Den gamla klassikern…

Man får väl be om ursäkt för den totala radiotystnaden, men jag är/har varit HELT SLUT som människa. I torsdags skulle jag luncha med Frodis och kom lite tidigt. Vi skulle ses i foajén till SCB-huset så jag satte mig där och väntade – och somnade. Hela SCB-huset gick på lunch och där satt jag och sov… Sådär som man gör. Vaknade av att Frodis stod bredvid och petade på mig.

Påsken bjöd på långledigt. Jag tog ut klämdag i torsdags så det blev fem ljuvliga, lediga dagar. Hurra! Torsdag lunchade jag med Frodis, Fredag sov jag, och Lördag åkte jag hem till S för att hjälpa henne tapetsera. Ingen av oss har tapetserat förr, men hur svårt kan det vara? Inte särskilt visade det sig, vi var skitduktiga! Dessvärre är huset från 17-1800 talet någon gång, och har fler sneda än räta vinklar, och just det rummet vi tapetserade var väl kanske snedast av alla. Det var lite bök, men vi löste det mesta! Vi lämnade lite till hennes sambo som är något mer kompetent på området. Hade vi varit tvungna hade vi löst det med, men nu var vi ju inte det 😉

Efter ungefär en tredjedel av rummet började min näsa rinna och jag blev helt matt. Jadå, vid det laget hade kroppen fattat att vi var långlediga, börjat slappna av och gett utrymme för att bli sjuk… Konstigt om jag varit helt färdig! Jag bad bebisen om ursäkt och petade i mig lite febernedsättande, och så tapetserade vi klart och gick och sov. Dagen efter skulle jag ha tagit tåget hem, men jag var klipp slut och S erbjöd sig att köra mig hem istället, vilket jag så här i efterhand (ja, då med såklart!) är oerhört tacksam för! På kvällen, ungefär när tåget skulle kommit till stan, hade jag drygt 40 graders feber trots febernedsättande. Jag är oerhört tveksam till om jag hade kunnat ta mig hem för egen maskin faktiskt.

Nu är jag inne på fjärde dagen med feber och hemma från jobbet både idag och i morgon, sen hoppas jag att det här är över. Nu har jag bara runt 38 grader så jag känner mig iaf inte helt död som i söndags, men långt ifrån pigg. Jag känner mig helt instängd här hemma, och luften känns sunkig och infekterad… På torsdag hoppas jag att jag kan jobba igen!

Bebisen verkar klara pärsen bra. I söndags när jag var som febrigast var hon väldigt stillsam, men alla andra dagar har hon sparkat på som vanligt. Hon verkar ha tagit barnmorskan på allvar, för sen jag fick stränga order om att ringa förlossningen om jag inte kände fosterrörelser MINST en gång/dag har hon varit oerhört aktiv där inne.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.