Ett minimalt engagemang i livet

Det är svårt att veta exakt vad det beror på, troligen en kombination av flera faktorer, men livet känns aningen mindre nattsvart. 

Det kan bero på att jag inte är fullt lika orolig över en konflikt jag haft med någon jag tycker mycket om, tack vare att vi faktiskt har PRATAT med varandra på senare tid. Pratat, inte ältat. Eller så kan det bero på att jag inte är lika fuckad i huvudet sen jag började äta mina tillskott igen. 

Det är orimligt att jag ska känna mig så mycket gladare efter två ”semi-bra” samtal. Det är orimligt att jag ska bli mindre deprimerad efter en vecka med kosttillskott (det tar flera månader att fylla på depåerna av b-vitamin). Men likväl. Skillnaderna i relationen är så otroligt små att praktiskt taget ingenting ändrats, förändringen i attityd måste komma inifrån mig, och det är inte som om jag genomgått lobotomi under veckan… 

Att säga att jag är GLAD vore att överdriva. Men jag är plötsligt inte gråtfärdig från morgon till kväll. Jag orkar bry mig lite om saker. En morgon åkte jag till och med till jobbet med ett leende. Jag känner mig inte lika maniskt tvungen att lösa ett problem som inte vill lösas. 

Det är svårt att beskriva hur jag har känt mig (och jag vågar inte ropa hej riktigt ännu, faktiskt, jag är fortfarande otroligt känslig och känslomässig), men livet har verkligen varit nattsvart senaste månaderna. En konstant känsla av att hjärtat är en sten, och aldrig mer än en tanke från att börja gråta. 

Helt orimligt ledsen, människan är ju inte DÖD, vi är lite ledsna på varandra ”bara”. Men för mig har det känts som död. Jag hoppas att jag inte faller tillbaka dit, för det är riktigt svårt att hantera. Speciellt när man inget hellre vill än släppa det och skita i allt.

Påminn mig är ni snälla, om att inte hoppa över mina vitaminer flera månader i sträck. Ok? 

Men, jag tycks ha hittat ett minimalt engagemang igen. Inte så att jag är svinpeppad, utan mer en känsla av att ”nu måste jag börja ta tag i det här”. 

Så, jag har strukturerat upp min kalender inför hösten…


Och försökt skapa lite rutiner för att få ordning på kroppen…


Och börjat tänka lite på träning igen. Med betoning på lite. 


Vi får väl se. Jag orkar inte vara sådär sjukt ledsen mer. Och tydligen kan jag inte bli en som inte bryr sig, hur gärna jag än vill. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.