Wanderlust

Att vara föräldraledig i ett år (strax över) vore ju kanon, om man var ekonomisk oberoende…

Man har ju all tid i världen att göra alla stimulerande och utvecklande saker man kan DRÖMMA om, och INGA som helst pengar att göra det för. Slöseri med liv.

Jag tröttnade på det och drog ut på tur. Tillsammans med en bok fick jag en inbjudan till releasefest. Alla såna event är alltid på vardagar i Stockholm, så jag brukar aldrig kunna åka, men nu bestämde jag mig för att åka! Bokade lite spontant tåg och hotell, packade en väska, satte Signe i bärselen och drog!

Själva ”festen” skulle bara vara en timme så jag kände att det inte fick vara själva huvudeventet, så jag kollade upp lite museer och andra grejer. Dessvärre var det en måndag, och på måndagar är huvudstaden stängd. Jag fattar att det beror på att det är öppet helger, men kom igen?!

Några få saker var öppet, och av dom var jag mest intresserad av Fotografiska, så det fick det bli. Eftersom jag är jag researchade jag sjukt noga innan jag åkte och visste precis vilka tunnelbanestationer jag skulle åka till och vilka gator jag sen skulle ta sikte på, så det hela gick sjukt smidigt även med en tiomånaders bebis på släptåg! Nu har jag förvisso en väldigt snäll bebis som finner sig i att åka sele, och Stockholm är ju ingen världsmetropol, men jag känner min ändå sjukt stolt över att allt gick så smidigt! Värsta proffset!

Jag orkar inte redogöra för hela dygnet vi var där, men vi kan väl sammanfatta det med att det var skönt att komma bort, stärkte självförtroendet och gav värdefull stimulans till mamman. Kan också säga att jag kommer boka ett annat hotell nästa gång. Det var helt ok, men FY FAN vilka obekväma sängar! JÄTTEMJUKA, så det kändes som om man sjönk ner i kvicksand och sen aldrig mer kom upp! Plus att det var nästan tropisk värme på rummet. Jag överdriver inte ens när jag säger att jag inte sovit så dåligt på MÅNADER, och då har jag ändå en liten bebis… Hon sov också dåligt. Men gillar man jättevarmt och jättemjuka sängar så var resten av hotellet absolut helt ok!

Jag kan också säga att det går inte att köpa snabbmat på Norrmalm. Min plan var att köpa hämtpizza och äta på hotellet till middag. Enligt eniro skulle det finnas en pizzeria runt hörnet. Det gjorde det inte.

Visst kunde vi gått på restaurang, men att släpa med en trött tiomånaders bebis till en fin (för det fanns bara såna) restaurang, betala för en hel portion mat åt henne och sen är hon mätt efter en potatis? Nej tack. Då är det bättre att vi köper något och delar på när vi är på rummet! Tyvärr så sket det sig ju, och efter många om och men hittade jag en hemköpsbutik som tack och lov var välutrustad. Lite grillad kyckling (dvs en hel…) från charken och lite pasta och melon från salladsbaren så fick vi ihop något slags middag med något slags näringsinnehåll. Signe fick äta pasta, kyckling och melon och var HUR nöjd som helst med att sitta på golvet och äta, och när hon somnat åt jag grillad kyckling i hotellsängen. Maken till dekadens!

Allt som allt väldigt trevligt, även om jag sovit bättre i mina dagar.

Idag var vi och skaffade pass till familjens minsta person. För ganska exakt en månad sen satt jag i vild frustration och kollade på semesterresor, och konstaterade att det har vi inte råd med. Sen slirade jag in på ”sista minuten” och insåg att jag hade kunnat få en vecka på något varmt ställe för strax över 2000kr, och det HAR jag råd med! Förutsättningen var att jag kunde åka redan dagen efter, och det hade jag ju kunnat-om Signe haft pass. Även om det kanske inte KRYLLAR av just så billiga resor så händer det ju bevisligen, så jag bokade genast tid för att skaffa pass till barnet, och idag var den första lediga tid dom hade.

Nu är ju jag som jag är och var hos polisen i gooood tid (alltså, vi kliver upp FEM, att vänta hemma på att klockan ska bli HALV ELVA med en rastlös bebis?! Nä.) och hade redan fyllt i alla papper, tagit fram mitt leg och gjort en mental plan över hur jag skulle få henne att titta in i kameran (OJ vad jag såg andra familjer kämpa!) men är ändå imponerad över hur snabbt det gick! Jag tror, på riktigt, inte att det tog mer än MAX fem minuter. MAX.

En sak jag också uppskattade VÄLDIGT mycket var att polisen som skulle utfärda hennes pass frågade ”är du ensam vårdnadshavare” istället för att fråga efter den andre föräldern. Den kan tyckas som en fånig sak, men för mig kändes det viktigt! Flera gånger i veckan får jag säga ”jag är ensam vårdnadshavare/förälder” till vilt främmande människor som frågar efter pappan (inte ens så pass öppensinnigt att man tänker att det kan vara en kvinna, nej då), så att hon inte förutsatte att det fanns en till förälder kändes faktiskt både stort och fint! Jag borde sagt det till henne men gjorde det inte för hon var så effektiv, men det är faktiskt en viktig skillnad för mig. Bra där polisen!

Men nå. Om en vecka eller så har Signe pass, och mamman kan börja kolla lite mer seriöst efter löjligt billiga resor med noll förvarning, så rätt vad det är kanske vi bara sticker! Jag hoppas det…

Dags för nya rutiner

Jag tror att det har blivit dags att försöka få lite nya rutiner för den lilla personen i familjen. Ikväll tog det nästan en timme innan hon somnade, och då var hon ändå vaken 30 min längre än vanligt för att jag höll på att laga mat.

Om man bortser från att det är jäkligt tråkigt att bråka med henne för att hon ska ligga stilla och sova, så går ju hela kvällen åt. Innan jag sen har ätit middag och duschat så är det nästan läggdags för mig med, och så blir det ingen värdefull egentid!

Dagtid vill hon sova ungefär med tre timmars intervall, dvs hon orkar vara vaken ca tre timmar åt gången. Idag vaknade vi kl 06, rena sovmorgonen, men det var inte förrän vid ca 10 som hon började visa tecken på att vara trött. Jag var lite ambivalent och kunde inte riktigt bestämma mig för om jag skulle hålla henne uppe till lunch, eller lägga henne, men vid 10 började hon krokna rejält så jag la henne och hon somnade direkt. Sen blev liksom hela dagen förskjuten en timme.

Jag börjar ändå märka att hon orkar vara vaken lite längre stunder nu, åtminstone om hon är sysselsatt med något, så jag tror att jag ska testa att införa att vi bara sover en gång om dagen-efter lunch. Vi kanske får äta lunch tidigare än vanligt, men hon kommer ju ändå äta rätt tidigt när hon börjar förskolan så det gör nog inte så mycket.

På eftermiddagen brukar hon sova två timmar, men skulle hon behöva sova längre om hon bara sover en gång så gör ju inte det något iom att vi sover tidigare. Vaknar hon senast 15 så är det ändå fyra timmar till läggdags, det känns ganska lagom! Det trixiga blir nog att hålla henne vaken på förmiddagarna, speciellt dom dagar när vi kliver upp 05… Det blir nog kämpigt ett tag innan vanan sitter där men jag tror det är värt att testa så jag får ha mina kvällar ifred!

Follow me…

Det gör ni ju, vilket är ett smärre mirakel i dessa tider när de ytterst få inlägg som produceras handlar om bebisen och inget annat… Det är väl en naturlig följd av tingens ordning, men jag har själv lite svårt att acceptera att livet är så sjukt ointressant just nu även om jag såklart ändå känner att livet har fått en solklar uppsving…

Men som sagt, följ mig! Av olika anledningar valde jag för ganska exakt ett år sedan att skilja ut alla inlägg om odling och flytta det till en egen blogg. Sedan föddes Signe, det blev vinter och hela den faderullan, och det har kommit att handla mer om mat än odling av olika skäl men jag tänker att det hör ihop, och snart är det ju säsong igen.

Så, vill man läsa om grönsaker och titta på mat (eller läsa recept) skulle det vara himla trevligt om ni ville titta in på Odlingsbestyr. (klicka)

Den finns även på instagram @odlingsbestyr

Även jag finns på instagram om man vill se tusen bilder på Signe. @ciccilus Man kan säga att det är stor kvantitet, men mindre kvalitét.

Anledningen till det är delvis medveten. Om jag öser ut bilder på Signe och annat meningslöst innehåll fungerar det lite som en sköld som fångar upp ”delar av familjen”, och hindrar dom från att börja försöka få tag i mig och gräva i mitt liv… Den trogne läsaren vet att min relation till min familj är minst sagt ansträngd och jag vill ärligt talat bara bli lämnad i fred. Det fungerar delvis, så vitt jag vet är denna blogg en fredad plats fri från familj (utom dom syskon som jag gett adressen), men samtidigt blir jag ju totalstalkad i andra sociala medier… ”Delar av familjen” ser sig nödgad att gilla och kommentera ALLT jag lägger ut, med antingen helkorkade kommentarer som inte har med något att göra, eller bara rent trams utan något som helst innehåll. Som om det var krav på att säga något. Det förlorar allt värde.

Ofta känner jag för att bara skrika rakt ut, men jag håller mig oftast till att ignorera, ignorera och ignorera.

Det finns ju t ex en anledning till att jag berättade i bloggen att jag var gravid, före jag berättade det för ”delar av familjen”. Min syster födde sitt andra barn idag, och när hon typ två timmar efter förlossningen la ut den glada nyheten på fb var väl ungefär allas reaktion ”mm, vi vet det…” för att ”Delar av familjen” känt sig nödgad att sprida nyheten. Den enda jag berättade det för när jag var i norrland över julen var ju mormor, med STRÄNGA instruktioner att knipa käft, och det gjorde hon.

Men ja. Lång parantes där. Men vill man se många bilder så finns vi på instagram. Vill man bara ha lite verklighet och känslor så stannar dom här, även om det är glest mellan posterna. Vill man se matbilder och läsa recept så finns det på odlingsbestyr. Sprid gärna!

Vardagslunk

Vardagen ändras ju lite i takt med att barnet kommer på nya grejer och typ ändrar hela sitt beteendemönster, men just nu tycker jag att vi har en rätt trevlig vardagslunk!

Hon har kommit upp i en ålder när hon vill bli stimulerad mer än tidigare (9,5 månad, var tar tiden VÄGEN??), är vi bara hemma en dag så blir det INTE roligt, jisses så gnällig hon är då. Därmed försöker vi ta oss iväg på förmiddagarna.

Hon skulle ju vara nöjd med att jag släppte loss henne i sandlådan utanför huset, men JAG blir ju knäpp i huvudet av att bara vara hemma, så jag försöker ta mig till lite nya ställen varje dag. Det är inte HELT lätt att hitta på nya grejer SJU dagar i veckan, det ska bli skönt när jag börjar jobba och det bara är TVÅ dagar i veckan.

Men stadsparken är fin, och den tycker hon är skoj, speciellt eftersom det oftast är andra barn där också. Hon fascineras av andra barn. Vi har även varit på badhuset (kul, men kallt) och stora holmen, är djuren redan hade kommit ut, så det var ju skoj som sjutton!

Är det bra väder och varmt brukar jag försöka komma iväg så att hon somnar lagom tills vi kommer fram, så att jag kan sätta mig i solen och läsa en halvtimme medan hon sover. Sedan käkar vi mellis och går och leker eller vad vi nu ska hitta på. När vi tröttnar på det käkar vi lunch (mitt bästa tips: termos! Det finns nog INGENTING man inte kan ta med i en termos, vi har varsin om vi äter olika lunch) och sen åker vi oftast hem. Vid 13 vill vi sova (ja, VI, jag är inte villig att offra min eftermiddagslur!) och vaknar oftast runt 15. Sen är det typ fri lek till 17, då är det middag för den lilla personen och sedan ett bad, och babblarna på TV till 19 när hon ska lägga sig.

Eftermiddagarna är oftast en enda lång uppförsbacke trots en lång middagslur, hon är JÄTTETRÖTT på eftermiddagarna oavsett vad vi har gjort under dagen. Badet är nästan mest för att hålla henne vaken en stund till…

Och så går dagarna. Jag börjar bli stressad över att våra lediga dagar snart är slut, men var sak har väl sin tid, antar jag.

Bad!!

Det är inte tvärlätt att komma på roliga saker att göra sju dagar i veckan, speciellt i prisklassen ”gratis”. Idag drog vi och badade! Passade bra när det är svinkallt ute. Hade dock grovt överskattat hur länge hon skulle orka bada. Vi hann inte ens lämna badhuset (in och ut på en timme) innan hon sov.