Jo men det där gick ju bra…

Det där med att blogga medan jag var borta gick ju sådär… Dagarna gick i ett, och vi hade så fruktansvärt roligt hela tiden, så det blev liksom inte av. Hoppsan.

Måndagen spenderades med att ÅKA. Vi lämnade Örebro 10,46(!) och kom fram kl 20,15 ungefär. Vi blev försenade en timme i Köpenhamn eftersom planet vi skulle åka med hade fått något slags motorproblem. Tacksamt att dom kom på det innan vi åkte.

Det tråkiga, som stressade mig enormt, var att jag bara hade sagt vilken tid vi skulle komma fram till vår värd som skulle möta oss, inte vilken flight vi kom med. Dessutom hade Köpenhamns flygplats inget wifi, så jag kunde inte maila och säga att vi var sena. Otroligt stressande för någon som hatar att komma för sent, när jag vet att dom står och väntar. Nu var dom kvar ändå, och såg det inte alls som ett problem, det var ju liksom inget vi kunde göra åt det, men ändå. Det visade sig att Turkiets representanter inte kom ALLS, så vi var ändå inte sämst…

När vi väl kom fram var det välkomstmiddag, och vi var så hungriga att vi nästan dog. Vi fick en helt otroligt god pizza som slank ner i rödaste rappet. Sen fick vi skjuts till hotellet, väckte innehavaren, och somnade som klubbade sälar trots att gästen före hade vridit upp elementet så att rummet var som en bastu. Vi fick dra igång AC för att ens kunna andas. Men gott sov vi, herregud!

Under tisdagen gick vi runt och tittade på olika skolor och förskolor, precis hela dagen utom den stund då vi hade projektmöte. Otroligt intressant, och jag skulle vilja (ska) hitta ett sätt att ta med delar av deras sätt att arbeta och kombinera det med vårt sätt att arbeta här i Sverige. Det finns dock aspekter av deras sätt att arbeta som jag inte gillar alls, tex att barnen testas i kunskap redan från fyra års ålder, men samtidigt så tror jag ändå att dom är något på spåren, för barnen HAR ett akademiskt försprång jämfört med våra barn. Mer kunskap, men på ett kravlöst sätt, tänker jag. Det var väldigt intressant.

På onsdagen var det turistdags. Först besökte vi Warwick Castle, ett HELT otroligt slott. Jag har bilder på jobb-ipaden, så det kommer säkert upp några vart det lider. Otroligt slott, jag blev helt kär. Utöver att vi fick klättra runt på murarna och i tornen så fick vi gå in i slottet, ner i en fängelsehåla och sedan fick vi en typ guidad tur  i ”the dungeons”. Slottet ägs av samma entertainmentbolag som har Madame Tussadus och legoland, och i fängelsehålorna jobbade det skådespelare som liksom berättade historien bakom slottets mörkare vrår, samtidigt som dom agerade i ett skådespel. SJUKT roligt!! Väldigt välgjort och skickliga skådespelare, så det blev väldigt lyckat tycker jag.

På eftermiddagen åkte vi till Stratford upon avon och gick runt lite. Jag älskar dom här små engelska småstäderna som knappt är mer än byar, dom är så fina! I Stratford hamnade vi ganska snabbt på en pub, den äldsta dom har som är 450 år gammal, och satt där och pratade ganska länge. Sen gick vi runt i lite butiker och köpte lite krimskrams innan vi tog bussen hem igen. Helt slut var vi när det var dags för middag, så jag gjorde en förhållandevis tidig kväll.

På torsdagen besökte vi ytterligare två skolor/förskolor, och hade ett projektmöte till där absolut ingenting blev beslutat. Otroligt frustrerande. Skolorna vi besökte var intressanta, men vid det här laget var man ganska mätt och orkade inte ta in fler intryck nästan. En av skolorna var en såkallad forest school, och påminner lite (rätt mycket) om waldorf. Mycket mäta trädens ålder med armarnas omkrets, göra armband av harbajs(!), bygga en åsna av pinnar och sådär. Verkligen inget för mig, men barnen får ju vara ute i naturen mycket iaf.

Efter dessa besök hade vi lite ledig tid och då passade jag på att köpa några presenter i en liten, fantastisk öl-shop. Det var öl från golv till tak, många var bryggda i bygden, och alla hade en liten historia bakom. Fantastisk liten shop!

På kvällen var det avskedsmiddag, mingel och lite sånt, och det var såklart jättetrevligt. Jag tror nästan att det som var roligast med hela resan var att träffa alla dom som kom och besökte oss förra året. Så otroligt roligt! Det var som att träffa gamla kära vänner, och när vi åkte igen var det verkligen som att lämna en bunt vänner man tycker väldigt mycket om. Flera av dom som jag pratat mest med både då och nu sa att om jag är i trakten igen måste jag höra av mig, och dom sa det inte sådär ”som man säger” för att vara artig, utan menade det verkligen, och det känns jätteroligt. Fantastiska människor, jag saknar både dom och Warwick! Jag skulle väldigt gärna vilja åka tillbaka dit igen.

Fredagen var ett helvete utan ände, kan man säga. Den som bokat den här resan bör söka nytt jobb, kan jag känna. Vi började dagen kl  07 med att åka tåg till Birmingham Airport. Eller snarare till Birmingham international, där vi tog en shuttle till flygplatsen. Vi checkade in, kom på planet och allt sånt där, och det var all good. Sen flög vi lite, landade i Köpenhamn, och fick vänta lite innan nästa plan. Vi flög lite till, och landade i Stockholm, där vi fick vänta en timme till, på en buss som skulle ta oss till Västerås där vi skulle byta till tåg. Klockan är nu strax före 17 på kvällen, och vi är rätt less.

Bussen kommer. 15 minuter sent. Trafik och skit. I Västerås skulle vi ha haft 10 minuter på oss att byta, så nu ligger vi lite risigt till kan man säga. Minus 5 minuter… Vi får ringa resebyrån och sånt skit för att kolla om dom kan boka om biljetten, och allt det löser sig, men det skulle innebära att vi kom YTTERLIGARE en timme senare hem och vi VILLE verkligen inte det.

Busschauffören körde ändå på rätt bra, och vi kom bara 10 minuter sent till Västerås. Precis i tid för att se vårt tåg lämna stationen. Då dog min själ lite, och jag satte mig i ett hörn och bara glodde. Så JÄVLA trött var jag. Det som gjorde mig ÄNNU tröttare var att jag, när jag kollar allt med resebyrån och byte av tåg och så, inser att tåget vi skulle åkt med avgick från Stockholm. Vi har mao åkt buss mer eller mindre parallellt med tåget vi missade, hela tiden.

Vi kom fram till Örebro runt 20,30, och då promenerade jag hem till F som var hundvakt, la mig i en soffa och dog lite. Helt slut! Efter ett tag fick jag skjuts hem med hundar och all packning, och somnade som en klubbad säl. Runt 22 kom jag in i lägenheten, duktigt trött!

Frodis skickade sms i går morse och undrade om jag ville följa med ut och shoppa? Då var klockan strax efter 8 på morgonen och jag sov fortfarande… Vet inte när det hände senast! Helt slut…

Det roliga är att hade vi flugit till London hade vi kunnat ta tåget raka spåret till Warwick. Det hade tagit en timme plus flygtid plus restid från flygplatsen till Merylebone. Jag känner att vi kunnat spara lite tid och energi där…

Men det var en fantastisk resa, jag är så glad och tacksam att jag fick åka!!

2 reaktioner till “Jo men det där gick ju bra…

  1. Linn says

    Hej,
    Är en liten doldis som hittat din blogg av en slump men följer den lite sporadiskt. Gillar din stil och tycker vi har mycket gemensamt även fast vi är grymt olika. Men tankarna och humorn 🙂

    I vilket fall, jag kunde ju fortsatt hänga här som en dold jävel men nu när jag läst att du vart i warwick, av alla landsbygder som England har, där jag var själv i höstas så storknar jag lite, fnissar igenkännande åt ”kan man inte bara promenera från lemington spa” (tack gode Gud för Google maps steet view så man inser innan man börjar traska att nej, det finns inga trottoarer där) och ångrar skarpt att jag inte tog ett besök till slottet!

    Nåja, nu har jag outat mig klart här, ha det bra!

    Reply
    1. ciccilus says

      Haha, plus att trafiken är helt galen, under tiden vi var där inträffade minst två stora olyckor, så det är nog klokt att ta tåget fyra minuter istället ☺️
      Kul att du hittat hit!

      Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.