I had faith…

”Suck, nu kommer den där stå framme tills JAG tar bort den”, stönade S när D hade kokat ägg i äggkokaren och som seden bjuder lämnat den på bänken.

Inte då, menade jag. Han är vuxen, förr eller senare kommer han inse att den är i vägen! Fruns reaktion var något i stil med ett gapskratt och en klapp på huvudet.

Mannen i huset är lite rädd för mig. Han var orolig att jag, som feminist, skulle tycka att han var lat och inte hjälpte till tillräckligt. Så sedan jag kom hit har han varit fasligt huslig. Han har plockat undan, diskat, tömt och fyllt diskmaskinen. Den dag han tömde diskmaskinen det sista han gjorde innan han åkte till jobbet trodde jag att S skulle svimma på riktigt. 

Grejen är ju att jag skiter i vilket! Så länge alla parter är överens är det väl slitsamma vem som gör vad. Personligen gillar jag att diska och tvätta, jag tycker det är lite meditativt. Men han var ängslig, och blev väldigt hjälpsam.

Så jag hade hopp om äggkokaren! Så vi slog vad. 10 dollar på att han skulle ha tagit bort den innan storasyster gick och la sig tre dagar senare. Han fick inte manipuleras, och alla julgäster instruerades att inte röra den. 

Dagen före vadet gick ut röjde pappan hela köket, och jag tittade på. Jag var HELT säker på att det var då det skulle hända. Hundra procent.


Tyvärr tappade han fokus när äggkokaren var det enda som var framme, och jag började tappa hoppet.

Men, skam den som överger hoppet! Tekniskt sett förlorade jag vadet med en kvart(!), men den kväll vadet gick ut plockades äggkokaren bort! Jag tänker räkna det som en vinst, bara för att han inte gjorde mig besviken ?

Se! Tomt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.