Två dagars resande…

Sista kvällen på Jonassons hade jag ingen som helst lust att gå hem, trots att jag var nästan medvetslös av trötthet… Jag visste liksom att när jag går hem ikväll så är semestern slut, resten av tiden i Thailand är bara transport för att ta sig härifrån… När jag väl gick hem kunde jag ändå inte somna, utan låg och vred mig hela natten, så när vi gick upp morgonen efter hade jag varit vaken ett dygn.

Vi gick upp strax efter fem för att lämna koh Chang, och dagen såg ut ungefär så här:

Leta taxi, hitta taxi, åka taxi. Åka färja, åka taxi, åka buss i sex timmar, åka taxi, åka taxi igen, åka båt, åka taxi och så åka taxi igen. Kl 22 var vi på vårt sista hotell och kunde packa om väskorna, för att sedan mer eller mindre svimma av utmattning.

Kl 05 ringde väckarklockan igen, och det var dags att åka till flygplatsen. Jag har ju haft ångest över flygresan i flera veckor, det tar så låååååång tid, men det gick bättre den här gången. Det var inte kul, men det gick. 2 timmar på flygplatsen, 11 timmar på flyget till Helsingfors, 1 timme där, och sedan 1,5 timme till innan vi var i Göteborg. Äntligen!

Väl i Göteborg blev jag hämtad av fantastiska F som satt sig i bilen och kört ner för att hämta mig på självaste nyårsafton. Jag är lite ställd av den vänligheten faktiskt. Män i allmänhet har en tendens att visa sig inte fullt så bra som man hoppas, så det är lika delar förvirrande och glädjande att jag har en i mitt liv som inte bara inte gör mig besviken, utan faktiskt överraskar genom att växa i mina ögon. Fantastisk människa, den där F. Jag hoppas jag får tillfälle att hjälpa tillbaka.

Hur som helst tog det väl runt fyra timmar att hämta hundarna, äta och åka hem, så runt 21 var vi hemma i Örebro. Jag var helt trasig efter att inte ha sovit, och allt detta resande, men lyckades hålla mig vaken till strax efter 23 innan jag fick ge upp och gå och lägga mig. Vaknade till som snabbast runt tolvslaget när hela helvetet brakade loss utanför fönstret, men somnade om igen så fort hundarna somnade om igen. Precis helt slut. Nu är jag jetlaggad bortom sans och förnuft, men jag är oerhört glad att vara hemma igen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.