Speedad helg!

S och barnen kom hit i fredags. Den ursprungliga tanken var att jag skulle åka till dom, antingen i Linköping eller Stockholm, eftersom det är lättare för mig att hoppa på ett tåg än för S att asa runt med barnen, men jag måste ju erkänna att jag drog en lättnadens suck när S hörde av sig och berättade att hon fått låna en bil, och skulle kunna komma hit-om jag ville? En grej mindre att försöka ro i land.

Så som sagt, dom kom i fredags. Jag hade stressat som ett as hela dagen, och hade inte varit hemma en timme ens när dom kom, och sen fortsatte helgen ungefär i det tempot =)

På lördagen åt vi frukost, tvättade och hängde ut tvätten, och väntade på att klockan skulle gå, ungefär. Målet var att spendera mer eller mindre hela dagen på stora holmen, så vi packade barn och lunch och drog iväg när bebisen skulle sova.

Först stannade vi till nere på stan, och kollade på lite open art. Storasyster var kanske inte jätteimponerad, men hon gillar ju grejer man kan klättra på.

Sen tog vi sikte på stora holmen. Klappade lite djur, åkte tåget, kikade på krypen-och sen var storasyster klar med det *S* Vi siktade in oss på stadsparken, men innan vi hann dit började det ÖSREGNA. Det slutade med att vi åt en fuktig(!) picknick på stan, och sen åkte hem, där jag tog en tupplur med bebisen.

På söndagen regnade det fortfarande. Nog för att jag bett om regn, men syndafloden var väl att överdriva..? Vi packade in barnen i bilen och tog sikte på lek och bus-landet, och sen stannade vi helt enkelt där.

Fem timmar var vi där, och under den tiden fick vi faktiskt en kvart när vi kunde PRATA med varandra för första gången under helgen. Storasyster var off någonstans och lekte, och vi satte oss så att vi såg var bebisen kröp. Så länge den var inom spring-avstånd fick den hållas… Vi hann just så pass avhandla manspersonen (som helt uppenbart tappat intresset för det här samtalandet tycks det tyvärr), och sen var vår tid slut. Jag skulle behöva ha S sittandes på min axel hela tiden, inser jag. Hon är så klok. Och modig.

Men, barnen hade roligt. Jag med, men herregud vad man tappar farten efter några timmar… Mot slutet kände jag mig helt apatisk, medan storasyster fortfarande hade studs i benen när vi gick till bilen… Jeezus!

Planen för morgonen var att vi skulle äta frukost, och sedan säga hej då i lugn och ro. Jag hade tänkt ta lite komp på morgonen och börja åtta ist för halv sju. Men klockan fem sjukanmälde sig en kollega, och jag kunde inte riktigt ta komp själv och be någon annan ta övertid, så det var bara att stressa som fan och åka till jobbet. Skrev en lapp till S som fortfarande sov, men dom vaknade precis när jag skulle gå ut genom ytterdörren.

Nu fick DOM äta frukost i inte så lugn och ro, och så fick vi säga hej då på parkeringen till mitt jobb istället när dom lämnade nyckeln. Lite trist avslutning, men helgen var riktigt trevlig! Det är så jobbigt att säga hej då när man inte vet när man ses igen, det kan ju ta flera år… Det var inte så skoj att komma hem till en lägenhet som var tom på människor, när den var full sist jag såg den!

Men nå. Vardag. Lika bra att ta tag i den igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *