Livstecken…

T ringde igår och ville kolla om jag lever, eftersom jag inte bloggar…

Jodå. jag lever. Mår till och med skapligt bra. Men det har varit en oerhört trist och tålamodsprövande sommar, jag har INGENTING att blogga om… Inte en endaste liten TANKE.

Vaknar, går morgonpromenad, åker och jobbar, åker hem, tar hand om hunden, sover. I en oändlig loop. Jag ska försöka bättra mig, men jag har ingenting att säga.

Förutom en sak. Det har ramlat in en nygammal mansperson i mitt liv. Jag orkar inte blogga om det av den enkla anledningen att det mest troligt kommer gå åt fanders inom en vecka. Trots att det känns som om det går ganska bra… Och går det inte åt helvete vet jag inte hur jag ska hantera den saken, med graviditetsplaner och allt, så jag känner lite att jag inte orkar lägga energi på det. Fast just den här veckan är det han som lägger energi på det…

Allt är oklart. Så jag startar om loopen och går och sover.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.