Jodå, jag lever.

Under morgonen och förmiddagen var jag fortfarande låg, tänkte för mycket och hade inget att säga… Vid två hade jag bestämt med P att vi skulle ses och ta en promenad, och sen fika lite, så jag och Halonen traskade iväg och mötte henne innan vi gjorde precis det. Promenerade och fikade.

Medan vi fikade kom vi på något sätt in på mina väggar, och det faktum att nästan alla är i betong, och på långa omvägar nämnde jag att jag verkligen SKULLE behöva skruva fast min hylla i hallen bättre, eftersom jag varit slarvig och inte pluggat när jag skruvade upp den. E brukar/brukade hålla sig i den när hon tog på skorna, och jag höll andan varje gång…

P blev peppad på att fixa det, och hux flux hade vi rivit fram borr och plugg, och på tio minuter var problemet löst! Nu sitter hyllan som berget! Tur jag dragit ut på det i två år.

Sen är händelseförloppet lite oklart. Jag KAN ha nämnt, när jag letade efter lämpliga verktyg i mina oändliga gömmor, att jag alltid blir så inspirerad när P skriver på Facebook att hon rensar ut grejer hemma, för jag har grejer ÖVERALLT. I varje låda, bakom varje dörr… Hips vips så var nästa projekt att rensa min klädkammare! Det har varit lite av en ångest som jag borde ha tagit tag i för länge sedan. Dels en miljard saker som jag borde (och nu har) kastat, och sen grejer som jag vill ha kvar som ligger överallt, och gör det omöjligt att 1, se vad som finns och 2, lagra grejerna på något lämpligt vis. Komplett kaos och ångest.

Vi rev ut allt utom kläder och skor, och rensade. Jag kastade massor med grejer som jag sparat ”om” (bland annat en kattsäng. Och ett trasigt lakan. och…), och dessutom plockade jag ihop mängder med grejer som jag inte behöver/har plats för/använder och ställde ut bredvid sopkärlet, så att någon annan kunde få glädje av det! Skor som knappt är använda, sportbagar jag inte använt på flera år, täcken och kuddar jag inte har sängar nog att få användning av…

När vi hade följt P hem igen en god stund senare gick jag omvägen förbi sopkärlet, och allt var borta. Hoppas någon får glädje av det!

På det hela taget artade det sig till en bra dag. Jag behövde tänka på något annat än att jag saknar F och E så att jag går sönder, och kasta mig in i ett projekt för att hålla mig sysselsatt. Dessutom var det trevligt med sällskap, och jag blev av med lite mat. Win win win!

2 reaktion på “Jodå, jag lever.

  1. Pernilla

    Du vet väl att jag räknar med dig när jag behöver låna en mindre borr nästa gång? Kram och tack för dagen, sällskapet och maten.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *