Hemresan

Jetlagen är ett faktum, min sömn är helt wacko. Det kommer bli en LÅNG dag i morgon känner jag.

Hemresan gick både bättre och sämre än väntat. Första flighten gick ok, vi flög i en rasande fart och landade i Peking en timme tidigare än planerat. Toppen, ytterligare en timme i Peking… Dock var det varmt och trångt, och mer eller mindre omöjligt att sova. Jag fick ont i hela kroppen.

Väl i Peking skulle jag vilja säga att jag hade viss fördel av att ha spenderat 15 timmar där tidigare… Jag visste hur jag skulle ta mig till transfern (jävligt oklart) och att jag måste gå ner under den där suspekta trappen för att komma till säkerhetskontrollen (Ännu mer jävligt oklart) och sedan när jag väl var i terminalen visste jag ju precis var jag kunde gå för att få sitta ifred, och ha allt jag behöver inom synhåll. Så jag satte mig i ett hörn, drack en vedervärdig kaffe och läste ut min bok, och grät en skvätt. Sådär som man gör när man läser Fredrik Backman.

Jag visste också att det fanns bra mat på Coolava Islands Coffee, gate E 23. Det är också det enda stället på hela Pekings flygplats där det säljs öl, vad jag kunnat utröna. Dom har dessutom el-uttag. Win win.

På det hela taget gick mina åtta (nio, men en timme gick till att komma igenom säkerhetskontrollen. Tips från coachen: Res med en bok i handen. Inte i väskan, handen. Det gör köandet lättsammare) timmar i Peking rätt bra. 13.15 fick vi boarda sista flighten och just då kändes ju livet ganska lättsamt! Det gick över…

Flighten Peking-Stockholm var hemsk! Det var jättevarmt, och jättetrångt, och jag hade så ont i kroppen. Jag kunde omöjligt sova, för jag hade en kvinna bredvid mig och hon var liksom i vägen… Dessutom var hon sjukt varm, och jag kunde liksom inte slippa ifrån henne! Nio timmar på ett plan när man inte kan sova, har ont överallt och bara är generellt obekväm… Fy fan.

Jag och S pratade om det där med att sam-sova (familjevis) och jag konstaterade att det finns en anledning till att jag har en två meter bred säng… Jag sover gärna med någon, så länge hen håller sig på sin sida sängen! Det vidrigaste som finns är ju att ha någon annans andedräkt i ansiktet, jag sover alltid med ryggen mot den jag sover med, för att inte ens riskera det… Plus att det blir för varmt, och trångt, och man väcks… Nä, jag behöver mitt eget space. Både i livet, sängen och definitivt på ett flygplan.

Hur som helst så landade vi till sist, och kroppen blev så lycklig! Jag misstänker att mina medresenärer hade lidit liknande kval, för jag höll fan på att bli nedtrampad på vägen ut ur planet… Jezus folk, chilla lite! Väskan kom utan större dramatik, och när jag kom ut var det sju minuter kvar innan bussen jag INTE skulle hinna med, skulle gå. Jag sprang ut och frågade busschauffören snällt om jag fick åka med trots fel biljett, och det fick jag. Skickade meddelande till Frodis som erbjudit sig att hämta mig vid bussen (Tack!!).

Det visade sig att hon även hade fixat middag åt mig tills jag skulle komma hem, så himla snällt! När man varit borta 1,5 månad har man ju INGENTING i kylen, och jag var så sjukt jävla hungrig! Guld värt. På vägen från bussen stannade vi till och handlade lite på Ica Maxi också, så jag skulle slippa ge mig ut för att jaga efter frukost på morgonen, det finns ju fan inget värre!


Jag hade inte bara fått middag (Galet gott), utan även godis, och korv och ost! Bästa Frodis fixarsork!

Försökte härda ut lite med sömnen och tittade på farmen till kl 23 ungefär, sen somnade jag så gott. Och vaknade 03,20… Nu är det midnatt, och jag ska upp 06, och jag är väl inte skit-trött just nu… Har redan gjort ett försök att somna, men vaknade av att mobilen burrade. Let’s try again!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.