No word yet…

Fortfarande inget beslut från Försäkringskassan, vilket förvisso ligger helt i linje med deras handläggningstider – men är ack så frustrerande. Nu har jag varit hemma från jobbet i några dagar och bebisen har verkat må kanonbra. Själv har jag bara total ångest för att jag måste tillbaka till jobbet i morgon… Tyvärr har jag ju inget val, jag kan inte bara sitta hemma utan inkomst, och mina föräldradagar räcker ju inte exakt HUR långt som helst.

Jag har förvisso några kvar, kanske ska jag ta några och förkorta lidandet lite? Å andra sidan jobbar jag kort dag i morgon, på Fredag är det studiedag och vi ska åka till Tom Tits, sen är det bara som mest fyra dagar kvar att jobba. Jag/bebisen kanske överlever det? Trots denna ångest. Fyra dagar är ju ingenting, även om det känns som tusen år ungefär.

Det kanske inte ens blir så, vem vet? Det skulle kunna vara så att en del av slemproppen släppte igår. Det är lite oklart, men jag gissar det. Antingen det eller (triggervarning to much information!) en oerhört lokal flytning… Men eftersom jag inte haft minsta tecken på flytningar varken före eller efter så skulle jag faktiskt gissa att det var en mycket liten del av slemproppen. Det betyder ju i sig ingenting eftersom den största delen är kvar, men det kan lika gärna betyda att jag föder barn om några dagar. Vi får väl se! Får väl packa extrakläder och en blöja när vi åker till Tom Tits 😉

På manspersonsfronten har vi pratat om att ses nästa vecka i en annan kontext, det blir nog bra-om det blir av. Vi pratar fortfarande mer eller mindre varje dag, även om vi inte direkt pratar om något av värde. Jag är lite rädd att jag vet hur det här kommer sluta, men vi får väl se. Vi får väl börja med att ses lite mer frekvent än aldrig tänker jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.