Danny Bhoy!

I fredags hade jag semester, och dagen spenderades med att klippa mig (Magnus är ett geni!), sova och åka till Stockholm med Frodis för att se Danny Bhoy.

Allt gick otroligt smidigt! Vi skulle parkera i Södertälje och ta tunnelbanan därifrån för att slippa köra runt som små illrar inne i stan, så vi siktade in GPS på Skärholmen centrum för att parkera där i närheten och käka lite mat. Om vi bortser från att Frodis freestylade lite för att ”hitta smarta genvägar” vilket resulterade i två extra svängar i en rondell, så gick det otroligt smidigt att komma fram. Vi parkerade på första bästa gata (Olagligt, skulle det visa sig sen, vilket vi iofs kunde ha klurat ut, men vafan-HAN gjorde ju så!) och skulle bara ”gå in här vid huset och se om vi har lite utsikt så vi ser var fasen vi är!”. Det visade sig att vi parkerat typ 50 meter från trappan som leder ner till centrumet och till tunnelbanan. Swoosh bara!

Vi käkade mat, efter att ha letat i ungefär hundra år efter food corten som var oerhört hemlig. Jag åt röd curry, såklart, och Frodis tog tre små rätter som i själva verket var tre GIGANTISKA rätter. Hon åt tills hon storknade, men kastade alla gånger två tredjedelar av maten. Typiskt hämtmatsställe, så man kan äta flera mål av maten =)

Sen hasade vi oss (på toa-gravid, remember?) till tunnelbanan och hoppade på den, åkte ca tre år tills vi kom till Karlaplan, gick ut ur tunnelbanan och i princip direkt vi kom upp såg vi Maximteaterns skylt några hundra meter bort. Från dörr till dörr utan minsta missöde! Himla bra planerat av Frodis måste jag säga.

Vi var en timme tidiga, så vi vimsade runt lite för att hitta något ställe som sålde läsk, men kammade noll på den punkten så vi köpte varsin i teaterbaren istället. Vi hade redan sett att det inte fanns några sittplatser där, men det börjar vara lite jobbigt för mig att GÅ, så att STÅ var ett bättre alternativ ändå.

Sen började föreställningen så småningom (Vad är det för FEL på folk som kommer en minut innan det börjar? Eller för den delen fem minuter EFTER utsatt starttid??) och det var så JÄKLA roligt! Herregud så bra! Vid ett tillfälle skrattade jag så jag grät! Det var säkert lite hormoner inblandat också för jag kunde fan inte sluta gråta, jag var helt sjöblöt i urringningen och fick gräva fram en servett ur jackfickan för att torka mig torr. Kan verkligen rekommendera Danny Bhoy. Om vi bortser från att jag har jättesvårt för att sitta stilla, benen svullnar DIREKT och jag får värsta myrkrypningarna i dom, så kunde föreställningen gärna fått vara längre. Nu var den 70 min drygt, men jag ville ha mer =)

Efter föreställningen tog vi samma väg tillbaka, helt utan missöden. Upptäckte att vi parkerat där det var parkering förbjuden (Hoppsan då) och tog sikte på Örebro igen.

Bebisen hade lagt sig på något sätt så att det gjorde skitont att sitta, så jag fick ändra sätet så att jag halvlåg lite i bilen. Jag lyckades hålla mig vaken så länge vi befann oss i något slags stadsmiljö, men ungefär 30 sekunder efter att vi lämnat Södertälje och vägen var lång och MÖRK framför oss, så somnade jag. Vaknade igen när vi var i Örebro… Stackars Frodis hade, lika skittrött hon, fått köra hela vägen utan sällskap. Trevligt!

På det hela taget en oerhört trevlig utflykt, fler såna tack!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.