Två dagar från vecka 12

12+0, den där magiska veckan som man räknat ner till. När risken för missfall minskar med ca 70%

Sjuk eller ej så måste jag masa mig iväg till läkaren i eftermiddag för något slags (jävla) kontroll som jag måste göra eftersom jag är gastric bypass opererad. Själv tycker jag det känns sjukt onödigt och ett jäkla slöseri med tid, jag mår ju bra. Skulle jag behöva ytterligare medicinering så skulle det ju synas på blodproverna jag tagit, och det kan ju barnmorskan avgöra vid nästa besök. Det enda jag skulle behöva är väl mer vitaminer i så fall, vad skulle det annars vara? Men, det är rutin, så jag måste väl antar jag.

När jag ändå är där så ska jag ta blodproverna inför KUB-testet som jag ska göra direkt efter nyår. Man gör ju KUB runt vecka 12, men iom att det är jul så blir det nästan i vecka 14 jag gör själva ultraljudet (en dag före v 14), men blodproverna kan jag göra nu. Håll en tumme för att dom inte visar några avvikelser… Själva ultraljudet ser jag fram mot, det ska bli spännande att se om det är något där inne, och om det lever…

I sjukstugan är hemma så har jag roat mig med att sträcklyssna på förlossningspodden. Konstaterar att jag kommit in i fasen ”blir gråtig av ingenting”, och att det faktiskt var en sjuk dålig ide. Dom flesta avsnitt var bra, det var inga konstigheter. Men så kom jag till Brita Zackaris avsnitt, där hon rakt på börjar med att berätta om missfallet hon fick i vecka 12, precis före sitt KUB-test… Det var inte precis vad jag behövde höra just nu, när jag äntligen nått den magiska gränsen…

Men men… Som sagt, ligamenten i magen stramar mer och mer, och det är ganska nytt. Det torde ju tyda på att något växer där inne. Och växer det borde det ju må bra, kan man tänka. Man kan väl säga att jag greppar efter halmstrån fortfarande… Hur glad jag än är att jag mår bra, så är det faktiskt rätt frustrerande att inte ha NÅGRA egentliga tecken på att man faktiskt ÄR gravid.

Trött och tät i näsan, visst. Men jag blev ju också SJUK, så… Overkligt stor mage, ja. Men jag är ju inte direkt trådsmal i vanliga fall, så jag blir väl bara fetare… Ja som sagt, det är frustrerande. Jag ser VERKLIGEN fram mot det där ultraljudet. Jag ska inte säga att jag är RÄDD, men jag funderar mycket på om det verkligen är något där inne som lever.

En reaktion på “Två dagar från vecka 12

  1. Freja

    Försök 2 för oss fick vi veta just på KUB-ul att liten dött i v9… Det var inte ett dugg roligt. Men, jag tror att du har två krabater där inne som lever rövare 😀

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.