Vecka 35, careful What you wish for!

Jag har ju sagt flera gånger här i bloggen att det vore så OERHÖRT skönt att drabbas av någon liten krämpa, typ ischias, så att jag ska få bli sjukskriven, eftersom (jag) folk tycks vara särdeles dumma i huvudet… Det är dom förvisso. Som att gnälla på att man inte har TID med vissa arbetsuppgifter, och samtidigt inte gå på sin planering en enda gång… Men skitsamma.

Nu blev det dessvärre bebisen (som även tycks ha bytt namn!) som fick krämpor. Senaste veckorna har jag, när jag är på jobbet men aldrig hemma, känt att magen är stenhård och gör lite ont. Jag har tänkt att det är normalt när man nästan är i nionde månaden och ändå rätt aktiv på jobbet. Men i måndags (förra veckan alltså) fick jag gå hem från jobbet för att jag fick JÄTTEONT. Utöver det hårda och spända kändes det som om någon stack mig med knivar i magen med jämna mellanrum.

Åkte hem, och det gick mer eller mindre över efter någon timme. Då kände jag att i kombination med allt annat så är det nog fan inte bara att jag är gravid och att magen är tung, det är nog något annat också… Om man tar den spända, onda magen, besöket på förlossningen i söndags, och att åka hem pga kraftiga smärtor så blir det lite för mycket för att inte ta på allvar.

Jag mailade lite fram och tillbaka med min chef den kvällen och det slutade med att jag skickade in en ansökan om gravidpenning redan den kvällen. Jag kan ta att jag mår risigt i huvudet för att jag har noll tolerans med folk, men när bebisen indikerar att det inte är bra, då är det stopp. Efter det har jag haft ont i magen i princip varje dag jag jobbat, men inte lika illa som den måndagen. Chefen har tyvärr varit borta nästan hela förra veckan så vi kunde inte fylla i pappret hon ska skicka in förrän i fredags, men det bör ha kommit till FK idag, eller i morgon.

I tisdags var jag hos barnmorskan. Det var ett vanligt rutinbesök, men jag tog ändå upp allt som skett sen sist för att se vad hon trodde. När jag berättade om min spända, onda mage frågade hon hur många sammandragningar jag hade per dag, och hur lång tid det var mellan dom? Jag fattade inte riktigt vad hon menade, utan sa att jag har bara EN, men den sträcker sig från morgon till kväll, varje dag jag jobbar… Då tittade hon bara på mig och sa att om inte FK godkänner min gravidpenning måste vi prata med läkaren om en sjukskrivning. Jag tror dock det är större chans att dom godkänner gravidpenning än sjukskrivning, eftersom jag de facto är GRAVID, inte SJUK. Vi får se. Min chef är optimistisk, hon har tydligen aldrig fått nej på en sån ansökan. Och jag måste erkänna att hon formulerade mig vardag på arbetet på ett väldigt bra sätt, något jag själv tyckte var väldigt svårt. Jag gillar verkligen min chef. Vi är inte alltid överens, men hon är ett väldigt bra stöd.

Idag ringde min telefon när jag var på jobbet, och eftersom numret såg ut som det brukar när det är från vårdcentralen så svarade jag trots att jag jobbade. Då var det en kvinna på specialistmödravården som ville boka in en tid för lite extra undersökningar. Hon hade tydligen fått en remiss från barnmorskan-som helt glömt berätta för mig att hon ville undersöka mig mer. Jag fattade ingenting eftersom jag inte hört något om det, men visst, det är väl så då… Det måste PROMPT ske den här veckan, men verkar inte vara akut för hon föreslog tre olika dagar då dom hade tid. Jag frågade aldrig VAD som ska undersökas, tänker att jag tar det när jag väl är där…

Men, nu är vi iaf i vecka 35, bebisen och jag. 4 kilo har jag gått upp, det är väl ca vad hon väger inkl tillbehör tänker jag. Snart är hon ute, det lilla livet… <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.