Innehållslöst

Jag har fattat nu. Den där grejen med att gravida, och säkert nyblivna mammor också men det har jag ingen erfarenhet av ännu, BARA pratar om sin graviditet/sitt barn. Jag fattar nu.

Det är för att vi inte har NÅGONTING annat att prata om. Mitt liv just nu går ut på att jobba, titta på TV tills jag får gå och sova, och sen sova. That’s it. Något varv runt huset med hunden, men det är knappast mycket att blogga om… Jag är så TRÖTT! Kanske inte sömnig, bara helt matt ända in i själen. Småsaker är gigantiska projekt.

Och till sist så tröttnar man ju på att känna sig som den där människan som BARA pratar om att hon är gravid, och så skiter man i det.

Helgen var ovanligt aktiv, jag var helt slut igår kväll! I fredags var jag och några kollegor bjudna hem till ytterligare en kollega för lite ”häng” och tapas. Det kändes HELT omöjligt att ta tag i det efter jobbet, men när jag väl kom dit och fick sätta mig ner i en soffa och inte flytta mig mer så var det supertrevligt! Verkligen jättemysigt, och vi ses ju mest på jobbet, vilket är ganska trist för man hinner ju inte direkt vårda relationen. Kom inte hem förrän efter 23, så det var raka vägen ner i sängen direkt jag kom hem!

I lördags var det dags att fixa naglarna (Herregud, ÄNTLIGEN! Visst är det bra att naglar och hår växer mer när man är gravid, men INTE när man fixar dom på salong.), och efter det gick jag och köpte nya jeans eftersom jag spräckt ett par, och så en till outfit till Bulan. Jag har lite invändningar mot att köpa massa nya kläder i minsta storlekarna eftersom hon kommer växa ur dom på bara några veckor, det känns som ett otroligt slöseri, men hon lär väl behöva kläder även när hon är pytte, så jag köper LITE nytt trots allt. När jag hade gjort det var jag helt färdig, så jag åkte hem, åt mat och sov i typ tre timmar. Sen var jag helt passiv resten av kvällen.

På söndagar får jag ju inte sova middag (för då sover jag inte på natten…), men det hade jag ändå inte tid med. Kl 12 träffade jag Frodis för att gå på Lakrits, Choklad och Delikatessfestival. Dvs, vi skulle återigen äta oss genom Conventum! Och som vi åt… Jag var dö-mätt när vi hade gått varvet runt, jag bara pustade! Mest hade jag mumsat lakrits i parti och minut, men även lite choklad (det som såg nöt-fritt ut), korv och ost. Jag får ju inte äta så många olika ostar, men jag kände att jag vågar nog smaka. Det är ju inte flera kilo man smakar, och Bulan har ju visat sig livskraftig redan från start, så jag kände att det nog går bra! JÄVLAR så gott! Gud vad jag saknar ost! Köpte med mig en bit rökt (pastöriserad) ost hem, men avstod från lax (åh herreguuuud så god) och salami. Avstod från att köpa lakrits, vilket jag ångrar lite (även om jag fick en påse av Frodis som varit i finland!), men jag tänkte att jag MÅSTE ju inte moffa i mig godis hela tiden även om jag bara gått upp ETT KILO under hela graviditeten so far. (Varav Bulan väger typ 500 gram…) Gud så gott det var, jag hoppas det där är ett återkommande event!

Frodis skulle vara i syntolkstudion klockan två, så jag hade bokat in med E att följa med henne på husvisning efter allt moffande. Hon var nog mest nyfiken på huset vi skulle kolla på, kanske inte seriöst intresserad (hoppas jag, men vem vet. Spök-E!) Det var en gammal skola, med så att säga ”visst renoveringsbehov”. Dvs det var typ fallfärdigt.

E kunde se så mycket potential, jag gillar att hon är en drömmare. Själv blev jag typ mörkrädd av att vara där, MITT PÅ DAGEN! Sjukt obehaglig feeling i större delen av huset. Jag skulle inte gå in i det huset ensam, ens mitt på ljusan dag. Speciellt ett av rummen gjorde att jag verkligen började fundera över vad som hade försiggått i huset. Det var en stor sal/klassrum som var i lika risigt skick som resten av huset, men dörren var konstruerad så att man kan spärra in vem som än befinner sig i rummet… Handtaget var ut-flyttat från själva dörren, och på var sida om dörren satt en STADIG bit metallrör monterat i väggen med rejäla skruvar. Konstruerat för att sticka en regel igenom och spärra in den/dom som befinner sig i rummet.

Exakt i vilket scenario behövs det?!? Vad har försiggått i det där huset?? Mäklaren, som nog gett upp hoppet om att sälja, berättade att efter att skolan lades ner hade en ensam man bott i huset (i skollokalerna, hur creepy??), men utöver det hade det varit obebott. Här finns ju tre alternativ jag kan se. 1, på den tiden det var skola spärrade man in barnen i rummet. 2, den ensamme mannen spärrade in folk i rummet. 3, mäklaren berättar inte allt… Oavsett känns det rätt obehagligt! Jag blir rädd bara av att tänka på vad som försiggått där. Jag slänger in en bild i ett eget inlägg, jag glömde det innan jag började skriva det här!

Men nu ska jag retirera till soffan, och hålla koll på en av mina läsares blogg! Hon ska nämligen föda barn ungefär när som helst, och jag är rätt nyfiken… Höres!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.