Blogg 100, 30

A killer day if i ever saw one… Eller kill me, kill me now.

När klockan ringer kl 03.50 är kroppen inställd på att klockan är 02.50, och är inte det minsta intresserad av att gå upp. Trots att jag sovit gott hela natten lång är jag så trött att jag mår fysiskt illa nu. Det hade väl kunnat vara mentalt hanterbart om jag slutat för dagen kl 14.30 som jag ska. Eller ja, jag slutar ju då. Men jag hinner bara hem och vara hemma några timmar så måste jag gå på en föreläsning som håller på till 20.30(!) ikväll! Jeezus, jag kommer inte vara hemma igen förrän det är läggdags. DET är lite knäckande. Jag kommer somna på föreläsningen.

Eftersom vi fått stränga direktiv att bara (jobba) maila på arbetstid så mailade jag chefen kl 05.11 idag. Jag hoppas hon är för upptagen för att notera tiden ☺️ 

Jag hoppas hon kan hjälpa mig att få ut en egen dator till jobbet. I egenskap av IT/unikum/friskvårds och just nu nyhetsbrevsansvarig behöver jag ofta använda en dator, men vi är nio st som slåss om tre datorer på jobbet, det är ett projekt i sig att få tag på en, speciellt eftersom man inte direkt har tid att sitta på kontoret där en av datorerna sitter fast. Ofta gör jag saker hemma (vadå, det är väl arbetstid för någon, någonstans?!) men min dator fungerar helt enkelt inte just nu,och kommer inte göra det på ett bra tag heller. Den går knappt att använda, jag blir vansinnig när den skriver komplett rappakalja.

Bredbandet? Nä. Grejerna har fortfarande inte kommit. Kanske är den magiska dagen idag?! 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.