Och där checkade jag ut…

Jag reagerade (först…) igår redan på mitt eget inlägg samtidigt som jag skrev det. Jag känner verkligen inte igen mig själv. Visst är jag lite bitter, men generellt rätt glad faktiskt. Och visst är jag emotionell och lättrörd, men inte så att jag brukar gråta för minsta grop i vägen…

Men just nu är jag konstant sur… Jag går omvägar runt människor för att jag inte vill prata med dom, pga att jag är sur exakt hela tiden. Jag är sur på vuxna, jag är sur på barn, jag riktigt känner hur hela jag RUTTNAR invärtes. Det är inte ok, och framför allt mår jag inte bra av det.  När jag inte är sur är jag labil. Gråter för minsta motgång eller incident. Det är sannerligen inte likt mig! 

Det, i kombination med att jag vaknade i morse, helt SLUT trots en hel natts sömn, och kände att jag VILL verkligen inte gå till jobbet, gjorde att jag började tänka lite. Jag trivs VÄLDIGT bra på mitt jobb. Om jag inte vill gå dit, då är det fara å färde. Jag tänkte på saken några timmar och bestämde mig sen för att ta semester några dagar. 

Jag har mailat fram och tillbaka med min otroligt förstående chef hela dagen. Att ta semester med NOLL dagars förvarning är ju inget man bara gör, så jag förklarade läget, och sa att antingen tar jag lite ledigt nu, annars kommer jag bli sjukskriven. Vi har mailat fram och tillbaka och pratat om vad, hur och varför, och innan jag gick hem pratade vi även i telefon, och nu känner jag att jag har verktyg för att det här ska bli bra. 

Jag har fått förklara vad problemet är, hur det skulle behöva lösas och varför det uppstått. Som jag sagt tidigare så är ju inte mitt problem att jag jobbar för mycket, eller har för många arbetsuppgifter, utan att det inte är ORDNING. Inga ankor i rad. Ankjävlarna flaxar hej vilt utan minsta förvarning, och så måste man snabbt lösa det fast man egentligen inte har befogenhet att göra det. Min vardag är för beroende av saker som jag inte styr över, vilket gör att det blir rörigt.

Så, nu har jag semester resten av den här veckan. Innan jag åkte ställde jag ankjävlarna i rad, och förväntar mig att dom står kvar där på måndag, och att ytterligare info om kommande andjakt kommer in, så att vi kan ställa dom jävlarna i rad.

Just nu är livet under kontroll, nu behöver jag bara ANDAS ett tag. Andas, och tänka igenom en strategi. Jag måste säga att jag är otroligt tacksam att jag har en chef som är så förstående. Visst hade jag löst vikarie innan jag gick hem idag, men ändå. Att bara meddela att nu tar jag semester, punkt(!) är ju utanför alla gränser för hur man beter sig, men jag klappade verkligen ihop idag. Och istället för att få kritik från chefen fick jag hjälp och stöd, och känna att hon verkligen tog orsakerna till det här på allvar.

Jag är väldigt tacksam, och nu ska jag som sagt bara andas lite så ska jag leverera resultat när jag är tillbaka på måndag. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.