Två lugna dagar

Jag tänkte när jag skrev rubriken att det varit två lugna dagar på jobbet, fast det är inte riktigt sant. Men vi har varit fler som kunnat hantera det som varit, och då KÄNNS det lugnare!

Idag har jag hunnit med både planering, organisering och dokumentation. Sånt där som man normalt hinner-när inte exakt alla är sjuka. Känns sjukt effektivt och som om verksamheten fick lite innehåll plötsligt.

I morse på min planering tog jag bilden här nere. Det börjar vara jobbigt att sitta på vanliga stolar för magen ligger liksom i knät och det blir lite ”pustigt”. Om jag ska sitta bekvämt behöver jag antingen sitta med benen väldigt brett isär så att magen trillar ner mellan låren, eller tillbakalutad så tyngdpunkten skiftas bakåt. Eller som på bilden, det är grymt skönt! Då kan jag både andas och sitta upprätt… Tyvärr gör det ont i knäna efter ett tag, men det funkar en stund.

På bilden mina skönaste preggobyxor från HM, som tyvärr döden dog idag. Först skulle jag börja gnälla på dålig kvalité, vilket iofs inte är osanning, men sen insåg jag att jag haft dom på mig nästan 14 veckor i sträck… Det var det första paret jag köpte, i vecka sju(!). Jag hade två par till men dom var inte sköna, så jag hade nästan alltid dom här tills för någon vecka sen bara när jag köpte ett till par i samma modell. Så tja, även om inte kvalitén är super så är dom även hårt slitna! Väl värda sina 250:- har dom iaf varit, nu får jag köpa nya.

Och apropå dålig kvalité… Lindex preggotrosor. Jättesköna. Värdelös kvalité. Köp dom inte! Gick sönder efter bara några dagars (inte sammanhängande) användning!

Det har som sagt varit rätt behagligt på jobbet några dagar nu igen, jag börjar repa mig. Bebisen verkar ha totalsomnat för nu har jag inte känt henne nästan alls på två dagar, före det var hon (eller mina tarmar, jag vet ju inte helt…) ganska aktiv åtminstone på kvällarna. Jag är inte särskilt orolig, men hon FÅR ju gärna vara lite aktiv så jag vet att hon finns där.

Jag har ju sagt till min chef att jag vill jobba Juni ut ungefär, åtminstone till midsommar. Och det är ambitionen. Eller? Nu när jag har känt att jag inte mått så bra på jobbet ett tag så börjar jag ju undra varför… Sen gör jag ett budgetöverslag och kommer på varför 😉

När bebisen väl är född trillar det ju in lite mer ”inkomst”, men går jag hem tidigare så får jag ju klara mig på 80% av lönen, och det gör jag inte. Eller ja, jag kan absolut betala allt som ska betalas, men sen har jag bara typ 2000 kvar att leva på. Hemma, på heltid. Det blir inte särskilt skoj. Om ens möjligt.

Å andra sidan, om jag köper hem all mat jag kan behöva nu medan jag fortfarande jobbar så har jag ju inget att lägga pengar på. Typ nöjen, men alla jag känner jobbar ju, så det blir ju lite klent med nöjen då… Jag tror att jag har landat i någon form av beslut om att det blir så jag gör. Jag laddar upp med en jävla massa mat och sånt medan jag fortfarande jobbar, och så kanske jag kan ansöka om att få gå hem iaf EN månad tidigare om jag känner att jag inte pallar mer. Jag kan ju lika gärna få skitont i ryggen och bli sjukskriven, så det kanske är smart oavsett kan jag tänka… Bäst att preppa för det värsta som kan hända, sa flickan som lagade 22 portioner köttfärssås i helgen…

Om jag inte trivs kommer jag ju inte bita mig fast med näbbar och klor, så även om jag JUST NU mår bra så preppar jag för att kunna gå hem så snart som möjligt, dvs om två månader. Sen får vi se om det blir så.

Man vacklar ju lite när man, sent på eftermiddagen, hittar en mystisk present liggande på sin telefon 😉

kollegan hade köpt en ûbergullig gosekanin som jag och bebisen fick, så himla gulligt! Man blir så himla glad!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.