Det är ju bara att lösa…

Jag hade ett enda önskemål inför den här sommaren, och det var att inte ha samma schema hela sommaren, och sluta sent varje dag.

Det gör jag inte. Måndagar, den dag man MINST behöver det, slutar jag tidigt. Resten av veckan slutar jag 16 eller 16.30. Eller, slutade… Jag har fått ändra mitt schema så att jag slutar tidigast 16,15 varje dag utom måndag. HELA sommaren. Det innebär att jag inte kan göra något annat än att jobba, i princip. HELA sommaren. Tack, det känns super! Superhärlig sommar, full med äventyr.

Nästa vecka får jag dessutom byta arbetsuppgifter. Byter ett resursbarn mot ett annat en vecka, för att det saknas personal. Det finns andra som KAN, men dom känner sig lite ängsliga. Det enda jag är riktigt rädd för är nog att föda barn ensam, och det behöver jag inte göra på jobbet, iaf inte nästa vecka. Jag har, tack vare att jag jobbat så mycket som vikarie, hunnit med att jobba med så många olika typer av barn att jag inte oroas särskilt mycket av något, så jag löser det. Såklart, för det behöver lösas.

När sommaren planerades känns det lite som om någon kastade upp en näve pusselbitar, och chansade på att dom skulle falla ner i närheten av varandra…

Men vi löser det. Det måste vi, för vi jobbar med pyttesmå människor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *