Den fullkomliga utmattningen

Never mind att orka med att åka till gymmet några gånger i veckan, eller ge sig ut och springa efter jobbet, just nu är det knappt att jag orkar LEVA…

Något fel är trasigt. Visst, det har varit några köriga veckor på jobbet, men inte så pass att jag ska braka rätt in i väggen. (Men idag kom vår specialpedagog in, såg sig omkring i 5 minuter och sa: Ok. Nu fattar jag. Jag förklarar för chefen vad som behöver förklaras. Underbara kvinna.) Igår jobbade jag sent, och det var en jäkla körig dag från morgon till kväll. När jag kom hem strax efter kl 18 tittade jag tomt framför mig, tittade på farmen kl 19,30 och sen gick jag och la mig.

Ebba, 37 år gammal, la sig för att sova kl 20,00. Inte 7, eller 97. 37.

Sen sov jag till kl 05 i morse när det var dags att stiga upp, och då var jag fortfarande så trött att jag knappt kunde öppna ögonen. Larm nr 2 hann gå igång innan jag med ren viljestyrka kunde ta mig upp. Helt orimligt.

Jag HOPPAS att det är någon kvarleva från den här förkylningen jag hade i helgen, som aldrig riktigt bröt ut. Jag hade feber och snorade, men det blev liksom inte mer. Med lite tur har jag fortfarande virus eller något skit i kroppen, så att det är därför jag är så trött. Jag avvaktar några dagar, blir det inte bättre får jag väl gå till en läkare. Under tiden insåg jag att jag har nästan 3 dagar komp att ta ut, så det gjorde jag på fredag. Istället för 16,30 går jag hem kl 13, och bara TANKEN gör mig lite upplivad.

I morgon börjar jag dock tidigt, vilket innebär att jag ska upp runt 04.30 senast, så ikväll kan man väl NÄSTAN säga att det är legitimt att lägga sig efter farmen 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.