.

Skrev ut alla papper, ringde lönekontoret, pratade med alla som jobbar en stund och så. Under tiden gjorde det lite ont, men inte så farligt. En kollega som själv fått fyra barn höll med om att jo, det var nog värkar, så vad fasen gjorde jag på JOBBET? Oh well 😉

När jag var klar cyklade jag hem, och ungefär samtidigt som jag satte mig på cykeln började det göra rejält ont igen, så det verkar bli värre vid aktivitet. Det gör det ju svårt att veta om det är värkar, eller om kroppen bara opponerar sig mot aktiviteten. Men längs vägen hem gjorde det vid ett tillfälle så ont att jag fick stanna och ta en liten paus tills det gick över…

Nu har jag suttit vid datorn en stund och nu är jag ganska säker på att det är värkar. Oklart dock om det är VÄRKAR, eller förvärkar. Det kommer i vågor, sitter typ bara i livmodern (så inga riktiga sammandragningar) och håller i sig i ungefär 30-60 sekunder, i en eskalerande skala. Alltså det gör först lite ont, sen mer ont, sen riktigt jävla ont, och så avtar det. Ni fattar. Värkar. Inte så ont att det liksom gör ONT, det är mer ett jävligt obehagligt ont. Sjukt obehaglig mensvärk, helt enkelt.

Vi får se. Antingen kommer det en bebis, eller så gör det inte det =) Maybe I’ll keep you posted =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.