Peppen som får ligga på is

En sak som hänt på senare tid, det började ungefär (ganska exakt) när jag köpte en barnvagn för multisportare, är att jag fått tillbaka lusten att löpträna. Jag har ju inte sprungit PÅ RIKTIGT på nästan två år. Jag har mått dåligt, blivit tjockare, inte haft tid, lust eller energi. Noll motivation. Så jag ställde löparskorna på hyllan och bestämde mig för att ta bort DEN pressen från mitt liv iaf. Träningsångesten. När man VILL, men inte har energi eller samvete. Så jag sket i det i några år.

Men nu är lusten tillbaka, och jag samlar den på hög och liksom laddar tills dess att jag kommer kunna börja springa igen. Just nu känns det inte som om det är någon idé. Jag har planerat att bli gravid om 5+12 dagar. Gravid, tjock(are) och orörlig. Skulle det däremot bli så att det blir IVF och jag måste vänta sex månader hamnar ju saken i ett annat läge, då har jag ju gott om tid att löpträna och njuta av det (med lite tur…) innan det är dags att bli tjock. Det är ju ingen nackdel att vara stark när man ska vara gravid. Men vi hoppas ju att jag blir gravid om 5+12 dagar. Fem dagar till mens, 12 dagar ytterligare till positivt ägglossningstest.

Under tiden fortsätter jag att promenera, och gå ner i vikt. Eller, jag har inte gått ner ett gram av allt detta promenerande, men jag har blivit smalare. Muskelmassa och allt det där. Och eftersom jag vill springa LÅNGT när jag väl börjar igen är det bra att vänja kroppen vid distansen redan nu. Ligament, ledband, höfter och knän. Sånt som är känsligt och tar stryk.

Och så var det den där saken med att stretcha också… Jag måste bli mer noggrann med att stretcha min rumpa och baksidan av låren/vaderna. Typ hela baksidan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.