Klappar mig ändå lite på huvudet…

I veckan sa jag till en person (jag egentligen inte känner) att han och jag VERKLIGEN inte gillade samma musik, för det var den fördomen jag odlade. Då skickade han (som inte känner mig heller, troligen mindre än jag känner honom eftersom jag är en stalker) en länk till en låt, som är skitbra. Jag har lyssnat på den ett par gånger sen dess, och tror att jag måste söka upp resten av konserten på youtube.

Jag måste trots allt säga att den här veckan har gått helt ok. Bortsett från mitt sammanbrott i måndags morse över om-möbleringen så har det varit förvånansvärt få potentiella konflikter. Vid ett par tillfällen har jag fått välja att inte reagera, men ändå. Smärtfritt, och vi har till och med skrattat lite tillsammans vid några tillfällen.

Nu är det dock över för denna gång. Nästa vecka är det en ny prövning, och den kan nog bli tuffare om jag ska vara helt ärlig… Att någon PRATAR konstant utan att någonsin komma till poängen är en prövning… Det räcker med att barnen hela tiden pratar, dom har ju oftast ett syfte iaf! Men, det är en vecka.Och eftersom jag byter resursbarn kommer jag med stor sannolikhet slippa undan pratet ganska mycket. Sen är mina ordinarie kollegor tillbaka, och så blir livet inte bara uthärdligt, utan kanske rent av roligt.

Men, det här bloggandet blir ju onekligen lidande när man inte gör något annat, ens i teorin, än att jobba…

2 reaktion på “Klappar mig ändå lite på huvudet…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *