Where there’s a will, there’s no way…

Pratade med S nu på morgonen, och på slingriga vägar kom vi in på F (typ eftersom S snart kommer till Sverige.)

”Har du inte styrt upp det där än?”

Well honey, I wish. Jag skickade ett sms en morgon för några veckor sen, men fick inget svar. Såklart. Antingen har han blockat mitt nr eller så ville han inte svara. Mycket enkelt oavsett. Tydligt budskap. Hur gärna JAG än vill lösa det här så blir det ju trixigt om inte han vill.

”Men ring honom då!” ”Where there’s a will there’s a way!”

Nej min kära. Det kommer aldrig ske. 1, jag hatar att ringa folk och 2, lägger han på luren i örat på mig går jag sönder igen. Och igen. Och igen. I all oändlighet amen.

Hon är så lösningsorienterad, S. Det är så enkelt för henne. Klart det löser sig! Jag har mer lagt mig ner och dött i det här fallet. Dött av saknad efter två fina personer. Fortsätter att undvika alla utom S som kan tänkas vilja prata om det. Fortsätter att undvika J, som luktar som sin pappa. Fortsätter sätta ena foten framför den andra och låtsas att jag inte är trasig.

Och nu ska jag snart låtsas att jag är kompetent för ett jobb jag vill ha. Fake it ‘til you make ut.

En reaktion på “Where there’s a will, there’s no way…

  1. Sara

    Du är inte den första vän som sagt åt mig att sluta vara så förbannat positiv.

    Men varför inte, säger jag, för det är ju så förbannat lätt att se lösningar på andras problem jämfört med sina egna.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *