Den här kroppen är ju ett förunderligt ting…

Eller: JÄVLA SKITKROPP!!!

Idag har vi cykeldag 22. Elva dagar sen insemination. Jag vaknade och noterade direkt att brösten inte var lika ömma som tidigare. Strax efter lunch fick jag mensvärkskänningar, och strax efter tre hade jag en blödning.

Lite oklart ännu, det var mer än en flytning och mindre än mens, men känner jag min kropp rätt får jag mens antingen ikväll eller i morgon. Jävla, förbannade, skithelvete!

Är det mens är det verkligen en ultrakort cykel den här månaden. Men, som jag spånade i det förra inlägget KAN det ju vara en avbruten graviditet, och ett jättetidigt missfall. Om man nu kallar det för missfall när det är en avbruten graviditet så tidigt, jag vet inte, och det kvittar ju. Gravid tycks jag ju inte vara, och nu var det sista inseminationen via landstinget.

Jag får ringa på måndag och kolla hur vi går vidare. Sist jag pratade med läkaren var det ju sex månaders väntetid på IVF. Hon trodde då att labbet kanske skulle ha hunnit jobba undan lite så att kön skulle vara kortare, men det skulle ju inte förvåna mig om den istället blivit LÄNGRE. Vi får se, som sagt.

Är det väldigt lång kö tror jag att jag kör några privata inseminationer utanför landstinget medan jag väntar… Det är inte ett alternativ jag egentligen gillar, men om alternativet till det är ”inget barn” så kan det ju vara värt det. Jag får fundera lite på det. Det blir ju inte på den här cykeln oavsett så jag har ju tid att fundera.

2 reaktion på “Den här kroppen är ju ett förunderligt ting…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *