Den totala tillfredsställelsen…

Som kommer ur att organisera sitt liv… Nästan en pervers känsla.

Jag har roat mig med att gå igenom kalendariet för hösten och skriva in alla möten/kvällsmöten/APT som redan är bokade i min kalender i mobilen, och i en sån däringa analog kalender…

Jag suger på att använda ”papperskalender”, jag har hela mitt liv i mobilen (som just nu vägrar synka med google calendar vilket är problematiskt to say the least), utan den vet jag inte ens när jag ska vara på jobbet. Men, jag har ganska mycket att hålla ordning på i höst, så jag känner på mig att mitt vanliga system, ”skriv en post it och lägg den i min låda”, inte riktigt kommer hålla…

Förutom mitt förskolläraruppdrag-som räcker till som det är, har jag ju utvecklingsledaruppdraget som i sin tur innebär en del saker som ska fixas på utsatta datum, och möten som ska förberedas och ledas.

Sen har jag huvudansvar för IT över alla sju förskolor. Mer möten som ska förberedas, och eventuellt (troligen) en del workshops som ska fixas.

Sen ska jag bli skyddsombud, vilket var bestämt sen tidigare men som jag inte kommit ihåg(!) att ta tag i… Mer saker att hålla ordning på.

Och utöver det så är jag, som det ser ut just nu, den enda på min förskola som är VFU-handledare, vilket i sin tur innebär att jag får ta VFU-ansvaret på min förskola, och det i sin tur innebär möten att gå på.

Jag tror inte att post-it systemet kommer hålla, och jag känner på mig att om jag inte organiserar mig in absurdum så kommer det oerhört snabbt bli väldigt rörigt, och jag kommer glömma saker. Så. Kalender har införskaffats (Den är skitful, jag vill ha en annan som ser lite proffsigare ut, men den var gratis…) så att jag kan sätta post it’s i kalendern anteckna saker.

Nu när jag organiserat lite har jag liksom en inre frid. Det enda som skaver är att kalendern inte synkar just nu…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *