Det där med att sysselsätta sig…

En sak som jag, uppriktigt, funderar över är vad man GÖR när man precis blivit mamma.

Alla säger det. ”Man hinner ingenting, en bra dag hinner jag klä på mig!”. ”Man GÖR inte så mycket”. Men liksom… Vadå?

S beskrev det så bra, precis det jag känner. Hon sa ”Man tar hem bebisen, lägger den på sängen och sen tittar man på den och så säger man ‘jaha, och vad gör vi nu med dig?’ ”

Så ok. Jag fattar. Bebisar äter, dom kissar rätt mycket, och ibland är dom ledsna. En del oftare än andra. Men… Dygnet har 24 timmar?! När bebisen blir äldre och liksom börjar ta sig runt så fattar jag att man har en del att stå i för att typ stoppa den från att dö, men när den är ny?

Ok. Förlåt mamman, nu lånar jag din bebis som exempel här, utan att fråga.


Den här fantastiska, fina bebisen, som av en händelse råkar ha samma fina namn som E, fick jag låna (eller nä asså, jag kanske lite la beslag på den…) och den sov. Den sov i säkert tre timmar, om inte mer. Bebisar är ganska tacksamma, dom är inte så kinkiga med var dom sover, så jag fick NJUTA i en hel evighet av att ha en sovande varelse i famnen.

Så. Bebisar sover. Om man har otur (eller tur, jag är ambivalent) så sover dom PÅ mamman och då blir hon lite handikappad om hon inte råkar ha en bärsjal. Återigen har jag inte frågat mamman, förlåt S… <3

S sa, när vi hade julfest med ”svenskgänget” att ”Ebba bara satte C i bärsjalen, och så körde hon!”, och så känns det ju. Den hänger ju där och har det bra, som en känguruunge, jag är ju inte begränsad av det?



Vi klättrade ju runt i vattenfall med den här?

Och bebisar äter, då sitter man ju där man sitter. Och så blöjor, men hur många sekunder tar det? Men sen då?? Jag fattar inte? Vad GÖR man? Vad är det som gör att man en bra dag hinner ta på sig kläder?

Ok. Man är trött. Det fattar jag. Man sover säkert en del. Men MER då?

Jag tror, att det helt enkelt handlar om att jag är LIVRÄDD för att bli ännu mer isolerad. Mitt liv är ju att jobba. Utan jobbet är jag lite handlingsförlamad. Och rädd. Och ensam.

Så berätta, vad är det som tar sån tid?

2 reaktion på “Det där med att sysselsätta sig…

  1. Lina

    Med första barnet grät jag konstant i 3 veckor och det tog ju sin tid. Med de andra låg jag på neonatalen i 3 månader så det tog ju också lite tid. Men förutom det tycker jag inte att det tagit så mkt tid. Eller, man ska väl säga att det tar så mkt tid som man get det. Har man en som man ska följa till skolan och två hundar som vill ut på morgonen så tar inte de där två bebisarna så mkt tid. De hänger liksom med i farten…

    Svara
  2. Erica Bengtssom

    Bebis 1: kolik. 7 första veckorna handlade om att överleva. Sov när du kan typ.

    Bebis 2: sov jämt. Pluggade halvtid tog hand om storebror. Får man en sån bebis så går man på öppna förskolan/ mammafika/ fika m kompis/ träna hund osv.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *