En dag kvar

När man är en person som i princip aldrig är hemma för att man är sjuk blir folk tydligen sjukt oroliga när man väl ÄR hemma… Första frågan jag fick av kollegan i morse var om jag fått missfall? Det var det enda dom kunde tänka sig som skulle få mig att vara hemma. I normala fall tar jag en näve ipren och kör på, men det kan jag ju inte nu. Panodil suger!

Däremot känner jag att jag utan problem kunde/borde varit hemma idag med. Jag var inte alls så pigg som jag trodde igår. Feber till och från och rinnande näsa… Men, nu är det bara en dag kvar, och då slutar jag tidigt, sen är det jullov i nästan en vecka för mig. Det överlever jag nog.

Klockan nio öppnade cykelaffären där jag är stamkund, och jag hängde på låset för att kunna lämna in cykeln. Oftast lämnar jag den på morgonen och kan hämta den när jag ska hem, sjukt smidigt. Idag lagade han den medan jag väntade!

Sist jag var där blev det gratis. ”Vi vill ha kvar dig som kund!” Tror jag det, så ofta som jag är där!!! Idag kostade det hela 50:-. Oerhört hanterbart! Kan varmt rekommendera det här stället om ni bor i Örebro. Billigt, bra service, snabba som vinden. Finns liksom inget att klaga på. Och för mig är det ju himla smidigt att det ligger så nära jobbet, eftersom jag som sagt är stamkund… Jag skulle gissa att jag är den av deras kunder som är där oftast. Säkert fyra-fem gånger bara i år! Två gånger med cykeln jag köpte i början av sommaren…

Nu måste jag (vila…) tvätta och börja packa lite, resan börjar redan klockan 04,45 på torsdag morgon, och jag vill inte ha precis ALLT kvar att göra i morgon-om jag är lika sjuklig då som jag är just nu…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.