”Vänta bara!”

En sak jag märkt är att många har ett oerhört behov av att man ska vara medveten om hur jobbigt och jävligt allt kommer bli SEN.

Dom hinner KNAPPT säga grattis innan det kommer. ”Men vänta till du börjar må illa!” Och när man inte gör det (jag väntar fortfarande) så ska man vänta tills man börjar gå upp i vikt (väntar fortfarande), eller tills man får foglossningar, och till förlossningen, och sen kommer amningen krångla, bebisen skrika dygnet runt och du kommer inte kunna gå på toa på minst 25 år.

Ja, så kanske det blir. Men varför ska jag gå och VÄNTA på det? Varför kan jag inte bara chilla lite i hur det är just nu, istället för att vänta på att allt ska gå åt helvete sen?! Jag FATTAR inte det behovet folk har av att berätta hur jävla svinigt jobbigt allt kommer bli, man ska fan inte tro att man kommer må bra inte!

”Vänta tills du gått över tiden, då ska jag påminna dig om det här” sa någon när jag sa att jag tyckte graviditeten gick alldeles för fort. Jag tycker väldigt mycket om att vara gravid, jag har ju haft en superlyxig graviditet med nästan inga problem alls, och skulle gärna vara gravid lite längre än dom elva veckor som är kvar nu… Men då ska jag gå och vänta på hur JOBBIGT det kommer bli, SEN. Tja, kroppen kanske rasar ihop helt om någon vecka, vad vet jag? Men ska jag gå och vänta på det, istället för att tycka om att vara gravid? ”Nä det är då ingen ide att vara glad, det kommer ändå gå åt helvete sen”, som värsta Ior. Anammar man det blir ju livet svinjobbigt! Inte för att jag är en superpositiv människa, men det är ju helt absurt.

Jag tänkte testa att tycka om min bebis, istället för att fokusera på hur jävligt hon kommer göra mitt liv!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *