It’s a blob!

Ultraljudet gick bra! Jag fick inget direkt förtroende för barnmorskan, jag tyckte hon uttryckte sig så vagt ibland och inte riktigt förklarade, men hon var väl fokuserad.

Bebisen är så stor nu (Vecka 20, inga förändringar i BF) att det är svårt att få med hela på bild, som ni ser kan man knappt se halva, till skillnad mot förra ultraljudet som var supertydligt… Men, barnmorskan slirade runt och visade hela, del för del, och den är komplett.

Den har en lagom stor hjärna som ser ut precis som den ska, den har revben och lårben, mage och ett hjärta på rätt plats. Just hjärtat tyckte jag att hon undersökte så fasligt noga, och många gånger, så jag blev lite nojig, men när hon var klar sa hon att allt såg bra ut, så jag får väl lita på det. Hon var som sagt lite oklar ibland. ”Här ser man att den har fostervatten i magsäcken.” *Lång paus* Och det är bra!

Ja ok, vad bra att du säger att det är bra, men gör inte en paus på fem sekunder innan du säger det! Jag har ju läst att bebisen övar på att andas genom att dra ner fostervatten i lungorna, men jag kan inte minnas att jag läst att dom dricker det också, och så kissar ut det. (Och dricker igen, yuck!) Men nu vet vi det också. Bebisar dricker fostervatten, och det är normalt.

Hon sa som sagt att allt såg bra ut, och inga förändringar i beräknad födsel. 5 Juli, på dagen nio månader efter att vi hade AW och jag inte åkte hem direkt efteråt… Utöver det sa hon inte så mycket. Jag fick liksom ingen ytterligare information.

Förutom att det är en flicka =) Hon frågade, ”tänkte ni fråga om kön?” (Hon trodde nog att vikarien var min partner…) och jag sa att absolut, det vill jag veta! ”Jag ska se om jag kan se något”… ”Ja, det här ser ut som två blygdläppar, så det är nog en tjej”. Sen fick jag liksom inte mer information! ”Ser ut som” och ”är nog”. Så oerhört frustrerande att hon inte hade ett ord mer att säga om saken! Men jag tar det som ett besked, och kommer kalla henne för henne i fortsättningen. Blev lite snurrigt att vänja om tanken, jag som var så inställd på en pojke! Men glad för en flicka, absolut! Pojknamn hade jag klart redan, men flicknamnet jag funderar på behöver jag smaka lite på och se hur det känns, om jag väljer det.

En flicka alltså. En livlig rackare som snurrade runt hej vilt där inne. Hon var inte stilla många minuter åt gången. När barnmorskan startade ultraljudet sa hon direkt att hon såg ett hjärta som slog (Duktiga, starka bebis!) och att den låg med huvudet nedåt, och jag utbrast ”Jag VISSTE DET!”

Jag vet att det är normalt att bli extra kissnödig när man är gravid (och jag är generellt en kissnödig person, fråga Frodis, hon kan bli knäpp på mig…), men jag har liksom DAGAR när jag är mer kissnödig än andra dagar, och jag har tänkt att det säkert är så att just dom dagarna ligger bebisen och trycker extra mycket på urinblåsan med huvudet. Och jajjemensan, det gör hon. Knäppa bebis.

Så nu väntar vi då… Nu är det ju inga mer ultraljud eller så om inget går fel, så det enda vi kan se fram mot nu då är ju förlossningen… Om fem månader… Men tiden har ju gått så rasande snabbt hittills, så det kommer väl bara smälla till så är det dags!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.