How I met my stalker…

Är det inte förunderligt, egentligen, hur jäkla liten världen är?

Jag och Frodis lärde ju känna varandra på ett hundforum för… Ja jag orkar knappt ens gissa hur många år sen, hon kommer ändå rätta mig för att jag har fel (hehe), men typ sexton-sjutton år sen? 2002 tror jag att jag började hänga där. Första gången vi träffades var flera år senare, på perrongen i Hallsberg! Eller tekniskt sett på tåget MOT Hallsberg. Jag kom från Norrland, Frodis hoppade på i Örebro för att vi skulle ses i Hallsberg.

Fun fact. Men livet, eller hur?

På samma forum hängde en tjej som heter Linn (Sorry, nu outar jag dig lite), som inte var sådär arg och provokativ som jag och Frodis tenderade att vara, men som tyckte att vi var helfestliga! (min tolkning…)

När vi hade härjat runt i några år blev det lite väl stelt med regelverket (wonder why…) vilket medförde att vi helt enkelt tappade lusten. Kanske lite i kombination med att jag började jobba och inte kunde sitta uppe hela nätterna, och Frodis bytte från nattjobb till dagjobb och sådär. Livet, helt enkelt, men vi mer eller mindre övergav forumet. Eller nå, jag har TYP hela forumet som vän på min facebook 😉

Men HUR som helst (jag dricker vin, låt mig filibustra!) På detta forum fanns även människor som var något mer low key, t ex Linn. Hon hängde sedan med hit, och till Instagram, och har härdat ut bland alla mina (bebisinlägg) mindre seriösa poster (av alla mina sociala medier är denna, som är mer eller mindre skild från min familj, den där det postas åtminstone NÅGOT med någon form av substans… Instagram är skapligt på riktigt, facebook är nästan bara rent trams och spam känns det som även om mycket är kopierat från insta.), och inte övergett mig!

(Jadå, jag SER hur rörigt det där stycket är, men läs det minst tre gånger till så…)

HUR som helst. Jag såg en sjukt cool tomte på Citygross. Ville ha en själv men insåg att det skulle bli JÄTTEJOBBIGT att ha ett julpynt som behövde eget rum efter julen (alltså, den var JÄTTESTOR!) och gav upp den tanken. Men Linn ville ha en tomte, och eftersom den inte fanns i hennes närmsta butik, och började ta slut i hennes näst-närmsta butik, dvs MIN butik, erbjöd jag mig att köpa en, och så blev det.

Tomten fick bo här ett tag. Vara med på glöggmingel och skrämma skiten ur mig på nätterna där han stod och lurpassade bakom min skrivbordsstol (granen tog hans ursprungliga plats…), och sen kom Linn och hämtade honom en dag när hon var i krokarna!

Jag, som den fashionista jag är, var för dagen iklädd pyjamas. Dessutom vaknade Signe ganska exakt 30 sekunder innan Linn kom, så det blev lite sådär… ”Ja men hej, välkommen hem till mig som du aldrig har träffat, jag går in i mitt sovrum och stänger in mig där ett tag! Prata med hunden så länge…” Nå, nu visade det sig snabbt att Signe inte hade några som helst planer på att somna om, så hon fick hänga med och vara social och fika lite, vilket var himla trevligt! Vi har en del gemensamt, fast vi inte alls känner varandra (ännu).

That’s how I met my stalker 😉 Kul att det för en gångs skull inte är jag som är stalkern, det är ju annars min grej 😉

Nu måste jag, hur gärna jag än önskar att jag ”fick” ta ett glas vin till, gå och sova… Signe vaknar senast om 40 minuter för sin första matpaus. Nästa gång kanske jag tar mig för att blogga om hennes sömn… Eller icke-sömn… Fast senaste tre dagarna har hon faktiskt sovit rätt OK efter vissa krafttag och omorganiseringar från mammans sida. (Ergo vin, för nu behöver jag inte vakna en gång i timmen…)

Go’natt!

All new (stuff) me…

Tydligen ser inte kroppen ut exakt som innan man fick barn (go figure…) utan mer eller mindre hela underklädeslådan behövde ersättas med nytt. INTE billigt när man inte kan handla på HM direkt, och jag har dragit ut på det i en mindre evighet eftersom bara tanken på att rodda det projektet med vidhängande bebis gjort mig kallsvettig… Man ska ju inte bara lite snabbt prova en tröja, som man kanske inte ens BEHÖVER prova, utan verkligen strippa av sig allt och MÅTTANPASSA grejerna…

Men, nu kände jag mig modig, så jag tänkte att jag lite snabbt skulle riva av det och iaf få EN BH som höll brösten strax ovanför midjehöjd. Så, jag drog med min bebisen in på Hunkemöller och sa att jag nog möjligen kunde behöva rätt mycket hjälp… Det var inga som helst problem! Jag var ensam i butiken, så hon gick raskt och hämtade sitt måttband, mätte lite, granskade lite och gick sedan och plockade fram tre modeller i en blygsam G-kupa… Medan jag provade dom underhöll hon barnet (alltså, ljuvligt!!) och ungefär tjugo minuter senare kom jag ut ganska mycket fattigare, men med två perfekt sittande BHar och en glad bebis. Suveränt!!

Efter det gick ”vi” och åt på chop chop. Bebisen hade tappat tålamodet lite, men hon fick min lyckokaka att leka med och så var det frid och fröjd… Knäppis!

Både jag och mina vänner har försökt köpa leksaker i trä åt henne, istället för plastsaker som inte är miljövänliga och går sönder. Tyvärr är hennes favoritleksak en plastskallergrej vi (jag) fick av S när jag var i Australien! Det är alltid bebisens toy of choice, och hon leker genom att slå den våldsamt mot låret så den skallrar. Rätt kul att se, finns filmer på instagram! (@ciccilus)

Eftersom hon börjat intressera sig mer för SAKER nu, och då främst såna som låter såklart så gick jag och köpte en leksak åt henne TROTS att det snart är jul. Det fanns ingen i trä, så hon fick en plastboll. Den blev poppis direkt! Lätt att hålla i, och låter!

Mamman fick också en ny pyjamas… Ska man ändå bara gå hemma och drälla kan man väl göra det i en pyjamas som inte är fem år gammal och fem storlekar för stor… 😉

All new me. Jag vet att man inte ska köpa grejer precis före jul, men oddsen att någon vill köpa vare sig pyjamas eller underkläder åt mig är nog inte överväldigande…

När det rycker i block-fingret…

Igår när jag gick och la mig postade jag på FB om mina tyskastudier som jag bedriver nu när jag går hemma hela dagarna. Något om att det är mycket upprepning av samma sak, men att jag ändå har det trixigt med att hålla isär olika begrepp som betyder ungefär samma sak, men ändå inte ALLS samma sak… Sen somnade jag.

Någon timme senare, efter att ha nattat om Signe, slirade jag in på FB för att slösurfa lite medan jag väntade på att kunna somna om igen (Signe var helt plötsligt vaken en hel timme mitt i natten, så jag hann ju vakna…) och då hade mamma och hennes nya man kommenterat på den statusen…

Mamma hade skrivit typ ”Skit i det där, umgås med din dotter istället!” och hennes man något i stil med att jag kanske någon gång skulle inse att jag måste värdera om mitt liv… Jag kan inte gå tillbaka och kolla för jag blir så jävla arg bara jag tänker på det…

Så, om vi bortser från det helt uppenbara, att Signe SOV, ska jag BARA ha henne som intresse nu resten av livet? Är hon allt jag ska tänka på? Ska jag upphöra att existera som person när hon somnar, och bara stirra tomt in i väggen tills hon vaknar igen? Ungefär något åt det hållet svarade jag mamma, och fick till svar ”nej, gör vad du vill!”

Eh ja? Så håll bara käften då!

Alla svar jag hade till hennes man var för icke-rumsrena, så jag svarade, efter lång betänketid, bara med att fråga om det var årets horoskop han tyckte att jag skulle ta del av? Hur FAN kan man ens ha mage att säga så åt en människa man inte ens känner? Vi har träffats EN gång! Han har inte en jävla aning om hur jag värderar mitt liv, och definitivt inte ett jävla skit med den saken att göra!

När jag hade lugnat ner mig somnade jag om, och någon av dom senare 30 gångerna barnet vaknade hade dom kommenterat ännu mer, totalt osammanhängande inlägg som inte hade ett dugg med det faktiska inlägget att göra och som gjorde det oerhört uppenbart att dom öppnat både en och två flaskor glögg där hemma. Jag var så irriterad att jag knappt kunde somna om, och hade MÅNGA svar på fingerspetsarna som jag valde att inte posta. Det sista jag postade var i morse vid sju, när jag sa att dom kanske kunde ta sitt fyllehärjande någon annanstans än mina inlägg på facebook. Idag har dom haft den goda smaken att förhålla sig JÄVLIGT tysta, och det är tur det, för ett enda jävla inlägg till så hade jag blockat dom. Det är ingen jävla mänsklig rättighet att få härja runt varken i mitt liv eller mina statusar på facebook.

Min relation till min familj är ju inte okomplicerad sen tidigare, men jag brukar konsekvent ignorera mammas kommentarer istället för att bemöta dom, speciellt sen Signe föddes och hon kommenterar på A L L T hela tiden. Den här gången kunde jag inte hålla käften dock. ”Skit i det där, umgås med din dotter istället”… Jag blir förbannad bara av att tänka på det. Rätt jävla person att öppna käften.

Annars är det lugna gatan. Ongen är hård i magen och sover lite sämre igen, men kanske har det blivit lite bättre idag så att vi får sova… Hon var vaken ända till klockan 19(!) så jag tror faktiskt att jag ska gå och lägga mig nu, och chansa på att hon sover lite längre än till det vanliga 22-rycket.  Ska bara blocka några på facebook först…