Oväntat fritt från dårar

När vi tröttnade på att frysa i min trädgård drog vi oss ner på stan för att frysa där istället. Och som jag frös… Jag plockade tom fram mitt täcke när jag ramlade in hemma vid 0230 inatt. Hej höst, jag älskar dig!

(Jag somnade inte ens på bussen, bara nästan! tittade upp två hållplatser före min och insåg att jag var farligt nära att hamna i Lundby igen, och den erfarenheten vill jag INTE upprepa.)

Hur som helst var det oväntat fritt från dårar, vi blev nästan inte besvärade alls… Förutom snubben som satte sig vid vårt bord och vägrade fatta att vi inte ville prata med honom var det bara en idiot till, som satt bakom mig och petade mig i huvudet. Första gången var det nog ett misstag, han skulle vända sig och peka ut något åt en annan person, men när han märkte att jag blev irriterad gjorde han det flera gånger till. Jävla idiot! Vad är det för jävla fel i huvudet på MÄN?

Män och deras självklara rätt att bete sig vidrigt. Med det i åtanke är jag ändå väldigt glad att jag känner åtminstone en man (Jag känner flera, men ingen av dom andra ingår direkt i min vardag på samma sätt) som inte är det minsta vidrig eller snubbig. Nästan så man önskar att han vore det ibland. Frodis och E började prata om vad man gör när det är kris, apropå att Frodis stressar över möjligheten att hundpanget bokat in hennes hund fel vecka eller nåt när hon ska till Barcelona.

”Men vad GÖR man?, vem ringer man egentligen i den situationen?” För Frodis är det självklara svaret i just hundsituationen att hon ringer mig, så löser jag det på något sätt. ”Men du ska ju till BÅSENBERGA!” Jaja, men jag är rätt säker på att jag skulle kunna lösa det ändå, jag har faktiskt TVÅ extremt snälla hundvakter, som råkar dela hus, och min lägenhet är ju tom den natten jag sover i Båsenberga.

Men själv drabbades jag lite av hur mycket jag tycker om F. För när dom satt och ojade sig och frågade ”Vem ringer man egentligen när allt skiter sig??” så var MITT självklara svar att jag ringer F. Han kanske inte alltid kan hjälpa till, men jag kan alltid fråga. En kille som sätter sig i bilen på nyårsafton och kör Örebro-Göteborg-Örebro för att hämta mig på flyget när allt har skitit sig och jag ska hem, hur kan man inte tycka hemskt mycket om honom?

Det är en fin trygghet att ha. Att det alltid finns någon som man kan FRÅGA, och lita på att om han kan så hjälper han till. Som att passa mina hundar så att jag kan åka på konferens med jobbet. Och som att passa mina hundar i en och en halv MÅNAD så att jag kan åka på semester. Så otroligt fint, den här resan hade inte varit möjlig annars. Två hundar på pensionat så länge hade kostat två månadslöner. Men F ställer upp. För att han kan. Och kan han så vill han. Det är bara så svårt att återgälda sånt. Hur kan man ens?

Så mitt i festen drabbades jag av hur mycket jag tycker om F. Inte trots hans egenheter, utan på grund av dom. Jag gillar att han sitter vid sin dator 20 timmar/dygn, (Det gjorde jag med när jag inte jobbade, jag kan sakna det…) jag gillar att fyra fula klockor är en jättebra present (det var fem, men en blev förstörd), jag gillar att jag alltid känner mig lite dum i huvudet när jag pratar med honom, det är stimulerande. Sen älskar jag att han är en fantastisk pappa, för sådana finns det inte särskilt gott om i världen!

Klockgrejen är för svår att förklara för att jag ens ska försöka. Det närmsta jag kommit är att det är ett internt skämt, men det stämmer egentligen inte heller. Möjligen är det ett internt skämt mellan F och hans andra jag, jag råkade bara vara där och höra samtalet, ungefär…  Men, när jag gav honom fyra fula klockor, som alla visar olika (fel) tid, gick det inte att ta miste på hur glad han faktiskt blev, det var kul! Jag gillar ju att ge bort grejer som betyder något för den som får dom, lite som interna skämt mellan mig och mottagaren, och just den här gången tror jag att jag lyckades rätt bra.

När jag är ute och reser (nu låter jag som värsta globetrottern) brukar jag alltid försöka hitta en elefant åt Frodis som samlar på såna, och nu tror jag att jag får utöka det till att hitta en klocka åt F från varje ställe jag besöker. En myriad av klockor från alla världens hörn, och alla visar fel tid. Sjukt roligt.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.